Jag har nästan glömt bort hur tidigt man måste kliva upp för landsvägstävlingar här i Sydafrika, det kändes väldigt jobbigt att kliva upp när klockan ringde 03.30! Jag åkte ensam iväg till tävlingen i Durbanville, Craig hade bestämt sig för att inte tävla. Uppvärmningen gjordes i mörkret och precis när det blev ljust vid kl 06.00 gick starten.

I ”99er” startar de bästa herrarna, oavsett ålder, i första startgruppen och resterenade tävlingsherrar med oss damer, de tävlar inte så mycket och detta gör tävlingen lite speciell. När någon attackerar så är alla snabba på att jaga ikapp men sedan är det ingen som vill fullfölja utbrytningen. Detta gör att klungan hålls ihop i stort sett hela tävlingen. Jag startade med trötta ben efter en mycket träning så jag var ändå ganska tacksam att det inte gick fortareJ Med ca 15km kvar av de 99km som vi skulle köra kom ett grusparti på 2km, lite farligt då det var väldigt löst och i en utförsbacke och tydligen var det mycket krascher där under dagen. Efter det gick vi in i en lång stigning, jag la i en extra växel och lyckades komma ifrån klungan. En kille var före mig men jag kunde inte komma ikapp honom. Direkt efter kom dagens längsta backe och jag körde på så hårt jag kunde och trodde benen skulle explodera de var så trötta! På toppen fick jag höra att jag var ca 500 meter före de andra och jag körde på så hårt jag kunde utför och var helt slut när jag gick in i målbacken på 1,5km! Jag vågade inte slappna av förrän jag var över linjen, det var tuffa sista 500 meter!

Kändes skönt att få en seger i bagaget. Det här är en fin tävling och jag tror jag har kört den 10 gånger nu och jag tror att jag kommer att komma tillbaka några år till:-)

Den här veckan har jag kört två träningspass med Jenny Rissveds som är här med sitt Scott pro team, det har varit jätteroligt att träna ihop med henne, inspirerande att se en sån talang på cykel!

Maroesjka, jag och Leana på pallen

Som tur var hade vi Scott killarna med när Jenny fick punktering.-)