Just nu är jag mitt ute i öknen! Tack vara en flod som rinner förbi här har en liten stad bildats. I morse när jag cyklade var det först en vägskylt där det stod de 2 närmaste städerna, den första var det 160km till och den andra 240km, och den var i Namibia! Strax efter står det en skylt till nästa bensinmack, även den var 160km!!! Vägen var så gott som rak och helt platt! Det här är verkligen ett lite annorlunda ställe. Flygplatsen var den minsta jag någonsin sett. När jag kom in i vänthallen där man väntar på väskorna insåg jag att vi var i incheckningshallen! Och när några killar kommer och kör in väskorna på en kärra genom en dörr och ställer ner dem på golvet framför oss ekar orden från damen i incheckningen i Johannesburg i mina öron, ”din cykel kommer att komma bredvid väskbandet i Upington”. Vilket band, undrar jag…. På ett sånt här litet ställe känner man sig väldigt välkommen, när vi klev in i ankomst/incheckningsrummet (inte hallen för det var ett litet litet rum) fick varje passagerare en liten välkomstpåse med lite presenter från området!! Hur ofta händer det??!!
Flygplatsen i Upington, och det här är hela stället inkl incheckning, bagageutlämning och fik!
Jo, jag har kört en tävling också, glömmer nästan bort det eftersom själva upplevelsen här i Upington tar överJ Det var ännu en deltävling i den nationella serien. Tyvärr kom inte så mycket folk hit, det var enbart 150 startande sammanlagt i alla klasser, mot de över 1000 som är på alla andra tävlingar i landet. Vi var bara 5 tjejer!!!! Anriette som nu leder serien var här, så värsta konkurrenten var ändå på plats. Alla 150 startade tillsammans så det blev en bra tävling i alla fall. Så det var bara att försöka hänga med elitherrarna så länge som möjligt. Det gick ganska bra till en början. Det var en hel del attacker fast eftersom vi tjejer inte behövde gå på så mycket attacker så gick det rätt okej att sitta i klungan. Det sprack i någon backe men vår grupp kom tillbaka. Vi körde ut på en ganska kuperad väg och sen vände vi efter 52 kilometer, det var bara en kon som stod i mitten av vägen och alla skulle runt samtidigt, jag var rätt långt bak i klungan då och killarna längst fram attackerade. Jag och Anriette, den enda andra tjejen som var kvar bland killarna i första klungan, samt 7 killar tappade täten i vändningen. Det var lite synd för efter det blev det mer av en transportsträcka till målet.
Det är alltid svårt att veta om killar tänker spurta även om de inte har nåt att spurta för eller om dom börjar och sen ger upp, och bland dem skulle vi göra upp om vinsten. Vi skulle genom 3 skarpa kurvor med 500 meter till mål och jag bestämde mig för att gå först genom sista kurvan och ge allt och hoppas på det bästa. En kille körde rätt hårt precis innan kurvorna, han gick först in och Anriette var på hans hjul och jag på hennes, hon var usel på kurvtagning så jag gick om henne till nästa kurva, där höll killen i täten på att krascha så jag gick om honom där och var först genom sista kurvan och kunde ohotat gå först över linjen med ca 10 meter till nästa person, vilken jag tror var samma kille.
Det här betydde att jag tog igen 10 poäng på Anriette och ligger nu 5p efter sammanlagt. Det återstår 5 tävlingar så jag har tid på mig att ta tillbaka tröjan.
När jag kom till Sydafrika i torsdags stannade jag en natt i Johannesburg innan jag flög hit till Upington. Senare idag åker jag till Stellenbosch, det ska bli kul att komma hem, för det är så det känns. Det var ju inte så länge sen jag var där, bara 2 månader, så här mycket har jag aldrig tidigare varit i Sydafrika under ett och samma år.