Det blev lite längre vila än jag hade trott… Efter MTB Argus, som jag skrev om i mitt tidigare inlägg, blev jag skickad på magnetröntgen vilken visade både bra och dåliga saker. Mitt knä var bara svullet och såg helt bra ut inuti, men min vänstra baksidalårmuskel var helt av. Det var två av de 3 musklerna som utgör baksidalårmuskeln som hade släppt helt från fästet, gått av och halkat 7,6 centimeter ner i benet. Jag fick en tid till specialisten på måndag morgon kl 7, jag blev tillsagt att inte äta och dricka från midnatt för att vara beredd på att bli opererad redan samma dag. Jag träffade Dr Thane Munting på Christian Barnards memorial hospital i Kapstaden och det var inget att diskutera om utan han förklarade hur operationen skulle gå till och vad han skulle göra och jag blev inlagd på sjukhuset. Min operation blev bokad till kl 14.30. Operationen tog längre tid än planerat då fästet till musklerna hade halkat ännu längre ner i benet och det tog honom 30 minuter bara att hitta fästet. När han väl hade hittat fästet tog han ut muskeln ur benet och sydde ihop den, sedan fäste han 3st ”ankare” i sittbenet där han sedan fäste muskelfästet i. Han sa att operationen gick bra och nu är jobbet mitt att låta det här läka. Det var en stor och relativt komplicerad operation och vägen tillbaka till idrott på högsta nivå är lång. Först ska jag gå med kryckor och ett knäskydd i 6 veckor. Skyddet håller knät låst i 90 graders vinkel för att baksidalårmuskeln inte ska sträckas och samtidigt hållas avslappnad. Efter 6 veckor kan jag börja med rehabilitering och jobba för att få tillbaka muskler och mobilitet. Prognosen är att kunna cykla efter 3 månader och tävla efter 6 månader, men det kommer förstås att bero på hur det går.
Det blev ett jobbigt samtal till Esther för att tala om att jag inte kunde köra Epic. Det har varit väldigt mycket tårar de senaste 10 dagarna sedan operationen. Jag har tagit mig igenom många skador tidigare och kommer absolut att ta mig igenom den här också, men det gör inte saken lättare just i denna stund.
Jag vill tacka för alla snälla och uppmuntrande och motiverande hälsningar alla som har skickat, jag har läst och uppskattat vartenda meddelande!
Mitt i allt det här fick jag i alla fall en väldigt rolig nyhet då jag fick motta utmärkelsen ”Årets Postcyklist” av Svenska cykelförbundet, priset hade röstats fram av cykelsverige! Tack så jättemycket till alla som röstade på mig!
