Det var snabba ryck förra veckan och bara 2 dagar efter att vi kom hem från Island bar det iväg igen, till Norge den här gången, det var dags för Birkebeinerittet.

Vi hade tur som var hemma precis de två dagarna då vi hann vara med på torget i Falun när Jenny Rissveds firades för sin otroligt härliga, fantastiska och välförtjänta OS guldmedalj! Det var inte utan tårar vi tog emot henne tillsammans med något som kändes som precis hela Falun! Det är så häftigt att se, jag minns första gången jag cyklade med Jenny på en ungdomsträning när jag precis hade gått med i Falu CK och på en stig utför en brant backe där jag då inte trodde det var möjligt att cykla kör den här lilla 10 åriga tjejen ner som om det var på asfalt, helt utan problem! Jag var mäkta imponerad och har sett henne på tävlingar sedan dess och alltid vetat att hon skulle nå toppen och bli bäst i världen, men att det skulle gå så här fort och att hon skulle vinna guld på sitt första OS och som yngst i startfältet, hade jag kanske inte trott, även om jag trodde på medaljJ

I torsdags packade vi ännu en gång husbilen och körde iväg de långa 7 timmarna till Lillehammer, där hälsade vi på Kristin, David och Noah, precis lika som förra året, det är alltid lika kul att träffa dem!!! I fredags körde jag lite på banan för att se den delen närmare slutet som hade gjorts om till i år, samt de sista 400 metrarna vilket också var nytt.

Dam elit startade kl 9.20 och det var ett starkt startfält, där den helt klart starkaste var Gunn Rita Dahle Flesjå som precis kommit hem med en 10e plats från OS i bagaget. Hielke Elferink från Holland var också där, jag gissade att de 2 skulle bli det hårdaste motståndet, och så blev det också. De första 13 kilometrarna går uppför och det blev väldigt avvaktande, ingen ville riktigt sätta fart på tävlingen och jag var nog inte så smart då jag satt längst fram så gott som hela vägen upp och tog alldeles för mycket vind. Det blev en hård kamp om första spurtpriset vilket jag lyckades ta precis före Ingrid Lövik från Hitec. Gunn Rita satte hög fart i den första riktiga utförsbacken och jag hade dålig position när vi gick in i den och fick jaga en bra bit för att komma ifatt precis vid det enda riktigt tekniska skogspartiet på hela banan. Där finns en backe som kallas ”gå partiet” ingen kan cykla upp och all springer. Jag var bredvid Gunn Rita när hon hoppade på cykeln och jag tänkte att jag skulle springa en liten bit till, tills jag kom till toppen av backen, men så när jag hoppade på så kom Hielke och var redan på cykeln och smet förbi mig. Strax efter kom det två korta branta partier där det var svårt att komma upp och bara en linje att ta, jag kom inte om Hielke och kunde bara se Gunn Rita glida iväg. Väl ute på grusvägen igen så var Hielke helt slut och ville inte hjälpa till och det var tufft i motvinden att köra på med någon på hjul. Jag kämpade och hoppades att vi skulle komma ikapp men det gick inte. Till slut började jag bli lite trött i benen samtidigt som Hielke återhämtade sig och vi fick till ett samarbete. Jag försökte att bli av med henne i Russinbacken men det gick inte, så jag fick börja lägga upp planen för spurten i huvudet.

Det är en väldigt teknisk avslutning på Birken, först med balettbacken som går rakt ner i några hundra meter, sen lite uppför och svängar och en till nedförsbacke med en kurva längst ner och sedan in i det nya partiet vilket också har kurvor och små uppförsbackar. Vi gick in i balettbacken nästan jämsides och längst ner var det en motionär i mitt spår och jag fick bromsa ordentligt för att inte gå i backen, hon fick lucka men jag blev inte orolig utan kunde täppa den. Hielke var tuff i utförskörningarna så jag var tvungen att gå på styrka så jag attackerade i nästa lilla uppförsbacke och fick lucka, hon tog igen det nedför och jag fick ta i max igen i nästa uppför och så höll vi på hela vägen till mål, i sista kurvan 50 meter från mål var hon på mitt hjul och då fick det bli en maxspurt!! Jag är nöjd med andra platsen men besviken över mitt misstag att inte hoppa på cykeln tidigare efter ”gå partiet” och fått chansen att i alla fall försöka att hänga på Gunn Rita lite längre. 

Starten i Rena

Efter målgång i Lillehammer