Jennie Stenerhag

Senaste nytt

Tankwa Trek och en fraktur i handleden

2016-02-19

Här kommer en något sen uppdatering från förra helgen.

Bara några dagar efter tävlingen i Meerendal var jag ute och tränade och körde i en uppförsbacke som blev ganska brant och teknisk, till slut tappade jag fart och balans och föll åt sidan, bara ett sånt där slow motion fall, men när jag satte ner handen hörde jag ett knak och det gjorde ont. Det var lite ömt men jag kunde köra klart mitt pass. Dagen efter gjorde det väldigt ont och jag fick en röntgen gjord men det visade inget, så jag tränade på.

I helgen hade vi en 3 dagars tävling, Tankwa Trek, en tävling som jag kört från första upplagan 3 år sedan och det har varit skoj att se hur den har vuxit från att vi var 80 cyklister första året och nu 800 på 4e upplagan. Det är alltid en bra genomkörare inför Epic då terrängen är väldigt lika och med bara några veckor kvar så ska formen vara på väg, så många av de internationella lagen (i alla fall bland herrarna) kommer hit.

För Robyn och mig skulle Ariane och Candice vara största hotet, vi hade en tight tävling mot dem på W2W i November så det skulle bli spännande. Men spänningen uteblev då Ariane blev sjuk och meddelade dagen innan start att hon inte skulle köra. Candice hittade Bianca Haw som ersättare, en ung stark tjej som utmanade oss på ett långlopp för precis 1 år sedan där jag precis lyckades slå henne med under en minut, dessutom är både Bianca och Candice XCO specialister och Tankwa är en teknisk bana, så vi skulle nog få det hett om öronen!

Det som är en stor fördel med Tankwa är att start och mål är på samma ställe alla 3 dagarna så man behöver inte flytta något från det att man anländer dagen innan start tills det är klart!

Dag 1 består mycket av tekniska partier och några långa backar, det är en tuff bana. Vi fick en bra start och satt i samma klunga som Candice och Bianca en stund men lyckades komma ifrån dem i första tekniska uppförsbacken. Jag körde med ett handledsskydd och från början kändes handen riktigt bra, det varade dock bara tills första långa tekniska utförslöpan, där kände jag en smärta som sa till mig att något inte står rätt till…. Vi lyckades hålla de andra bakom oss även om mitt focus ändrades till att koncentrera mig på handleden och att försöka köra så att det gjorde så lite ont som möjligt, mer än att tävla. Vi kom i mål med en 10 minuters ledning vilket kändes otroligt skönt med tanke på de kommande 2 dagarna.

Dag 2 handlar om Merino Monster, en backe på ca 9km där vi klättrar 1000 meter, det är brant och långt! Den kommer efter ca 55 kilometers körning där det har varit allt annat än platt innan, det är minst sagt en tuff dag med 87 km och 2900 meters klättring! Vi hade Bianca och Candice med oss till första vätskekontrollen efter 27 km därefter körde vi riktigt hårt uppför ett motlut (inte riktigt en backe) och jag tänkte för mig själv att om de sitter med nu så kommer jag inte klara att köra ifrån dem, de hade tappat någonstans där…. När vi kom till botten av backen hade vi en ledning på 2min40sek. Jag började få väldigt ont i ena sidan av ländryggen och ena benet från att lägga vikten på bara en sida av kroppen för att kompensera för den onda handen, så den här dagen var det värre än handen, de ca 50 minuterna med ren klättring var tuffa!! Nedförsbacken på andra sidan var tuff på ett annat sätt med en skadad handled…. Det blev trots allt en vinst med ca 9 minuter för dagen.

Dag 3 har en neutral start, tidigare år har vi cyklat sakta i 25 km, stannat och startat om vilket har tagit ca 1,5 timme. I år ändrade dom och vi körde 11 km neutralt med flygande start vilket var bättre även om vi gärna hade haft en bättre position i klungan när dom släppte oss. Vi hamnade precis bakom en liten klunga och när Robyn frågade om vi skulle försöka gå ikapp så var jag på mitt max och sa nej, det skulle jag inte ha gjort för vi hamnade i en långsam klunga och de personer vi hade kört tillsammans med de tidigare dagarna var alla i klungan framför… Vi körde taktiskt bra då tjejerna satt med i samma klunga som oss och jag visste var första stigen var (från tidigare år) så vi kom in som 2a och 3a på den 3 km långa stigen där det är omöjligt att passera, så in i första backen som kommer där stigen slutar hade vi ett litet försprång och kunde gå iväg. Jag hade inte någon bra dag med smärta både i handleden och i ryggen och benet, så det handlade mest om att ta oss i mål utan mekaniska problem och så länge vi inte kunde se de andra så var det bra. Vi vann sista dagen med ca 3 minuter och vi var otroligt glada över att ta hem den här segern för andra året på raken!

I måndags var jag till läkaren som konstaterade en fraktur i min handled vilket de inte hade sett från början. Så nu blir det att cykla på landsväg och ha handen i ett fixerande skydd tills det har läkt ihop, hur lång tid det tar är svårt att säga. Jag är positiv, det är 3 veckor kvar tills Epic börjar och då kommer allt att vara på topp! Det blir i alla fall ingen tävling för mig till helgen…

Lite fler bilder...