Jag var inte den enda svenskan som körde för Red Sun ladies team i Ardeche, jag fick sällskap av Emma Johansson också, det var kul att ha med Emma i laget både för att hon kör bra, är väldigt trevlig och även att få prata lite svenska på tävlingenJ

På vägen ner till Frankrike gick kopplingen sönder på bussen och vi fick sitta och vänta i 5 timmar på en verkstad, så istället för en 12 timmars resa blev det 17 timmar, kanske inte den bästa återhämtningen efter en etapptävling och uppladdning inför nästa. Vi hade bara en dag emellan.

Första dagen började tävlingen väldigt lugnt, det var nästan lite konstigt att det gick så pass sakta även uppför, fast jag var tacksam för det tempot! 97 tjejer var med från början. Körningen började när vi kom till det tredje berget med ett bergspris då gick det ganska fort och 11 tjejer gick loss, Emma satt med i den utbrytningen. Jag kände mig stark idag och var med bland de första i klungan på toppen. När vi var på väg utför en smal lång backe ca 20 km från mål punkterade jag framhjulet. Jag trodde det var kört eftersom det nu gick fort och klungan jagade utbrytarna, 10 km senare var jag tillbaka i klungan. Mindre än 1 km till målet kom vi ifatt utbrytargruppen, jag ropade i radion till Emma att vi var precis bakom, då attackerade hon fast blev passerad precis innan mållinjen av Nicole Cook som vann och Susanne Ljungskog som blev 2a. Så det blev en 3e plats till Emma, jag kom i mål som 34a.

Andra dagen var det dubbeletapp. Först ett bergstempo på 9km sen linje på 96km. Jag vaknade med superont i halsen och var osäker på om jag skulle kunna köra. Eftersom viljan är så stark så körde jag ändå. Tempot kunde gått bättre fast var ändå inte dåligt, blev 38a.

På eftermiddagen hade jag ingen kraft alls, hade ont i halsen och huvudet kändes som en ballong, jag tog mig igenom tävlingen fast kunde inte följa med första klungan utan satt i andra, vi kom i mål ca 11 minuter efter första gruppen och det blev en 55e plats. När jag kom till målet fick jag veta att Emma hade kört superbra igen och blev 2a på etappen.

När jag vaknade tredje dagen fick jag inse att det inte skulle bli mer tävlande för min del, tror att jag hade feber och det blev sängen hela dagen istället. Det var tråkigt eftersom det var sista tävlingen för i år och jag hade gärna fullföljt, fast när kroppen säger ifrån är det bara att lyssna på den.

Emma fortsatte att köra bra och med placeringarna 3, 9, 2, 3, 3, 3 så slutade hon på en 4:e plats sammanlagt.

Jag känner mig fortfarande hungrig att tävla mer och önskar egentligen att säsongen inte var över. Detta känns bra inför vinterträningen, jag är motiverad att träna hårt och satsa vidare på cyklingen.

På måndag flyger jag hem till Sverige och tränar vidare i några veckor till innan jag tar min viloperiod.