8 dagar efter att jag kom tillbaka till Sydafrika var det dags att tävla igen, jag och Robyn skulle köra Berg & Bush tillsammans och det var första gången för oss båda på den här tävlingen. Jag flög upp till Johannesburg tidigt på torsdag morgon och där hämtades jag upp av Robyn och Nicole som skulle följa med och massera oss, det var ett kärt återseende då vi inte hade setts sedan Epic 2015 när hon jobbade för oss. Vi körde ner till Harrysmith och hittade till platsen där starten skulle gå följande dag. Robyn och jag stack ut och cyklade en sväng och försökte följa GPS’n på banan, vi kom ju bort oss på Sani2C när vi skulle följa en GPS och vi ville inte göra samma misstag igen.
Starten gick kl 06.30 på fredag morgon, det var lite svårt att kliva upp så tidigt och äta frukost… Vi startade på ca 1750 möh och jag har riktigt svårt att acklimatisera mig till den höjden och det blev bara värre när vi klättrade ännu högre. Våra närmaste konkurrenter var Vera Adrian och Candice Neethling, paret som vann före oss när vi körde fel på Sani, så nu ville vi få revanch! Vi var tillsammans med dem från start och hamnade i en ganska stor grupp med herrar och efter att vi hade kört den mest otroliga utförsbacken med bara stig så var det en hel del öppna grusvägar och det gick fort. Jag började känna att benen började bli trötta när vi närmade oss 3e vätskekontrollen efter 77km. Vi 4 tjejer körde rakt igenom medan herrarna runt oss stannade. Det var väldigt dumt då de 99 kilometrarna för dagen tog oss 4 timmar, och det på 2 små flaskor!! Vi körde uppför en backe som var lång även om den inte var brant, jag var sist av oss 4 och jag kände hur jag inte riktigt kunde hålla hjul och började tappa kontakten. Det gick bara inte… Robyn fick till slut vänta in mig och vi kunde bara se de andra försvinna… Vi kom i mål en minut och 15 sekunder efter, otroligt besvikna!! Det var ingen glad stämning i lägret på eftermiddagen…
Dag 2 var kort och snabb, 60 kilometer på 2,5 timmar och utan egentliga backar så det var väldigt svårt att komma iväg, vi körde ihop alla 4 hela dagen och kom i mål samtidigt, vi vann spurten och etappen men det hjälpte inte då vi behövde ta in tid.
På kvällen var det en backtävling vilket säkert var kul för publiken men mindre roligt för oss som körde. Det var 1,3 kilometer uppför en ruggigt brant backe! Det var bra med prispengar så det lockade många. Backen hade 2 delar, den började tok-brant i ca 500 meter, sen platt en liten bit och så sista tok-branta partiet. Jag kanske tog i lite för hårt från början och ledde oss uppför första branta biten men det fick jag betala för. Uppe på platten var jag, Robyn och Candice tillsammans och vi gick in bredvid varandra i sista branten men när de attackerade låste sig mina ben totalt och jag fick kämpa för att bara ta mig upp. Jag lyckades ändå behålla 3e platsen och fick vara nöjd med det. Robyn vann före Candice.
Dag 3 var det bara vinna eller försvinna som gällde, vi gav verkligen allt och jag måste säga att vi körde bra som lag, bättre än de tidigare dagarna. Vi kom iväg tillsammans med de andra men på den första långa klättringen kom vi iväg, jag var först av oss och trodde alla satt på mitt hjul men plötsligt gjorde Robyn en attack förbi några herrar framför och jag förstod att de andra höll på att tappa så jag hängde på. Vi fick en lucka och jag körde så hårt jag kunde. Det var tufft när vi kom till gårdagens backtävlings-backe och skulle ta oss uppför den! Jag körde nog sick sack uppför första biten. Uppe på toppen fick vi senare veta att vi hade haft 2 minuters lucka och alltså var i totalledning. Efter toppen hade vi 15km stig utför! Vi körde så fort vi kunde och trodde nog på seger, men tyvärr räckte det inte… Vi vann ”bara” etappen med 46 sekunder och förlorade alltså tävlingen med 28 sekunder…. Går knappt att beskriva hur besvikna vi var…. 28 sekunder över 3 dagar känns lite hårt, det var nog många ställen där vi kunde tagit in så lite tid, men det vet man ju liksom inte där och då.
Det var en fin tävling även om etapperna var lite korta (sista dagen var bara 49 km), det var också kul att köra en ny tävling. Jag skulle absolut rekommendera den här tävlingen då det är massor med fantastiska stigar och att man bor på samma ställe hjälper också, man behöver inte packa väskan varje morgon.
Kul att vara tillbaka och tävla med Robyn igen!
Lite besviken efter målgång när vi förlorat med 28 sekunder totalt