Väldigt mycket har hänt sedan sista gången jag gjorde en uppdatering här! Nytt år, nytt lag, nya sponsor (även om jag även behåller min tidigare huvudsponsor) och jag har redan hunnit med 2 tävlingar 2015!

Sent under 2014 bestämdes att jag skulle ingå i ett lag tillsammans med Robyn De Groot som jag körde 3 etapptävlingar med under 2014, vi körde bra ihop och fungerar otroligt bra som ett lag och det kändes helt naturligt att vi skulle ingå i ett permanent lag under hela 2015. Min huvudsponsor Cape Brewing Company stöttade detta beslut och lät mig gå över till det nya Team Ascendis Health och nu är jag en ”Brand Ambassador” för CBC istället. Jag känner en otrolig tacksamhet för sättet de har stöttat mig under 2014 och det stöd jag fortfarande känner (och har) under 2015. När jag åker hem till Sverige kommer laget att ”släppa mig” och jag kommer att tävla för Falu CK med CBC som huvudsponsor. Övergången gjorde också att jag var tvungen att byta cykelmärke från Pronghorn till Scott, det hade absolut inget att göra med kvaliteten på cyklarna utan ett krav från nya laget.

Photoshoot

Attakwas

Vi fick våra nya Scott Spark RC lagom till första tävlingen den 17e Januari, det var Attakwas vilket är en av Sydafrikas tuffaste endagstävlingar och det är tidigt på säsongen och ingen är nog riktigt i tävlingsform, det var en chock för systemet att tävla igen! Fast kul att vara igång igen! Vilken känsla det var att tävla på en heldämpad MTB för första gången, jag ser fram emot Epic på den här cykeln. Vi hade några fotograferingar i Oudtshoorn dagarna innan så det var mycket fokus på annat. Starten gick kl 6.30 när det precis hade blivit ljust och det var långa 121km som vi hade framför oss. Jag kände mig pigg i början och hade som taktik att försöka sitta med så långt fram som möjligt från början. Efter första backen såg jag att jag var enda tjejen i andra herrklungan och där satt jag bra, vid första vätskekontrollen kom vi ikapp första herrelit-klungan vilka inte körde så fort, tyvärr gjorde det att min grupp ökade farten och vid 28km kunde jag inte hålla mig kvar där längre utan hamnade i ingenmansland helt ensam. Vid andra vätskekontrollen och första tekniska zonen ledde jag med 1.30 före Robyn och 4.40 före Ariane och jag behöll ledningen förbi Queen of the mountain vid 57km.

Endast 400 meter efter att jag tagit det priset hör jag hur en punktering kommer i framdäcket! Det var ett litet hål men det satt precis vid fälgkanten och vätskan täckte inte, jag försökte med CO2 bomben osv men inget hjälpte, det går inte att plugga där heller, så det var bara att plocka av däcket, ta ut ventilen och sätta i en slang. Jag hann se både Robyn och Ariane passera.

Jag körde vidare och tyckte det var lite mjukt men det funkade i alla fall, tills vi kom till den stenigaste (och mest omtalade) nedförsbacken på hela tävlingen, jag kom inte många meter innan det var punktering på slangen jag precis satt i!! Jag tänkte ge upp eftersom jag inte hade en till slang med mig, samtidigt visste jag att det bara var nedför backen, över en å och uppför en slänt (inte mer än ca 700 meter) till nästa vätskekontroll där det brukar finnas en neutral mekaniker, så jag började springa utför med min punkterade cykel… Jag kom dit och fick (köpa) en ny slang, bara att öppna däcket och byta. Jag tänkte att så länge jag låg 3a var det värt att fortsätta och jag hade ju även tagit bergspriset så det motiverade mig lite. Andra halvan av banan är bara grusvägar fast otaliga backar och branta, så det är tufft! Jag körde mest ensam i vinden och vid 85km vid andra tekniska zonen fick jag ett nytt hjul istället för att köra med slangen. Jag kom i mål som 3a och måste säga att jag trots allt kände mig nöjd med dagen, jag hade fått ett tecken på att formen var bra och jag hade inte gett upp utan kämpat hela vägen och hamnat på pallen! Robyn hade tappat ledningen med 20km kvar så det blev en 2a och 3e plats i vår första tävling för Team Ascendis.

Robyn, Ariane och jag på pallen

Under veckan som följde var det Team Launch i Johannesburg där vi träffade alla sponsorer och personer från de företag som Ascendis äger, vilka automatiskt blir våra sponsorer. Dagen efter flög vi ner till Kapstaden för en Cape Epic rider Launch, det blev mycket intervjuer under de 24 timmarna…

Robyn och jag med hela staben!

Meerendal XCM

I lördags körde vi vår andra tävling för året. Jag hade haft väldigt hård träning i början av veckan och hade hoppats att jag hade återhämtat mig bättre. Det var tuff konkurrens på startlinjen med både Ester Suss och Ariane och även Helen Grobert som var 2a i U23 världscupen i XCO förra året, samt de flesta av Sydafrikas toppcyklister. Vi var en ovanligt stor damklunga vilket var jättekul! Det var första gången som den här tävlingen arrangerades och den hade direkt fått UCI status, det var en fantastisk 70km lång bana, mellan 20km och mål var det i stort sett bara stigar och det var mycket klättring för så kort distans, så det var verkligen tufft! Gruppen blev mindre och mindre och vid bergspriset efter 20km var det Robyn (som tog hem det), Ariane, Esther och jag och strax efter kom Bianca, en 19 årig tjej som verkligen är lovande för framtiden! Vi körde ihop ett tag på stigarna men någonstans fick Esther och Ariane en lucka och vi 3 jagade utan att komma ikapp. Vid tekniska zonen efter 46km fick vi höra 1,5 minut och snart såg vi dem så vi måste ha tagit in en del. Vi såg dem länge! Robyn fick en liten lucka efter att vi hade ramlat alla 3 i en hög och hon kom iväg snabbare än Bianca och mig… Jag hade inte krafterna att jaga ikapp och när vi började sista klättringen var jag beredd att bara ge upp, jag hade inte känt att jag hade kraft i benen alls under hela tävlingen, men jag fick en liten lucka till Bianca vilket hjälpte mentalt att kämpa vidare för att ta 4e platsen.

Vi hade samma resultatordning som på VM förra året där Esther var 4a, Ariane 5a, Robyn 6a och jag 7a. Nu var vi 1-4 i samma ordning:-)