Förra året fick jag min första riktiga framgång i Sydafrika på en nationell tävling som kallas Burger Sanlam tour, i år hade de bytt sponsor så i år var det Cape Argus Sanlam tour, sträckan var den samma 118km fast de hade bytt håll på rundan så ingen viste riktigt hur banan skulle kännas.

Eftersom jag var på pallen (3:e plats) i just den här tävlingen i fjol och träningen flyter på bra så kände jag att den kunde vara ett bra och roligt inslag som ett hårdare träningspass, så jag anmälde mig dagen innan.

Det här var min första tävling här nere på de 6 veckor som jag varit här så jag visste för det första inte riktigt hur min egen form var och inte heller vilken form de andra tjejerna var i, det var även lite nya ansikten och en del tjejer från Johannesburg som jag inte riktigt kände igen. De stora teamen var bara representerade med enstaka åkare. Vi var ca 30-40 tjejer som startade kl 5.15, kändes lite tidigt, så kanske var det därför det blev en ganska avvaktande start. Ungefär halvvägs började vi attackera om vartannat men ingen kom iväg på riktigt, vinden var otroligt stark så det krävdes ett bra samarbete från en mindre grupp för att komma loss, nästan omöjligt ensam i en sådan motvind. Det var bara att inse att allt skulle avgöras när vi hade 13km kvar till mål och vi skulle upp för en 5km lång backe! Strax innan fanns en brant klättring på ca 1km som bröt upp gruppen, sedan en lång nerförsbacke där vi toppade 83km/h, efter den var det dags att börja den riktiga klättringen, här visste jag inte riktigt vad jag kunde vänta av mina ben men de var förvånansvärt pigga och jag låg med framme hela vägen upp. Cathy och Casandra kom loss med 100m kvar till toppen, jag kom upp som nr 3, då visste jag att jag hade chansen att nå en pallplats om det skulle bli en spurt. Jag tillsammans med en annan tjej jagade i kapp de 2 som var loss och vi var till slut 6 tjejer tillsammans till spurten. Det blev en taktisk och snabb spurt där jag lyckades ta andra platsen ca en halv cykellängd bakom Cathy Carstens som vann för tredje året i rad. Casandra som kom 4:a blev i somras 2:a på veteran VM i Österrike i åldersgrupp 30-39 år och kör nu för ett proffslag här i Sydafrika, känns alltid bra att ha meriterade åkare bakom sig.

Så en andra plats i första tävlingen på 4 månader ser jag som ett godkänt restultat och det är alltid skönt för självförtroendet samtidigt som det gör att träningen känns ännu roligare.

Herrarnas tävling vanns för övrigt av en Schweizisk kille ur proffslaget CSC.