Det här är nog den tävlingen som har de bästa stigarna av alla tävlingar här i Sydafrika, de är helt fantastiska och fint preparerade! Jag teamade upp med Robyn De Groot, Sydafrikanska långloppsmästarinnan, för första gången, jag såg verkligen fram emot att tävla tillsammans med henne, det kanske skulle kunna vara ett bra partnerskap för framtiden. Tyvärr blev jag sjuk på måndagen innan, tävlingen började på torsdagen. Det blev antibiotika och sängläge i 2 dagar, sen chansade jag på att åka iväg på onsdag morgon.
Etapp 1, Underberg – MacKenzie club, 89km
Vi startade i Underberg på ca 1550möh och som vanligt hade jag lite problem med den höga höjden. Jag mådde mycket bättre men jag kunde absolut känna av att jag inte var 100%. Laget som skulle ge oss hårdast motstånd var min Epic partner Theresa och Jeannie, vi körde tillsammans med dem de första 20km och det kändes som en rätt hård fight. Tyvärr krashade Theresa rejält på en stig, precis framför oss och vi fick senare höra att hon hade brytit handen och var tvungen att bryta, det visade sig att det var så illa att hon behövde en operation samma kväll. Vi kunde ta det lite lugnare även om jag kämpade allt jag kunde. Stigarna gick bra men backarna var tunga. Vi vann etappen ca 12 minuter före Yolandi Du Toit och Yolande Speedy.
Etapp 2 MacKenzie club – Jolivet, 99km
Vi startade kl 6.15 innan det hade blivit ljust, var lite otäckt in på första stigen när vi inte såg riktigt!! Det blev bättre efter ca 15 minuter när vi började den 20km långa utförlöpan ner i Umkamaz dalen, den här stigen är otroligt vacker, man droppar ca 800 meter i altitud. När vi kom ner i botten kände jag mig mycket piggare än igår och vi kunde köra på. Banprofilen ser ut som ett U så när vi hade nått botten var det bara att starta klättringen upp igen. Mina ben tog slut lite i de längsta backarna fast vi körde ändå bättre än igår. Vi vann etappen med ca 30min före Yolandi och Yolande igen och hade en ledning på ca 42 minuter inför sista etappen.
Etapp 3 Jolivet – Scottburgh, 84km
Sista dagen har en omvänd startordning, så de sist seedade grupperna startar mellan kl 7-8.30 och sen startar seedade grupp A och B kl 11.00. Det betyder lång väntan för oss, det går ändå inte att sova i tälten längre än till kl 6 eftersom de flesta runt omkring är uppe, sedan måste vi lämna in våra väskor till lastbilarna senast kl 9 med alla saker. Så tävlingsklädd satt vi och väntade… Både jag och Robyn kände av halsen den här dagen, kanske mer Robyn som inte såg så pigg ut, så vi var lite nervösa. Det blev en snabb start och det är en snabb etapp med ca 665 meters klättring och 1700 meters utförsåkning ner till kusten. Det var mycket öppna grusvägar och bra att sitta i en klunga, tyvärr var det Robyns tur att känna sig svag och vi föll ur klunga efter klunga. Jag kände mig stark idag. Så vi hade både bra och dåliga dagar båda två. De sista 600 meterna gick på en flytande bro, det var lite nervöst, tänk om man skulle ramla i vattnet… Allt gick bra och vi tog vår 3e etappseger och totalen i årets Sani2C!
Jag tror vi har mer att ge som ett lag om vi kan lyckas må helt 100% samtidigt;)
