Det var minst sagt en annorlunda upplevelse att köra Glacier 360 på Island, vi visste inte alls vad vi kunde förvänta oss och ibland är det bäst att åka till något helt utan förväntningar. Det var en helt ny organisation som anordnade sitt första etapplopp och de gjorde ett bra jobb även om det fanns en hel del barnsjukdomar de behöver bli av med till nästa år.
Jag och Craig körde som ett lag i mixade klassen och hårdaste motståndet kom från två lag från Sydafrika, lite kul att vi tävlade mot varandra på andra sidan jordklotet! Mina föräldrar följde med oss som support och även för att hinna se lite av landet före och efter.
Dagen när vi kom fram hann vi gå runt lite i Reykjavik och se lite av stan, väldigt mysig liten stad, det bor bara 350.000 personer i hela Island och jag måste säga att även om huvudstaden inte var stor så kändes den större än att det enbart skulle bo några hundra tusen i hela landet. På morgonen dagen innan tävlingsstart fick vi chansen att cykla en runda tillsammans med några av killarna från Lauf (den Isländska framgaffeln som jag har kört på CykelVasan 2 år nu), det var kul att få träffa dem efter några år med emails och se deras kontor och höra om utvecklingen av Lauf-gaffeln. Jag hade mailat organisationen från Glacier 360 och frågat vad för slags bana det var och de sa ”en bana för en stel cykel” så jag kom med min hard tail och Lauf gaffel men efter att ha pratat med några som skulle köra tävlingen så bytte vi till min vanliga gaffel och det var ett otroligt stort misstag att inte ha heldämpade cykeln här!! Efter lite mek var det dags för att hämta nummerlappen och lämna cykeln för transport till morgondagens start. Vi hade hyrbil och åkte till Laugarvatn där middag och boende för natten var. Innan middagen hade vi tillgång till de varma källorna vid Fontana och hann med ett dopp, riktigt skönt!
Dag 1 Geysir till Husafell 95km och 1100 meters klättring
Vi hade i alla fall tur med vädret! Vi hade väntat oss riktigt kallt väder och regn hela veckan men med 14 grader vid starten och lite sol så lovade det gott! Det var ett litet fält på 62 personer som stack iväg ut över fjället på en väg som var markerad på kartan men där jag absolut inte skulle köra en bil, det var (bitvis) svårt nog att ta sig fram på en cykel! Det var häftigt när vi kom upp en bit och såg den klarblå färgen av glaciären bredvid oss. Ganska snart efter starten körde de 4 snabbaste herrlagen iväg och vi hamnade tillsammans med Carmen och Tim från Velocity (Sydafrika) och det skulle visa sig att de var vårt största motstånd under de 3 dagarna. Vi körde tillsammans i ca 22 kilometer tills vi kom till en lite längre backe som var brant, där lyckades vi köra ifrån dem och sedan hålla undan ända till mål. Det var ibland svårt att motivera sig att trycka på hårt då vi bara följde en väg ganska rakt fram och aldrig såg något annat lag, varken framför eller bakom. En sak som organisationen inte hade tänkt på var att markera banan. Vi kom fram till en ganska stor korsning med ca 10 km kvar och det fanns ingen markering, eftersom vi inte ville komma bort oss stannade vi och laddade kartan som jag hade i min Garmin (men jag hade inte slagit på den från början då vi bara skulle ha 2 korsningar under dagen och jag hade väntat mig skyltar där ;) ), vi tappade nog ca 1 minut på att stå still där. När jag påpekade att det behövdes en skylt var svaret ”oj, vi tänkte inte på det, vi kör ju bara på eftersom vi vet vart man ska”… ;) Vi vann mixade klassen med lite drygt 3 minuter.
Vi fick god lunch vid tältplatsen efter målgång och då det regnade en hel del på eftermiddagen var jag glad att vi hade uppgraderat från tält till inomhusboende!
Team CBC innan start vid Geysir
Dag 1 vid första vätskekontrollen
Dag 2 Husafell till Hveravellir 111km, 1300 meters klättring
Dagens etapp skulle vara den tuffaste av alla 3 dagar på många sätt, den var längst, mest klättring, sämst väder och vi skulle gå genom en flod med glaciärvatten och vi hade blivit rekommenderade att ta med extra strumpor osv. Vädret kunde ändras snabbt uppe på fjället, temperaturen kunde gå från 14 vid starten till 4 på toppen, och vi skulle även igenom en 50 km lång sträcka med bara sten. Jag måste säga att jag inte alls var nervös för själva tävlingen men väldigt nervös för alla andra element! Vi bestämde oss för att tävla i knävärmare och regnjacka för att vara på den säkra sidan.
Dagen började bra när hela fältet körde fel redan efter 200 meter, vi visste inte hur vi kom ut ur startområdet och det fanns inga skyltar eller någon som visade vägen. Däremot hade de varit ute och markerat banan på morgonen och det var tur för dagens etapp kan mest beskrivas som att vi var uppe och cyklade på månen, terrängen såg ungefär ut som ett månlandskap och ibland var det så stenigt att man inte visste vart det gick att cykla. Jag saknade min heldämpade cykel ännu mer idag.
Efter att herrlagen hade dragit iväg hamnade vi i en liten klunga med Carmen och Tim och även Yolandi och Ben Melt från Garmin (Sydafrika) var med ett tag, vi tappade dem dock ganska snart och vi körde ifrån Carmen och Tim strax innan vi skulle över floden vilket var efter 26 km. Vi kunde hålla undan fram tills stenpartiet började efter 44km, de körde heldämpade cyklar och började sakta men säkert ta in på oss. Det tog så otroligt på krafterna för mig att köra stela cykeln då jag är van att köra heldämpat när det är stökigt. De kom ikapp oss, körde ifrån, vi kom ikapp dem, körde ifrån osv. Till slut när vi hade kört 66 km kändes det nästan lite som att båda lagen gav upp och vi bara körde tillsammans. Efter 94 km var vi till slut klara med stenpartiet och månlandskapet, vi kom ut på en väg som skulle ta oss till målet, vi trodde att det var mest nedför men oj så fel vi hade!! De 20 kilometrarna blev de tuffaste på hela dagen, motvinden var nästan obeskrivlig och mot slutet började det regna, varje gång jag såg en till uppförsbacke framför mig ville jag nästan gråta. Jag tittade ner på min Garmin och ville se kilometrarna ticka, en gång stod det 108km och några minuter senare stod det fortfarande 108…. Med ca 1,5km kvar kom sista uppförsbacken och vi lyckades på något sätt köra ifrån Carmen och Tim och vinna etappen efter 5 timmar och 7 minuter! Jag var helt knäckt och hela kroppen gjorde ont efter allt studsande och det var kallt (5 grader) och då vi var mitt ute på fjället hade inte våra väskor hunnit komma fram, det tog 6 timmar att köra från starten till målet med bil!!! Här kunde vi prata om att vara mitt ute i ingenstans, närmaste boende var 40 minuters bilresa bort också!
Andra halvan av flodövergången. Här är Tim och Carmen och vi är strax framför.
Craig föll i en hal kurva
Stenar så långt man kan se! Vi jagar här Tim.
Tim och Craig stannar vid en vätskekontroll
På eftermiddagen efter etapp 2
Dag 3 Hveravellir till Gullfoss, 85km 650 meters klättring
Det var 4 grader och en iskall vind vid dagens start, igen var det svåraste att bestämma hur mycket kläder man skulle tävla i, jag ville inte frysa så det blev benvärmare och tjocktröja! Det blev den snabbaste starten på de 3 dagarna och vi tappade herrarna direkt. Vi fick lucka till Carmen och Tim men var tillsammans med dem efter 10 km när vi började dagens 30 km långa stig!! Vi lyckades köra ifrån dem ganska snart på de tekniska partiet vilket var ganska svårkört och stökigt och ännu en gång önskade jag att jag hade min heldämpade cykel. Det var en rolig stig! När vi till slut kom ut på grusvägen och inte hade sett de andra på länge så tog vi det nog lite för lugnt för bara någon kilometer senare tittade vi bakåt och såg Carmen och Tim och strax var de ikapp och vi fick köra på hårt igen. Det blev lite attacker i backarna men till slut så märktes det att vi skulle köra ihop till mål! De lyckades ta spurten för att vinna sista etappen och vi var glada över att vinna totalt. Vid målet, som låg vid Europas största vattenfall Gullfoss, var det uppdukat med lunch och godsaker.
Mamma hejar på precis innan målet
Lunchen är uppdukad! :-)
Dagen efter tävlingen var klar fick vi en upplevelse i pris för att ha vunnit mixade klassen. Det blev en valsafari och en middag på en restaurang i hamnen. Senare på kvällen var det avslutning ute på Videy utanför stan där vi också kunde se fyrverkerier från stan, det var nämligen Reykjaviks födelsedag den dagen!
Avslutning:-)
Glacier 360 var en annorlunda tävling på många sätt. Det var svårt att föreställa sig hur vädret och terrängen skulle vara, något som måste upplevas för att kunna föreställa sig. Organisationen har gjort det bra även om det här kan ses mer som ett äventyr inte en tävling och det finns en hel del att jobba på om de vill att det ska bli en bra tävling.
Stort tack till Cape Brewing Company och ÅBRO för att den här tävlingen blev verklighet för oss! Det har trots allt varit en fantastisk erfarenhet och spännande resa!