Jennie Stenerhag

Senaste nytt

Grenserittet - tredje gången gillt

2014-08-03

Grenserittet är en trevlig tillställning mellan Sverige och Norge. Det räknas som en Norsk tävling även om man startar i Sverige. Det är ett fantastiskt arrangemang och målgången på Fredrikstens fästning är stämningsfull!

Jag var anmäld till Grenserittet 2011 men bröt nyckelbenet i Vårgårda bara någon vecka tidigare. Sedan var jag än en gång anmäld 2013 men fick ställa in igen då jag helgen innan krashade på Engelbrektsturen och gjorde illa svanskotan så illa att jag inte kunde tävla. Så i år blev det tredje året gilt, jag kunde starta!!

Jag har världens bästa föräldrar som ställer upp på min cykling till 100%! De mötte upp mig med husbilen till SM förra helgen och sedan dess har vi campat på västkusten, sedan i onsdags har vi varit i Strömstad och jag har haft möjlighet att köra banan.

Ibland måste jag säga att jag gillar Facebook! Jag lade ut en bild med text att jag skulle köra Grenserittet och tack vare det fick jag veta att banan efter ca 10km går precis utanför huset till en av mina barndomsvänner som jag inte har träffat på ca 23 år!!! Vi sågs en kväll och det var så himla roligt att träffas efter så många år!! Självklart fick jag världens bästa hejarklack under tävlingen!!

Starten gick i centrala Strömstad (bokstavligen gick då vi skulle gå några hundra meter från uppställningsplatsen till själva starten) och vi tjejer startade tillsammans med herrar i startgrupp 3. Eftersom jag inte kört tävlingen tidigare så visste jag inte riktigt vad som väntade, taktiken var att inte släppa Borghild ur sikte. Banan är relativt platt och går mest på fina grusvägar med lite inslag av stigar, allt är väldigt lättåkt vilket betyder att det inte spricker upp speciellt mycket. Vi blev tidigt 4 tjejer som hela tiden låg längst fram i klungan, det var Hildegunn, Heidi och Borghild, alla från Norge och de som var topp 3 i tävlingen förra året, och jag. Vi var starkare än killarna så jag måste säga att det blev lite irriterande när de satt med oss utan att hjälpa till speciellt mycket. Banans karraktär gjorde att jag tidigt förstod att det skulle bli vi 4 till spurten, ingen skulle lyckas komma loss.

Tävlingen avslutas med en smal gångväg på grus fram till Fästningen, med ca 400 meter kvar börjar en backe som är relativt brant, på toppen av backen går man över till asfalt i en 90 graders sväng och då är det ca 200 meter till mållinjen. Jag hade planerat att rycka med 500 meter kvar men allt ändrades när vi kom dit. Vi hade börjat komma ifatt så mycket herrar från tidigare startgrupper så det var fullt på den smala gångvägen! Jag lyckades ta mig förbi alla utom Hildegunn som gick ut lite åt sidan när hon märkte att jag försökte komma om. Precis när vi går in i backen hör jag en krasch strax bakom, Borghild och Heidi går omkull… Jag och Hildegunn drar igång spurten i uppförsbacken och är jämte varandra när vi når toppen, jag i ytterkurva och hon på innern. Jag tar i allt jag har och får plocka fram en landsvägs-spurt ur bagaget;) jag får till en bra spurt och lyckas ta hem segern!! Kändes otroligt kul att få vinna en så stor tävling i Norge!