Det blev 2 dagar med många timmar i bilen när mina föräldrar åkte med mig till Varberg på fredag morgon och sedan hem efter Bockstensturen på lördag eftermiddag, det blev 14 timmars resa samt 4 timmars tävling, vi hann alltså inte med speciellt mycket mer! Tack pappa för att du körde!
Jag var konstigt nog inte så nervös som jag brukar, det var nästan som att jag inte var tillräckligt taggad. I år var banan längre än vanligt, 100km, vilket är ovanligt på långloppen i Sverige. Banan är snabb i början på asfalt och grusvägar och jag hade Emmy i närheten av mig när vi var i klungan, jag låg strax bakom henne tills vi kom till första backen där jag gick om, det var efter ca 15km, sedan hade jag en igel på mitt hjul i 30km! Hon vägrade släppa eller komma fram och dra och ingen av killarna i klungan ville heller dra, mina ben som varit sega i början fick mer kraft så jag kände att jag kunde ligga först och mata då jag hoppades att hon skulle tröttna. Strax innan första spurtpriset hade vi en lång raksträcka, jag fick killarna att komma fram och hjälpa till och farten ökades, Emmy tappade mitt hjul (eftersom jag gick runt och växeldrog i täten, något Emmy inte gör). In på nästa stig såg jag till att gå in tidigt i gruppen, det är alltid en större chans att komma loss då och det var precis vad som hände. Jag hörde hur det blev strul i ett vattenhål bakom mig, jag tryckte på extra mycket då och såg bakåt efter en stund att hon inte var kvar.
Vid spurtpriset såg jag att hon var ca 3-400 meter bakom, jag körde så hårt jag kunde för att öka luckan och komma utom synhåll. Det blev en hård tävling då jag aldrig kunde känna mig säker på om jag skulle kunna hålla undan eller inte. Det var otroligt lerigt så mycket energi spenderades på att hålla balansen i leran. Jag fick höra vid 80km att Emmy hade varit 1,35 efter vid 60km. Jag körde så nära max som jag kunde hela vägen och var inte säker på segern förrän jag korsade mållinjen efter 4 timmar. Vilken skön känsla det var vinna sista tävlingen för året i Sverige och att vinna bockstensturen för 3e året på raken.
En liten video från Hallandsnyheter
Jag gick i och med det upp i ledning i Långloppscupen men det återstår en tävling vilken jag inte kör, så vi får se hur tjejerna kör där och se hur det går.
Det har onekligen varit en bra säsong, jag har kört 8 tävlingar i Sverige-Norge den här sommaren och det har blivit 6 vinster och 2 andra platser, helt klart godkänt! :-)
Självklart så har mina sponsorer stor del i den här framgången! Det är många jag vill tacka: Först och främst mina föräldrar som alltid ställer upp med skjuts och langning! Min tränare Åsa som alltid ger goda råd! Min huvudsponsor Cape Brewing Company, utan er skulle det här inte vara möjligt! Pronghorn för min otroligt bra cykel! Enervit för energi under loppen, Kalas Sportswear för bra cykelkläder, GripGrap för de bästa handskarna som finns, ICA Maxi Falun för stödet och Fysiocenter för bra styrketräning!
Om 3 dagar åker jag till Norge för att köra Skaidi Extreme, det ska bli ett roligt äventyr, jag har blivit inbjuden att köra tävlingen men jag vet inte så mycket om den, rapporterar efteråt! Direkt efter det blir det en lång resa från nordligaste Norge till Sydafrika!
Sedan jag senast skrev så har jag hunnit med att vara till Järvsö och för att testa på downhillcykling, vilket var väldigt roligt!! Och också kört en till MTB orienteringstävling, det gick bra fram till sista kontrollen där jag körde helt fel och tappade 5 minuter mot pappa som jag under hela loppet hade kört jämnt med. Skoj att göra lite annorlunda träning ibland!
Vi kommer in mot första vätskekontrollen
En del av banan!
Med Emmy på hjul
Intervju efter målgång, trött och skitig!
Prispallen med Emmy som 2a och Åsa som 3a