Igår fick jag min största seger någonsin här i Sydafrika. Det var en så kallad seeding-tävling inför Argus tävlingen (världens största tidtagna endagstävling, 35000 startande), alltså en nationell tävling. Tidigare har jag vunnit lokala tävlingar och varit 2a och 3a på nationella tävlingar men jag har aldrig vunnit. Det som gjorde segern extra skön var att Sydafrikas bästa spurtare, Anriette Schoeman, var på plats och alla trodde nog att det skulle bli en lätt seger för henne. Jag har tävlat mot henne tidigare men inte kunnat ta henne i en spurt, så det här satt verkligen fint!
Cykeltävlingar är verkligen annorlunda här mot hemma, totalt var det 6000 deltagare igår, det finns hur mycket cykelmotionärer som helst i det här landet! Fast i damtävlingen var det bara ca 20-30 tjejer, ungefär som på svenska tävlingar, sen finns det förstås tjejer som inte tävlar utan kör i motionsgrupperna, dom kan få en bättre tid än oss eftersom de kan starta i en bra grupp och köra med herrar fast de är utom tävlan.
Tävlingen var i min ”hemby” Stellenbosch och starten gick ca 500m från mitt hus, vi skulle avverka 101km. Vi började med att klättra uppför Helshoegte, en 8,5km lång backe som började 1,5km efter start, det kändes på i benen! Sen hade vi ca 55km med kuperad terräng där det inte hände så mycket, jag och en till tjej försökte komma iväg men det lyckades inte. När vi hade 35km kvar så kom vi i alla fall i väg 5st i en backe och vi körde väldigt bra tillsammans resten av vägen. När vi kom till målet drog Anriette upp spurten ganska tidigt, jag låg instängd bakom en annan tjej, Anriette kom på ena sidan och på andra var en trottoarkant, jag visste att jag var tvungen att komma fram på insidan, skulle jag ligga bakom Anriette skulle jag aldrig komma om, hon är för stark för det. Jag tog en chansning och gick om på insidan, sen låg vi sida vid sida i ca 100meter innan jag kände att jag var starkare och kom före henne precis innan mållinjen. Skön känsla!
Förra helgen körde jag också en tävling, då var det 203km lagtempo. Jag har kört med samma lag 2ggr tidigare och förra året vann vi tävlingen. Tyvärr var vi inte lika starka i år, eller det kändes lite som att vi inte var lika tävlingsinriktade, så vi tog det ganska lugnt. Vi skulle ha pressat lite mer för efter 6 timmar och 40 minuters tävlan var vi 3 minuter efter segrande laget. Fast en andra plats var inte heller dåligt! Jag var förvånad att det kändes så pass bra att tävla så långt med tanke på att 3,5 timmar är det längsta jag kört sen min olycka i maj, så uthålligheten är det inget fel på. Däremot tyckte nog inte armen att det var så smart, det gjorde ryggigt ont, fast dan efter var det rätt okej igen.
Min arm har blivit mycket bättre sen jag kom ner hit, jag har varit till min massör och han är även sjukgymnast, han har behandlat armen och det hjälper verkligen. Innan jag åkte hemifrån hade jag inte fixat en sån spurt som jag gjorde igår så det känns verkligen bra, hoppet finns nästan att armen ska kunna bli helt bra…
Annars är allt som vanligt här nere, vi har haft dagar med 30gr värme, blåsten kommer på eftermiddagarna så man knappt kan cykla, jag har haft en dag med magsjuka, så, ja, allt är som vanligt!:-)
Jag ska snart lägga upp lite nya bilder, så kolla gärna snart igen.