Igår kom vi hem från etapploppet Gracia – Orlova i Tjeckien, det har varit en rolig och bra resa och vi har skött oss ganska bra ute på tävlingsbanorna. Det var 107 tjejer som startade tävlingen och av dem var vi 9 svenskor, vi 6 i landslaget och Marie, Emilia och Karin i olika lag.
Det började med en 100km lång etapp i bra tempo där vi alla satt med i klungan fram till sista backen på 1 km, där splittrades gruppen, jag kom in på en 25e plats och var väl hyfsat nöjd med det.
Andra dagen var det dags för bergsetappen, starten blev skjuten då det var några lag som inte hittade till startplatsen, så dom kortade även av banan 10 km, fast vi hade ändå 114km att avverka och ca 15 gick rakt upp. Klungan var samlad till första berget som kom efter 25km och det gick uppför i 7km. Här blev det väldigt splittrat och det kändes som att det var ett enda långt led med folk uppför. Jag låg sist i en liten klunga och orkade inte hålla i på toppen, jag var ca 20 meter bakom på toppen men det var för mycket för att jag skulle komma ifatt nedför. Jag låg ensam och jagade i ca 10km innan jag gav upp och väntade in en liten klunga på 4 tjejer bakom mig. Vi körde tillsammans till målet och jag fick en 27e plats på etappen. Jag var nöjd med min klättring fast besviken att jag inte pressade det där lilla extra på slutet.
Tredje dagen körde vi 2 etapper, ett 19km långt tempolopp på morgonen och 66km linje på kvällen. Båda etapperna var i Polen. Tempot kändes väldigt bra, jag hade ett jämt och fint flyt genom loppet och blev 20e på etappen. Det känns som att jag blivit starkare på tempo i år och det känns roligare att köra såna tävlingar nu.
Vi satt och väntade på kvällstävlingen och jag tror att alla hade väntat sig en ganska behaglig tävling i jämnt tempo. 2 tjejer gick loss tidigt i tävlingen och sen var det full fart hela vägen, det gick supersnabbt hela tiden och vi snittade över 40km/h trots alla småvägar och kurvor. Alla svenskor satt med i klungan och vi fick 2 topp 10 placeringar genom Emilia och Bella. Själv kom jag in på en 30e plats i den samlade klungan.
Sista dagen var det segt i benen innan start, dagen innan kändes verkligen. Många startade med västar och några med regnjackor, dom kanske väntade sig en lugn tävling eftersom den sammanlagda tävlingen så gott som var avgjort. Så blev inte fallet, de första varven av 6 gick riktigt snabbt och det fanns vissa trixiga och jobbiga partier där det gällde att hålla sig långt fram, många flög av tidigt och klungan minskade drastiskt. Efter några varv började det regna och det blev halt och krascherna kom en efter en. Vi var till slut 6 svenskor kvar i klungan och alla klarade vi oss utan krascher och kom in bland de 18 främsta, helt klart den bästa etappen för Sverige! Jag kom 12a och blev till slut 22a sammanlagt i tävlingen. Vann totalt gjorde Marianne Vos och bästa svenska blev Marie på en 17e plats.
Om jag sammanfattar så är jag nöjd med tävlingen, det är ändå ett helt år sedan jag tävlade internationellt eftersom det på måndag är ett år sen min armbågsskada. Jag har lättare för att placera mig i klungan och komma fram när jag behöver och jag känner mig dessutom starkare än ifjol, speciellt på tempo och uppför. Det var kul att vara ute och köra igen och vi var ett härligt gäng som var iväg, både åkare och ledare. Tack till alla som var med och speciellt till Madde, Kajsa och Martin som servade oss så otroligt bra!
På fredag är det avresa igen, då kör vi Pinse Cup som är en 3 dagar med individuella tävlingar i Danmark, det blir tufft igen!
