Grenserittet är en riktig folkfest och en kul tävling att köra. Craig och jag åkte ner till Strömstad några dagar innan tävlingen för att hinna köra lite på banan och se lite av Västkusten, som vanligt den här sommaren så blev det en hel del cykling i regn… Förra året när jag skulle köra den här tävlingen så lade jag ut en bild på min cykel när jag körde över gränsen, det gjorde att jag kom i kontakt med en av mina barndomskompisar som bokstavligen bor på banan! Vi sågs då och det var jättekul att träffa henne igen i år, kanske det har blivit en tradition!? Självklart fick jag även i år en fantastisk hejarklack längs banan och även vid målet!! Tack för supporten!!
För första gången så skulle damerna få en egen start i den här tävlingen, vi var 50 tjejer som startade som klunga 4 (först körde herrar elit sen pulje 1 och pulje 2 och sedan kom vi) vi hade 3 minuter fram till de som startade innan och 7 minuter bak till nästa klunga. Redan efter 6km var vi 3 tjejer loss, det var jag, Hildegunn Hovdenak och Borghild Lövset, det var vi 3 som var på pallen förra året i nämnd ordning. Vi samarbetade bra för att hålla undan från övriga tjejer och mina ben kändes bättre och bättre ju längre loppet gick, jag ville hålla ett jämnt högt tempo hellre än attacker då spurten på den här tävlingen passar mig. Vi började komma ifatt herrar från tidigare klungor ganska tidigt men det gick bra för de la sig inte i vår tävling och eftersom vi kom ifatt dem så kunde vi också passera och köra ifrån. Inte förrän de sista 2 kilometrarna blev det rörigt då vi kanske saktade ner farten en aning för att det taktiska spelet inför spurten började, och det irriterade nog herrarna som låg på våra hjul så de började attackera oss och vi hängde på… Jag hade en plan klar i huvudet men när det blev så rörigt vågade jag inte ligga bakom för risken att bli instängd. Jag gick om och låg först redan innan sista backen, jag körde hårt uppför och var först genom kurvan. Av någon konstig och oförklarlig anledning som jag inte vet själv så tittade jag bakåt strax efter kurvan och såg Borghild och en till person i ljusa kläder, vilket jag trodde var Hildegunn, långt bakom så jag trodde att jag var säker, men när jag tittar framåt igen ser jag henne i ögonvrån på andra sidan och får dra igång hårt igen, jag har lite tunga växlar så hon kommer med högre fart och närmar sig. Allt jag ville var att linjen skulle komma närmare och när jag hade den inom räckhåll sköt jag fram cykeln allt jag hade men jag visste inte om det räckte.
Det blev intervju efteråt och vi visste fortfarande inte vem som vunnit. Ca 5 minuter senare fick vi beskedet att de hade en vinnare, det var nästan mer nervöst att vänta på det beskedet än själva tävlingen… Det var otroligt skönt att få höra att jag hade vunnit med, vad de sa, 4,5 cm!
Stort tack till organisationen som gjorde en damstart, tävlingen blir mer rättvis för oss tjejer och jag hoppas att fler tävlingar ger oss en egen tävling! Jag kan rekommendera alla svenskar att åka och köra den här tävlingen, otroligt fint arrangemang! Tack till Craig för all service före och under tävlingen!! Stort tack till CBC och ÅBRO som gör det möjligt för mig att åka runt på så här fina tävlingar!!
Vi 3 med killar på släp
Min hejarklack!
Nära!!
Prispallen
Festligt
Fredrikstens fästning
Korsade gränsen på träning
Vi hann med lite sightseeing också, här är Craig vid Stenskeppet utanför Strömstad