Det var väldigt länge sedan jag skrev något här. Egentligen har inget hänt, i form av tävlingar, samtidigt som förstås mycket har hänt.
Jag blev kvar i Sydafrika i någon månad längre än planerat, det var svårt att ta sig därifrån eftersom Sydafrikas gränser och därmed flygplatser stängdes den 26e mars och har fortfarande inte öppnats. Vår lockdown blev total i 5 veckor, vi fick inte gå ut över huvud taget, förutom för att handla det nödvändigaste, alltså mat. Vi fick inte ens gå ut och gå med grannens hund. Det var otroligt jobbigt att känna sig "fängslad" i sitt eget hem och inte kunna komma ut och få lite frisk luft, även om vi hade en liten gräsplätt på tomten så var det inte samma sak som att vara ute och träna. Jag är otroligt glad över att jag genomgick den här lockdown tillsammans med Craig, jag hade inte velat genomgått den ensam eller med någon annan person! Efter 5 veckor blev vi utsläppta mellan kl 6 och 9 på morgonen och det var nog inte så genomtänkt då det var tjockt med folk i skogen eftersom alla skulle ut samtidigt! Det var inte roligt att sticka ut kl 6 på morgonen när det fortfarande var mörkt och kallt och cykla med lyse på cykeln för att sedan fortsätta att sitta inlåst från kl 9 när det blev varmt och soligt ute, kändes inte som att det fanns någon logik alls i det hela....
Efter 9 veckor mer eller mindre inlåsta så fick vi till slut vara ute hela dagarna!! Mellan kl 06 och 18 fick vi nu vara ute och ett 5 timmars pass var det första vi gjorde den måndagen, det var helt fantasktiskt att få vara utomhus på dagtid!
Eftersom gränserna till landet var stängda så var det svårt att lämna landet, jag hade trott att jag kunde flyga hem till Sverige efter lockdown men när det började stå klart att detta skulle ta en otroligt lång tid så började jag jobba för att få åka med ett så kallat repatrieringsflyg. Det tog ganska lång tid men med hjälp av den Svenska ambassaden i Pretoria fick jag en plats på ett KLM flyg på min födelsedag!
Det var iallafall något positivt som kom från den här lockdown. Jag och Craig har varit tillsammans i nästan 10 år och står varandra väldigt nära men om möjligt så kände vi båda att vi kommit varandra ännu närmare under de 9 veckorna vi var inlåsta. Jag kan inte tänka mig någon annan människa som jag skulle kunna vara inlåst med i 9 veckor utan att bli trött på sällskapet! Ändå blev jag otroligt förvånad när vi var ute och cyklade min nästa sista dag i Sydafrika och Craig tog upp en liten box med en ring och friade!!!
Det var en annorlunda hemresa då vi var tvungna att mötas upp på stadion inne i Kapstaden kl 07.00 för att hälsokollas och sedan åka buss till flygplatsen, ingen privatperson fick närma sig flygplatsen. Planet var försenat vilket vi visste om redan dagen innan så vi fick sitta hela dagen på en stängd flygplats och kl 17 lämnade vi Sydafrika för att flyga till Reunion för att byta flygplanspersonal eftersom de inte fick komma in i Sydafrika. Detta betydde att vi satt på planet i 17 timmar och där kan tilläggas att vi serverades endast ett mål mat och var tvungna att ha mask på oss hela tiden.
Väl hemma i Sverige kändes allt väldigt konstigt, här verkade folk inte ta detta på allvar och det kändes märkligt att vara och handla utan att se någon med mask och gym var öppna!
Jag flyttade till en ny lägenhet och mitt och pappas företag Right for Bike gick väldigt bra så jag hade otroligt mycket att göra samtidigt som jag ville träna mycket nu när jag äntligen kunde!
Sedan har sommaren gått ungefär likadant, jag har tränat på ifall att det blir någon tävling men än så länge har det inte blivit något alls, det enda som fortfarande är ganska säkert är VM i Turkiet den 25e oktober, jag håller tummarna för att det ska bli av!