Det var länge sedan jag var så sjuk som efter Cape Pioneer, jag tror inte att jag har varit det sedan jag började cykla, det tog 10 dagar innan jag kände mig så pass bra att jag kunde rulla lite lätt på cykeln och inte förrän i helgen, 3 veckor senare kände jag mig helt återställd. Jag var lite nervös inför 3 dagars tävlingen i helgen då formen förstås inte var på topp och jag visste inte om kroppen skulle hålla för 3 dagars tävling.
Jag hade en fri startplats till Wines 2 Whales som vinnare av förra årets tävling, fast jag hade inte hittat en stark tjej att köra med utan var anmäld i ett mixat lag. När Candice Neethling för 2 veckor sedan frågade om jag ville köra med henne så var det ett självklart ja, damklassen skulle bli hård då många av de bästa tjejerna skulle köra och prispengarna hade gått upp rejält från förra året! Vi hade aldrig kört en tävling tillsammans och hann bara med ett kort träningspass tillsammans dagen innan start. Allt jag visste var att hon är en bra Cross country cyklist!
Många undrade varför jag inte körde med Robyn som jag tidigare i år kört 3 etapptävlingar med då hon var där och vi nu var motståndare. Hon hade redan frågat Cathrine Williamsson om W2W innan jag och Robyn körde vår första tävling tillsammans i Maj! Det kändes lite konstigt att nu tävla emot henne istället för med henne!
Dag 1 73km 1450 meters klättring
We startade på Lourensford wine estate i Somerset West och direkt från start klättrar vi uppför en 5km lång backe! Jag kände mig pigg från start och gasade på så mycket som jag kände att Candice kunde hänga med på och vi fick en lucka till Robyn och Cathrine på en gång, på vägen nerför på andra sidan körde vi på hårt då vi visste att vi kunde öka vår lucka utför och även på stigar. Det var kul att köra bakom Candice som är så duktig på det tekniska, det gick riktigt fort på vissa ställen och jag gjorde vad jag kunde för att hänga med! Banan tar oss genom ett naturreservat där man inte få cykla så det är en sektion där vi måste gå med cyklarna ca 1 kilometer, Candice fick blåser på hälen där och vi båda blev riktigt trötta i benen efter, jag fick kramper mot slutet vilket jag inte brukar få, så det var en hård dag! Vi var lite olika som cyklister vilket ibland blev svårt, Candice var snabbare nedför och jag var snabbare uppför, vi gjorde dock det bästa av situationen och lyckades hålla Rob och Cath bakom oss och vann etappen!
Dag 2 67km 1300 meters klättring
Dagen började bra uppför första backen, vi kom iväg före Robyn och Cath men när vi inte lyckades sitta kvar i en klunga så kom de ifatt oss i en andra klunga. Candice var trött idag och orkade inte gå med uppför och när vi kom till den första tekniska stigen var vi precis bakom våra konkurrenter, vi hade behövt vara före dem för att ha en chans att utnyttja vår styrka och köra ifrån på de tekniska partierna. Sakta men säkert gled de iväg från oss uppför och det blev en kamp mot klockan för oss. Vi hade en frustrerande dag då vi hade en grupp med cyklister framför oss hela tiden som körde ifrån oss på de öppna vägarna och uppför och vi kom ifatt dem på stigarna nedför, så där vi kunde tjäna in tid saktade de ner oss! Vi blev 2a för dagen och tappade total ledningen och var nu 48 sekunder bakom Robyn och Cathrine totalt.
Det var lite förvirrande då vi var indelade i åldersklasser, där man går efter den yngsta personen i laget, och varje åldersklass hade en ledartröja. Så vi åkte i den lila ledartröjan för ”Open woman” då Candice är 23 år och är man under 30 år räknas man som open woman (som elit) och Robyn och Cathrine åkte i den gröna ledartröjan för Sub Vets (damer 30). Så även om vi låg 2a totalt så körde vi i ledartröja vilket gjorde att folk trodde att vi ledde…
Dag 3 76km 1250 meters klättring
Vi hade lite press på oss den här dagen, bara 48 sekunder upp till segern! Det blev tungt direkt från start då Candice inte hängde med i första uppförsbacken, vi kämpade oss tillbaka till klungan men åkte gummiband tills de körde ifrån oss. Vi tog in lite tid på de tekniska stigarna och efter ca 20km hade vi en lång utförsbacke på en grusväg med gropar och lösa stenar vilket gjorde den teknisk, där hade vi chansen att ta in tid och vi kom ifatt Robyn och Cathrine mot slutet av backen. Tyvärr kom vi in en lite by och de tog oss runt en massa kurvor och i varje kurva tappade Candice en meter på igångdraget och till slut var klungan borta… Vi körde sedan ensamma precis hela tävlingen utan draghjälp alls och varje gång vi såg dem så satt de i en klunga! Jag kämpade hårt för att dra oss och jag fick betala för det då jag hade en rejäl svacka ett tag. Vi fick höra tider och när det var närmare 2 minuter var vi båda trötta och det kändes inte som att vi kom närmare så vi gav upp lite, vid sista vätskekontrollen kunde vi dock se dem igen i en lång uppförsbacke och efter den sista långa nedförsbacken fick vi höra att vi bara var 55 sekunder efter! Vi körde på så hårt vi kunde men kom aldrig ifatt. Vi slutade 2a, 2 minuter 6 sekunder bakom.
Vi var både nöjda och besvikna med att vi var så nära! Det var en rolig tävling och banorna är helt fantastiska, det måste vara den tävlingen med mest single tracks av alla tävlingar jag kört! Om det är någon som funderar på att komma till Sydafrika för att köra en tävling så skulle jag rekommendera den här!!
Stort tack till Candice för ett bra partnerskap! Tack till Stillwater Sport för en otroligt bra organiserad tävling, världsklass!! Stort tack till CBC för det stödet jag har vid varje tävling, helt fantastiskt!!