Jennie Stenerhag

Senaste nytt

Fjällturen - "Sveriges vackraste MTB lopp"

2018-07-15

Fjällturen gick av stapeln för 6e gången ändå var det första gången jag stod på startlinjen i denna vackra tävling. Jag har velat köra det i flera år men det har alltid krockat med något annat så jag var jätteglad att jag äntligen skulle få köra den här tävlingen. Vi åkte upp till stugan utanför Hede i tisdags och i fredags åkte vi till Bruksvallarna för att köra sista biten av banan, det var bra att se lite hur terrängen såg ut!

Som sig bör hade jag lite stress på morgonen, när vi körde från stugan till starten hörde jag något plinga till på taket men tänkte inte så mycket mer på det förrän jag skulle pumpa framdäcket och ringen som håller ventilen på plats saknades!! Det gick inte att pumpa utan luften bara gick ur när jag försökte. Som tur var så hade Tomas, som parkerat bredvid oss, en extra ring i verktygslådan. När jag började värma upp kom ett knakande ljud från cykeln (ett ljud som jag hade haft innan Mörksuggan men som var tyst under tävlingen och dagen efter när jag körde på cykeln), jag åkte tillbaka till bilen för att fetta in genomgångsaxlarna, vilket hade fungerat inför Mörksuggan, men inte den här gången, de runtomkring mig blev nog irriterade på ljudet!

Masterstarten genom Funäsdalen gick fint och det gick i lagom fart uppför första backen på asfalten, jag och Hanna var tillsammans och precis bakom herreliten, farten ökades när vi gick in på grusvägen och allt spreds ut. Hanna och jag blev ensamma även om vi fick sällskap av någon kille här och där. Det gick fort i utförsbackarna och jag fick köra så fort jag vågade för att hänga med Hanna, det är alltid lite osäkert när man inte har sett banan och vet vad som kommer. Vi körde tillsammans i en mindre klunga genom Bruksvallarna och började ”Hillclimb” en 4 kilometer lång backe, jag kände mig trött och eftersom Hanna är en bra klättrare så var jag säker på att hon skulle köra ifrån mig uppför. Jag låg först i början och som väntat ökade Hanna tempot i ett brant parti men jag bet mig fast och kunde sitta med. Jag lyckades hålla jämnt tempo med henne och vi gick jämsides över linjen på toppen. Då kände jag att det nog skulle bli en spurt idag! Jag tänkte köra först utför de snabba grusvägarna men Hanna hade tänkt samma sak och gick om, jag kände mig trygg med att köra bakom eftersom jag visste att hon inte skulle få lucka. Jag tänkte en gång till att jag skulle försöka komma loss när det var lite mer stökigt och uppför men hon var stark. Vi hade sällskap av Tomas (samma kille jag fick ringen till ventilen av innan start) och när han ökade tempot och gick ifrån oss och ingen av oss försökte hänga med förstod jag att hon var lika trött som jag! Jag hade börjat få ont i benet också och kände inte att det fanns något mer att trycka med och fick förlita mig på att benet skulle klara en spurt. Hanna gick först i den tekniska utförsbacken och jag kunde lätt hänga med även om det blev en lucka på ca 20 meter ibland, det är svårt att hålla någons hjul precis utför! Med ca 1-2 km kvar var jag precis på hennes hjul och lät henne dra mot slutet. Vi gick över en bro, uppför en liten backe och tog en 90 graders kurva innan upploppet. Jag kanske väntade lite länge för vi gick jämsides genom kurvan och där fick jag se en liten tjej som kört ett kortare lopp, hon kom lite i vägen och jag hade inte hunnit om Hanna innan vi kom till den avsmalnande delen av upploppet. Som tur var kunde jag komma på sidan och accelerera om Hanna och ta hem vinsten!

Det var väldigt skönt att få en till vinst och att få testa benet i en spurt också. Jag hade lite ont i benet efteråt så nu får det bli några dagars vila!

Tack Fjällturen för en riktigt fin tävling!! Kul att SVT visade från tävlingen på Sportnytt också, det hör inte till vanligheten!

Pappa var också med och körde idag, han körde samma sträcka som vi i tävlingsklassen och han var nog den äldsta deltagaren och kom i mål på en tid 55 minuter efter mig, det tycker jag var riktigt starkt jobbat!