Den här uppdateringen är inte rolig att skriva… Bara att skriva på datorn gör ont, vilket gör det ännu värre och dåliga nyheter är aldrig kul. Förra veckan var vi i Sexdrega på lite träningsläger inför världscuperna i Vårgårda, det är årets viktigaste tävlingar för oss eftersom det är på hemmaplan för laget. Min träning hade fungerat riktigt bra fram tills nu och jag kände mig i bra form och såg fram emot tävlingarna i Vårgårda som alltid är roliga att köra.

Vi hade tränat lagtempo några gånger på banan och även i Sexdrega och det kändes som vi skulle kunna göra något bra. Efter en lite seg start kom vi igång och efter vändpunkten fick vi igång flytet ordentligt. Tyvärr tappade vi Linn efter ca 20 km och efter Häggrungabacken tappade Madde kedjan och kom efter. Linnea, Malin jag och Bella fortsatte mot målet och hade precis passerat 1km märket när olyckan var framme. Vi gick igenom en rondell till höger och Linnea var den som tog den först. Jag hade Malin framför mig och vi var på väg framåt för att växla, när hon vek undan såg jag Linnea på tvären bara någon meter framför mig. Av någon anledning har hon svängt vänster, det finns en avtagsväg precis där så i mina ögon såg det ut som att hon antingen skulle svänga in dit eller stanna vid vägkanten. Jag låg i tempostyret och vi höll nog en hastighet på ca 45-50km/h så på bråkdelen av en sekund hann jag inte göra någonting utan smällde rakt in i Linnea. Jag flög både högt och långt, såg kullerstenar framför mig och hann inse att det bara var huvudet som skulle ta smällen när jag landar på dem och kände att det var slutet. Som tur var så var det inte så utan jag studsade upp i luften igen, flög över en cykelbana och landade en bit längre bort där ett trästaket stoppade mig. Där blev jag liggandes tills ambulansen kom. Jag hade fruktansvärt ont och blev ordentligt chockad. Det var till stor hjälp att jag hörde rösterna av Jörgen, Johanna och David som var på plats på en gång och pratade med mig. Ganska snart var även min pojkvän Craig på platsen och fick följa med mig i ambulansen.

Jag sa redan när jag låg på platsen att nyckelbenet var av och det kunde man senare bekräfta med röntgen. Det tog lång tid innan allt var klart på sjukhuset, jag hade svårt att resa mig då smärtorna var för stora och jag gång på gång höll på att svimma. Men jag var otroligt glad att jag levde, det där är nog den värsta smällen jag har gjort på en cykel! Benbrottet var ”fint”, alltså rakt av, så ingen operation behövdes utan endast ett 8-bandage som ska hjälpa till att hålla nyckelbenet på plats.

Laget fick vänta in Madde och kunde i alla fall gå i mål.

Det kändes otroligt tråkigt att stå bredvid och titta på världscupen på söndagen, det skulle bli sjätte gången som jag skulle köra den tävlingen.

Den närmaste framtiden är lite oviss, på torsdag ska jag röntgas igen för att se hur det läker. Ser det fortfarande bra ut så kan jag vara på cykeln igen relativt snart. Och jag hoppas verkligen att det blir fler tävlingar innan säsongen är över!!

Jag och Malin är laddade inför tempot

 Cyklarna är uppställda för uppvärmning

Vi fick skriva lite autografer:-) 

Vi är iväg 

Tyvärr slutade det så här i en uppklippt tempodräkt....