Jennie Stenerhag

Senaste nytt

Besviken 3e plats på Cykelvasan

2019-08-11

Ibland går det inte som man vill och det kan ofta bero på att man helt enkelt vill för mycket och det blir bara fel. Jag tror att jag hade en sådan dag i går på Cykelvasan som är en av mina favorittävlingar på sitt eget sätt. Egentligen är inte banan speciellt rolig med tanke på att den är platt och lättkörd och slutar oftast i en spurt, men det jag gillar så mycket med den här tävlingen är atmosfären bland alla cyklister och storheten av tävlingen, det är den enda tävlingen där vi har TV på plats till exempel. Det betyder mycket att köra bra här. Jag har tidigare vunnit den här tävlingen 4 gånger så jag vet hur det känns. Förra året åkte jag med smärta i benet (efter min skada i mars 2018) och slutade 3a, då var jag ändå nöjd med en 3e plats. I år ville jag verkligen känna på att vinna igen då formen kändes bra!

Jag var laddad och relativt lugn när jag cyklade till starten vid 06.30 (väldigt tidigt för att vara i Sverige). Jag vill återigen tacka Vasaloppet för att de för några år sedan började med att ha en egen damtävling där vi startar 45 minuter före herrarna. Varje år ser vi ett rekordstort startfält och det är alltid lika kul att se hur det växer! Varje år ser vi också hur klungan längst fram som spurtar om segern blir större och större. Ju mer vi får tävla utan herrar ju mer höjs nivån på oss tjejer! Många andra tävlingar har tagit efter det som Cykelvasan har gjort och det här gör att fler tjejer vill och vågar vara med och tävla! Vi var över 130 tjejer som körde iväg kl 07.30 vilket är den största damklunga jag har sett på en MTB tävling!

Jag hade bestämt mig för att försöka att inte ta alltför stort ansvar och inte gå på så många spurtpriser, om inte läget gavs förstås, och istället satsa på spurten. Jag hade hoppats på att kunna gå loss i någon av de få backar som finns mot slutet, kanske tillsammans med en eller två till för att vara så få som möjligt till spurten. Nu blev det inte alls som jag hade tänkt.

Det kändes direkt att det var en stark motvind och eftersom detta är en tävling som går från A till B så är vindriktningen ungefär densamma hela vägen och det här påverkade tävlingen väldigt mycket. Att sitta längst fram var tungt men att sitta på hjul var ganska lätt vilket gjorde att det var lätt att sitta med i klungan och första klungan var länge större än någonsin. I början var det inte många som ville vara med att dela på dragjobbet och när vi närmade oss första spurtpriset vid Smågan gick jag fram och höll ett lite högre tempo, mest för att ha fri väg och inte hamna bakom i den stora klungan, Linn gick om strax innan kontrollen och tog hem det första spurtpriset. Det gick fort på grusvägarna fram emot Mångsbodarna och jag hade inte tänkt att gå på den spurten men strax innan gick Elisabeth Sveum från Norge upp och jag satt precis på hennes hjul så jag fick bra hjälp fram i klungan och jag kunde gå om henne precis när vi gick in på gräset och nerför backen som tar oss ner till spurtpriset, det är väldigt svårt att komma om från det läget fram till spurten, så den lyckades jag ta hem. Vid den här tidpunkten var vi säkert en klunga på 15-20 personer och det gick fort utför efter kontrollen. Jag trodde nog att det skulle spricka upp mer i backarna upp till Risberg, vilket det brukar göra, men här spelade vinden in och även om vi låg på bra längst fram så var klungan intakt. Strax innan kontrollen i Risberg går det utför på gräs varvat med grus och det märktes att Linn ville vara först där för att ta nästa spurtpris, jag låg på hennes hjul och lyckades gå om henne med 300 meter kvar och kunde ta det spurtpriset också. Det blev avvaktande ett tag efter Risberg, det kändes ganska meningslöst att köra hårt när så många bara kunde sitta med på hjul. När vi närmade oss bergspriset i Evertsberg gick Emmy fram och drog, jag gick på hennes hjul och fick ett perfekt uppdrag fram till att vi gick igenom sista kurvan med ca 200 meter kvar till linjen och jag kunde lätt gå förbi och ta hem bergspriset. När jag vände mig om hade jag t.o.m. fått en liten lucka. Vi var fortfarande 10 tjejer i klungan.

Efter Evertsberg går det fort utför fram till de längsta backarna på banan, skulle det spricka upp idag så var det här. Jag gick upp och körde i Lundbergsbackarna men tror inte att det hände så mycket men i nästa backe upp mot Oxberg attackerade Hanna i botten och bara jag och Hildegunn kunde gå med. Uppe på toppen var vi loss men hade Nellie och Elisabeth nära bakom och de 2 kom ikapp oss utför mot kontrollen. Här tog Elisabeth spurtpriset. Vi insåg alla 5 att nu gällde det att köra på för att de bakom inte skulle komma ikapp. Jag tyckte att Hanna och jag kändes starkast och hade en förhoppning om att vi skulle kunna gå iväg men så blev det inte. Vid Hökbergskontrollen går det också uppför en bit och jag försökte gå på lite hårdare där och tog därmed också spurtpriset där, Hanna satt med men vi lyckades inte komma ifrån de andra. Det var bara att inse att det skulle bli en spurt mellan oss 5 tjejer. Alla gick runt och tog sina förningar och vid Eldris-kontrollen lyckades jag gå först och tog mitt 5e spurtpris för dagen. In mot målet blev det nervöst, Nellie låg framme och drog från 2,5 km kvar och genom campingen och upp på första bron, där gick Elisabeth om och ”hamnade” först utan att jag tror att hon ville det. Hon var först vid kurvan vid Zorn museet och jag gick bakom henne. Hon ville inte sitta först och försökte få oss andra att gå om men jag ville inte heller gå först, och ingen annan heller, vilket gjorde att det blev väldigt långsamt. Vi körde så de 100-talet meter fram till rondellen. Där drog Elisabeth igång spurten och jag drog igång på sidan av henne och Hildegunn på andra sidan. Tyvärr var det för sent, det är ofta den som drar igång först som vinner om det är en kort spurt, jag var länge 2a men Hildegunn lyckades ta mig precis på linjen med några centimeter.

Det blev en mycket besviken 3e plats…. Jag hade ju känt mig stark hela vägen men kände att jag gjorde en riktigt dålig spurt. Det är nog den dåliga spurten jag är mer besviken över än 3e platsen. Men som jag inledde med, ibland vill man för mycket och så blir det bara fel. Jag kommer tillbaka nästa år för att försöka ta den där 5e vinsten.

I och med Cykelvasan så körde jag min sista tävling i Sverige för 2019. Imorgon bär det av till Schweiz för att köra Swiss Epic 20-24 augusti, det ser jag fram emot och det ska bli jättekul att köra en etapptävling med Katie Lennard!