Helgen som gick var en riktig cykelhelg i Stellenbosch, fredag och lördag arrangerades ”Origin of Trails” MTB race och på söndagen var det ”Stellenbosch Cycle Tour” (tidigare känt som ”Die Burger”). Eftersom jag har vunnit den Die Burger 6 gånger tidigare och det skulle bli min 8e gång jag körde tävlingen så ville jag spara på benen till söndagen, samtidigt som jag verkligen ville köra Origin of Trails då vi skulle få se nya stigar och områden runt Stellenbosch som vi vanligtvis inte har tillgång till att köra.
Så på fredag morgon rullade jag iväg till starten mitt i centrala Stellenbosch, atmosfären var på topp och alla var redo att ha skoj ute på cyklarna. Eftersom det här inte anses vara en tävlingstävling (om man kan säga så) bland elitåkarna då det inte är några prispengar och säsongen så gott som är slut så hade alla bestämt att ta det lugnt, det passade mig perfekt! Vi blev ett ”tjejgäng” på 6 elit-tjejer som körde tillsammans och tog det lugnt och stannade på alla vätskekontroller och självklart pratade vi hela vägen, folk som körde runtomkring oss sa att det aldrig var tyst. Det mesta av banan gick på stigar som vi kände till samtidigt som vi fick köra på några nya som var helt fantastiska! Riktigt skoj! Robyn som jag har kört 3 etapptävlingar med i år och som jag kommer att köra Epic med nästa år var och cyklade i Stellenbosch för första gången och det var kul att få visa henne de fantastiska stigarna vi har här!
Vi hade kört så sakta på fredagen att vi på lördagen var seedade i startgrupp B! Det var om möjligt ännu bättre stämning där bak bland de som ändå inte var där för att tävla och köra fort. Vi var samma lilla tjejgrupp som körde tillsammans idag och banan tog oss på andra sidan Hellshoogte i ett område där jag aldrig har cyklat tidigare, det var fantastiskt och jag tror jag kan säga att en ny nedförslöpa var den bästa stigen jag någonsin har kört!!! Kunde inte sluta säga WOW medans jag körde utför, helt otroligt! Och den var på privat mark och blivit byggt för dem som bor på gården! Vilket jobb dom hade gjort! Jag önskar verkligen att vi kan komma dit och köra på någon av våra iRide turer!
Det blev en lång dag då banan var tuffare än igår och det var ca 35 grader varmt! Så även om vi hade tagit det lugnt så var jag trött när vi kom imål. Eftermiddagen spenderades sängliggandes för att försöka samla krafter för tävlingen dagen efter, självklart efter en benmassage!
Som vanligt när det handlar om landsvägstävlingar i Sydafrika så är det en supertidig start! Klockan ringde 04.20 och jag var glad att tävlingen var i Stellenbosch så att jag bara kunde cykla iväg till starten som gick kl 06.04! Anriette Schoeman var där och hon skulle bli mitt svåraste motstånd för dagen, trots det pratade vi ihop oss om hur vi skulle bli av med de andra tjejerna, speciellt Maroejska som har en bra spurt.
Efter ca 300 meter börjar vi klättringen uppför Hellshoogte, en backe på 4km och ganska brant! Vi körde på hårt och gick över toppen i en liten klunga med mig och Anriette som enda tjejer men tyvärr kom hela klungan ikapp oss efter ca 14 km och vi var en klunga på ca 100 personer. Jag är inte en person som gillar att ”bara sitta” i klungan utan jag försöker hela tiden hålla mig långt framme ifall att en grupp skulle komma iväg men i efterhand ödslade jag nog för mycket energi på det! När vi hade ca 20 km kvar så hade vi några korta branta backar att passera och i varje backe körde jag och Anriette på stenhårt, fick en lucka tillsammans med några killar, och så kom klungan ikapp oss! Det var riktigt tråkigt! Med 1km kvar hade vi ganska bra med plats och jag satt perfekt positionerad på Anriettes hjul och jag behöll den platsen och förberedde mig på spurten när plötsligt hela klungan kom med fart bakifrån och rörde till allt! Jag försökte komma förbi killar på utsidan men blev bara mer och mer pressad åt sidan och till slut var jag nära att krasha in i staketet, jag fick bromsa och veja för att inte krasha och i ögonvrån ser jag hur Maroesjka glider förbi… Så ännu en gång var det ett resultat som mer handlade om tur än om styrka!
Jag var förstås otroligt besviken då jag kände att jag absolut hade mer att ge än en 3e plats! Jag skulle inte ha suttit kvar på Anriettes hjul utan jag skulle ha tänkt att det var herrarna jag tävlade emot och inte henne. Det är alltid lika svårt när vi tjejer inte får ha vår egen spurt och vår egen tävling!
Nu är tävlingsåret 2014 slut och jag ser fram emot 2015 och alla nyheter och förändringar som kommer med det! Jag återkommer strax innan jul med en uppdatering om vad som kommer att förändras!