För lite mer än en vecka sedan körde jag min första riktiga tävling efter hjärtoperationen (Arabella var mer bara ett test), den här gången var det första deltävlingen i Nissan Trailseeker Western Cape, precis utanför Stellenbosch så jag hade inte så långt att åka. Allt kändes bra och jag lyckades vinna tävlingen. Det gjorde att jag såg fram emot Sani2C ännu mer, jag såg speciellt fram emot att köra en tävling tillsammans med Robyn igen. Första gången vi körde en tävling tillsammans var på Sani2C för precis 2 år sedan och nu skulle vi köra vår 11e tävling tillsammans och vi har utvecklats till ett bra lag under de senaste 2 åren. Vi vann Sani2C 2014 och målet var att upprepa det.
Jag flög till Johannesburg på tisdagen, sov över där och på onsdag morgon körde vi de 7 timmarna ner till Underberg tillsammans med Team Telkom, våra mekaniker och vår massör. Ryktet hade gått om hur kallt det skulle vara vid starten, morgonen innan hade de haft snö på bergstoppen! Som tur var så var det inte så kallt, hela +8gr och sol så det skulle bli en fin dag även om det var lerigt från tidigare dagars regn. Vi fick en bra start in på den första stigen och tog ledningen direkt, vi såg Candice och Vera lite då och då, vi visste att de skulle bli hårdaste motståndet. Tyvärr kom de ikapp oss runt 55 km och vi satt i en klunga tillsammans med dem. Robyn undrade om vi skulle stanna vit vätskekontrollen och jag tänkte att vi måste nog det om Robyn inte har något vatten kvar, så vi stannade. Det visade sig vara dumt då ingen annan stannade och vi var ca 30 sekunder efter när vi lämnade kontrollen, vi var ensamma och de i en klunga så vi fick slita otroligt hårt för att komma ikapp, vilket vi gjorde endast 3 km från mål. Vi vann etappen med 15 sekunder!
Dag 2 startade precis när solen gått upp, kl 06.30 och vi kom snabbt till den första stigen, vilket är början på den 20 km långa stigen ner i Umkamas dalen. Det finns två alternativ, man kan åka höger eller vänster och det är allmänt känt att höger är snabbare. Jag satt precis bakom Candice och Vera in på högersidan och trodde att Robyn satt bakom mig, men en bit ner ser jag henne på vänstersidan och senare går de isär så pass mycket att man kör på olika sidor av en dal, så där såg jag Robyn köra. När stigarna gick ihop såg jag henne inte alls men misstänkte att hon var bakom. Då det är en stig och alla kör en och en så höll jag min plats och fortsatte, när jag kunde släppte jag förbi folk och fråga några om de sett Robyn, jag fick blandade svar om hon var framför eller bakom och började bli osäker. Till slut såg jag henne bakom och när vi till slut var tillsammans i botten av backen var vi 1 min 15 sekunder bakom de andra tjejerna och vi fick börja jaga igen. Det blev några tuffa timmar där vi först jagade ikapp Vera och Candice och sedan körde ifrån och fick en lucka på 1 min 30 sekunder vid andra vätskekontrollen vilken var på toppen av en lång backe. Jag hade det tungt dit upp men fick mer kraft igen efter ett tag. Vi körde på bra tills Robyn helt plötsligt säger: Jen, jag tror vi är fel! Den här tävlingen går på GPS, den är alltså inte markerad utan vi ska följa GPS’n, samtidigt så sitter det skyltar vid de flesta korsningarna vilket gör att man räknar lite med att det ska finnas en skylt vid större korsningar. Vi körde på en stor grusväg och skulle svängt in på en lite stig till höger vilket vi helt missade i farten. Vi tvekade ett tag om vi var fel eller inte och när vi till slut förstod att vi var helt fel, vänt och kört tillbaka till stigen hade vi missat 4-5 minuter!!! De andra tjejerna hade kört förbi och vi var nu 3 minuter bakom! Så än en gång så satte vi igång att jaga… Vi hade ingen chans att ta ikapp då vi igen var ensamma och de satt i en stor klunga. Vi kom i mål 3 minuter och 18 sekunder bakom. Otroligt besvikna!!
Sista dagen har en omvänd startordning, de långsammare cyklisterna startar först kl 7 och eliten startar kl 10, detta så att många kan vara vid målet och se eliten göra upp om pallplatserna. Det var en trång start och jag stod lite tokigt till och kom iväg lite efter Robyn, en stor miss från min sida. Vi hamnade tillsammans med Candice och Vera igen och efter att hela klungan körde fel, vände och blev omkastad så hamnade jag lite bakom igen och fick slita hårt för att komma ikapp i dagens enda riktiga backe tidigt i loppet. Efter det var vi i samma klunga som dem precis hela loppet, vi försökte komma loss i några kortare backar men lönlöst när vi satt i en så stor herrklunga, dagens bana var väldigt snabbkörd på grusvägar och inga direkta klättringar, så det var svårt att komma loss. Vi lyckades vinna etappen men det hjälpte inte utan det blev en andra plats totalt för oss. Vi var väldigt besvikna över felkörningen dagen innan…
Det var ändå 3 riktigt fina och roliga dagars tävlan, banorna är bra med mycket stig och det är en tävling med bra stämning. Tack till Sani2C för ett otroligt bra arrangemang, även om jag kanske skulle önska att banan blir markerad till nästa år;)
Tack till alla våra sponsorer som gör det möjligt för oss att köra en sån här tävling och stort tack till Magnus, Vian och Bridget som tog hand om våra cyklar och kroppar under de 3 dagarna!
