CykelVasan har snabbt vuxit till Sveriges största MTB tävling och i år var det 12000 cyklister som skulle ta sig de 94km från Sälen till Mora, det här börjar kännas som mountainbikens Argus (världens största landsvägstävling som går i Kapstaden i Sydafrika).

Det är en prestigefylld tävling och med tanke på att jag vann 2012 utan att få kliva högst upp på pallen (då vinnaren åkte fast för doping) samtidigt som formen är bra så ville jag verkligen vinna den här tävlingen! Dagen innan började inte så värst bra, halvvägs genom frukosten började jag känna mig illamående och snart var jag på toaletten och spydde, jag blev yr och matt men efter att sovit en stund till så kändes det bättre, jag måste ha ätit något dåligt! När jag skulle ut och köra mitt uppvärmninspass så märkte jag att dämparen inte fungerade, den hade varit inne på service dagen innan så det var bara att åka tillbaka till Sportson som tog hand om den. Jag fick ringa pappa som kom ner med landsvägscykeln så att jag kunde ut och köra mitt pass. Efter träningen kunde jag åka och hämta cykeln som var fixad! Tack Sportson!

Vi åkte upp till Sälen och Lindvallen för att vara med på nummerlappsutdelningsceremoni, där några av förhandsfavoriterna blev intervjuade på scenen, första gången som jag har varit en förhandsfavoritJ Efteråt blev det middag med tävlingens sponsorer och organisation, jag var väldigt trött när vi till slut kunde ställa upp husbilen vid starten ca 21.30 på kvällen, det var dags att sova!!

På lördag morgon var det 8 grader och ösregn, det var inte speciellt inbjudande att kliva ut och värma upp. Vi tjejer startade sist i fålla 1 precis bakom herreliten, de första 4 fållorna startar samtidigt så det är många cyklister på en gång! Det är lättkörd terräng och det går fort, vi snittade 32,1km/h på en 94km MTB tävling, det säger en hel del om banan, detta gör att det blir klungkörning och för oss tjejer blir det inte så mycket taktik utan det handlar om att försöka hänga med så starka killar som möjligt. Jag skulle få hårdast konkurrens från klubbkompisen Hanna samt de två norskorna Borghild och Hildegunn, de två senaste fightades jag med på Grenserittet också. Borghild kom iväg bäst av oss och satt högt upp i klungan, tyvärr var hon i en krasch efter ca 20 kilometer och tvingades bryta tävlingen. Hanna och jag var tillsammans precis hela vägen från start till mål, jag trodde att det skulle stå mellan oss men några kilometer före bergspriset i Evertsberg kom Hildegunn ikapp oss, vi var en väldigt stor klunga och vi tjejer fick armbåga ordentligt för att försöka tävla om bergspriset, jag lyckades passera de andra två strax innan linjen och fick ta hem priset!

Efter Evertsberg är det 43km kvar, ganska lättkörda sådana och då förstod jag att det skulle bli en spurt mellan oss. Eftersom vi var i en stor klunga så ville jag vara först av tjejerna i sista kurvan vid upploppet och redan 5km före mål såg jag till att hela tiden vara första tjej i klungan, jag ville ta spurten från spets för att inte riskera att bli instängd eller inte komma om i trängseln. Jag följde min plan och var först hela vägen, drog den sista spurten med ca 100 meter kvar och såg ingen annan tjej. Men så händer det som inte skulle hända, med ca 20-30 meter kvar kommer jag så nära killarna som är framför mig och helt blockerar min väg, jag får avbryta min spurt och bara rulla, vi är så nära linjen så jag får lite panik men hoppas hoppas att de och jag ska rulla fort nog så jag tar det här, men precis bara någon meter från linjen ser jag i ögonvrån hur Hildegunn kommer på sidan och tar vinsten med bara några centimeter…. Det kändes otroligt snopet!

Det var en enorm besvikelse att förlora vinsten i Sveriges största MTB tävling på det sättet! Det här är ett återkommande problem för oss tjejer, det var samma historia i Grenserittet för 2 veckor sedan, det är samma historia år efter år i Argus i Sydafrika. VARFÖR kan inte vi tjejer få en egen start och en rättvis tävling?? Skulle det vara så svårt att starta oss 30 minuter innan killarna så att vi fick göra upp om segern helt rättvist? Vi lägger ner lika mycket tid på vår sport som killarna och våra cyklar är lika dyra, det har börjat vara lika prispengar för oss men samtidigt är våra tävlingar ett lotteri om det blir spurt.

Det var några hektiska timmar efter målgång, det var intervjuer, blomsterceremoni, dopingkontroll, presskonferens och prisutdelning. Vasaloppet hade ordnat så att alla vi som tagit pallplatser fick en egen ”person” som skulle gå med oss till allt som vi skulle på så att vi skulle hitta rätt och vara i tid, det kändes ju lite stort;)

Tack Vasaloppet för ett välgenomfört arrangemang, nästa år hoppas jag på att få komma tillbaka till en tävling med egen start för tjejerna :)

Intervju med Dalarnas tidningar kan ni se här

Jag och mina föräldrar stannade kvar i Mora på kvällen för att köra en MTB orienteringstävling idag, söndag. Pappa tävlade och jag körde min första MTBOL i mitt liv!! Det var hur kul som helst, det var viktigare att kunna läsa kartan rätt än att cykla fort! Det kanske finns en annan sport jag kan börja med när jag slutar med långlopp;)

Direkt efter målgång!

Pallen med mig, Hildegunn och Hanna

Priserna, första gången någonsin det delats ut vin i pris på en tävling i Sverige

Nummerlappsutdelningsceremonin.

Jag och pappa inför starten av MTBOL-tävlingen dagen efter

Redo för start med kartan på cykeln!