Det var verkligen en händelserik helg! Den började i torsdags när jag flög till Port Elisabeth och bodde hos en kompis från Stellenbosch som flyttat dit.
Fredag: Jag blev upphämtad hos Marilette och åkte till Volkswagens fabrik utanför Port Elisabeth och mötte upp med mina nya lagkompisar Yolande och Ischen, vi saknade Lisa som bor i Österrike och förstås inte kunde deltaga. Vi fick en guidad tur runt fabriken, fashinerande hur en bil blir till!! Efter lunch var det dags att prova våra nya kläder och sen fotografering. Vår nya sponsor Sasol sponsrar ett av Sydafrikas bästa rally lag, vilket förstås kör VW, de hade en sponsordag denna dag och Sasol ville att vi skulle fotograferas tillsammans med dem. När fotandet var klart fick vi åka med i rallybilarna, det var bland det häftigaste jag någonsin gjort!!! Wow vad fort det gick!! Vi körde i 180km/h på grusvägar och tvärnitade in i kurvor och full gas ut igen!!! I sista kurvan åkte vi av vägen och bilen gled i sidled ut på gräset, en riktig adrenalinkick!!!
Planet hem till Kapstaden blev försenat så jag var inte hemma förrän 00.30.
Lördag: Det var bara att kliva upp tidigt för att cykla iväg till starten av en ny MTB tävling i Stellenbosch, Origin of trails, egentligen var det en 2 dagars tävling som startade på fredagen, jag hade fått tillåtelse att endast köra dag 2 eftersom jag var borta under dag 1. Jag tog det lugnt för att spara benen inför söndagen. Det var en trevlig dag och fin runda och jag körde med några kompisar och stannade vid vätskekontrollerna.
Söndag: Det var dags för Die Burger cycle tour i Stellenbosch, tävlingen som jag vann 5 år på raken men segersviten bröts förra året då jag blev 3a, ca 1cm efter vinnande Sharon!! Troligtvis den tajtaste fotofinish jag varit inblandad i när 3 tjejer skiljs med 1cm! Jag ville hemskt gärna ta den tillbaka.
Mina tuffaste konkurrenter var Sharon och Anriette, vi startade tillsammans med en stor grupp killar och i den starka vinden var det svårt för någon att komma loss. Det var förstås fler tjejer där men vi 3 satt hela tiden topp 10 i klungan och såg aldrig någon annan tjej. Med ca 20km kvar attackerade Sharon hårt och jag fick verkligen kämpa för att följa med, vi 3 tjejer kom loss tillsammans med en kille men snart var klugnan tillbaka. Uppför sista backen upprepades detta scenario så det blev en stor klungspurt. Det är en skarp kurva med 1,5km kvar som jag kom lite efter i och jag trodde då att det var kört, jag kämpade mig tillbaka och var precis bakom Anriette och Sharon vid kilometermärket, när jag såg 500m var jag nästan jämnsides, inte alls en bra position med så långt kvar, någon sekund senare var det som om en röst i mig sa ”testa bara, kör!!” och jag drog igång spurten på tok för tidigt och hade bara mållinjen framför ögonen, jag bara önskade att benen skulle hålla ända fram och det gjorde de!!!! Hade det varit några meter till hade jag nog stupat, det kändes som den hårdaste spurt jag någonsin gjort, fast så känns det ofta:-).
Det var en otroligt skön känsla att ta hem den segern och känna att jag fortfarande kan spurta även om jag inte kört en landsvägstävling sedan mars och det här var min 3e i år. Självklart satt det också fint att ge Sasol en seger i första tävlingen i deras färger!
Så nu kommer den stora vandringspokalen hem till mig igen:-)
