Det blev inte mycket träning under veckan utan mest återhämtning och vila, så med det hoppades jag på bra ben i årets Mörksuggejakten i Rättvik. I onsdags kväll var jag dit och körde andra halvan av banan med Kajsa Snihs och fick prova på den nya avslutningen på banan. I går blev det också ett kortare pass i Rättvik med Kajsa och vi körde sista svängen 2 gånger till. Det var nog stor fördel att ha sett banans avslutning!

Mina två tidigare år på Mörksuggan har jag fått dåliga starter så i år lade jag all fokus på att få en bra start och det gick fint. När vi kom till botten av Vidablickbacken kopplade jag greppet om tävlingen direkt och var från början första tjej, fast det visste jag inte om! En bit upp i backen körde Kajsa (trodde jag, men det var en kille i likadana kläder) om mig, så jag trodde att jag var tvåa. Jag blev lite irriterad på mina föräldrar som stod längs banan för dom sa bara ”bra kört” och inte hur långt jag var efter. Efter ett tag började jag höra ”Du är första tjej” lite här och där och jag tänkte bara att dom måste ha missat Kajsa, hon har ju ändå kort hår så kanske lätt att missa.

Jag kämpade stenhårt hela vägen (för att komma ikapp Kajsa) och jag körde mestadelen ensam, utan att ha någon draghjälp. Förutom på ett ställe där en kille från min klubb gick fram och vi körde utför en backen, bara det att jag låg så nära honom att jag inte såg att vi skulle svänga så det blev en ordentlig krasch ner i ett dike. Som tur var så var det mjuka buskar som jag landade i efter en kullebytta med cykeln flygandes över mig! Jag kom upp och fixade iordning kedjan som hoppat av men styret som var lite snett struntade jag i, Emmy passerade nämligen när jag stod där.

Det var bara att kämpa vidare och jag passerade Emmy ganska snart och körde ifrån. Fast med ca 20km kvar kom hon ikapp mig i en klunga med killar, jag såg till att ha henne bakom mig hela tiden och eftersom jag kört ifrån henne tidigare på ett stigparti så la jag gasen i botten på nästa stig och kunde där gå ifrån för att sedan inte se henne mer. Vid andra bergspriset sa kommisarierna att jag var första tjej, då började jag tro att det kanske var så att jag var först.

Jag gav verkligen allt mot slutet och det var skönt att veta hur de nya sista kilometrarna såg ut och jag kunde åka över mållinjen ca 3 minuter före Emmy och ta hem min första seger i Mörksuggan och även min första seger i Långloppscupen för i år! Det kändes riktigt skönt! Och ja, jag får väl tacka Kajsa för att jag fick jaga henne hela tävlingen utan att det var hon:-)

Fint och varmt väder på dagens tävling! Det gillade jag:-)

Segerintervju med en förvånad men glad vinnare;)

Prispallen: Emmy, jag och Angelica