Jennie Stenerhag

Senaste nytt

3e vinsten i rad på Cykelvasan!!

2017-08-13

CykelVasan är speciell! Det är en stor tävling och stämningen i Sälen på fredagen är fantastisk! Även om det inte är den bästa uppladdningen att gå omkring på mässan och prata med en massa folk så gillar jag det, alla är förväntningsfulla och nervositeten bara stiger. Jag körde mitt väckningspass på banan från starten fram till Evertsberg, det var bra att se den nya delen av banan och färska upp minnet hur det ser ut vid spurtpriserna. Jag valde att avstå Vasa-sprinten för att spara benen till tävlingsdagen.

Det var skönt att vara på plats i husbilen på parkeringen vid starten när klockan ringde 05.10 och inte behöva köra någonstans! Det är tidigt och det var kyligt, +13 grader när starten gick kl 07.30. Vi var 68 tjejer som startade i tävlingsklass, det måste vara den största damklungan jag tävlat i på en tävling i Skandinavien!! Jättekul att se så många vara med och att det växer från år till år!! Vi startade, precis som förra året, 45 minuter före herrarna och det fungerar jättebra!

Det blev en lite seg start då det inte blev någon fart uppför startbacken, Borghild attackerade en gång uppför men sen ville ingen dra, jag drog en del samtidigt som jag ville köra taktiskt och inte dra för mycket. När vi närmade oss Smågan låg jag på ett bra hjul men kände att farten var för låg och gick fram lite för tidigt in mot spurtpriset, jag fick hålla en hög fart för att ingen skulle gå om och det fungerade och jag tog första priset. Det blev avvaktande igen. Vi var en stor klunga på ca 10 cyklister när vi åkte in på det nya partiet och i den lite knixiga svängen i slutet av den nya sträckan gick Borghild förbi Åsa och attackerade, jag låg på Åsa’s hjul och kom inte riktigt förbi. Vi närmade oss spurtpriset i Mångsbodarna och jag fick bråttom när jag väl kom om Åsa för att gå ikapp Borghild. Jag var ikapp precis när vi gick in på den lilla åkern, där hade jag bestämt att jag behövde vara först för att ta spurten. Det gick fort in mot kontrollen och jag fick dra på en max spurt på brädorna precis innan linjen och jag lyckades ta priset med ett halvt hjul till godo! Jag och Borghild fick en liten lucka men i den snabba utförsbacken kom klungan ikapp. Det finns en backe strax innan Risberg och när vi kom dit hörde jag många andas tungt så jag gick fram och körde på hårt och fick med mig Borghild, Hanna och Hildegunn och vi fyra kom loss och såg inte de andra mer. Jag fortsatte köra först eftersom vi inte hade långt till Risbergskontrollen och nästa spurtpris. Borghild kom fram en liten bit men jag ville ha täten så jag lät henne inte dra länge. Jag höll en hög fart igen in mot kontrollen för att ingen annan skulle komma om och även det 3e spurtpriset blev mitt.

Vi fyra fick ett ganska bra samarbete men ute på en asfaltssträcka mitt emellan Risberg och Evertsberg tar inte Hildegunn sin förning och när jag tittar närmare ser jag att hon har tappat kedjan, till slut stannar hon för att fixa det och är borta. Vi 3 som är kvar får till ett ganska bra samarbete, det blir bättre och bättre ju längre vi kör och jag tror att alla var ganska nöjda med en pallplats. Jag lyckades ta bergspriset i Evertsberg och vid spurtpriset i Oxberg var jag och Hanna så gott som jämsides. Jag kände att mitt hjul var först vid mattan men Hannas chip registrerades först. Det var sagt på lagledarmötet att det skulle vara målfoto för att avgöra och inte tidtagning. Det visade sig att jag hade varit först. Spurtpriserna i Hökberg och Eldris lyckades jag också ta och i och med det så tog jag alla 7 priserna!

Vi höll ett högt tempo de sista 10 kilometrarna, jag trodde att det skulle bli ett rävspel mot slutet men det blev det inte. Hanna gick fram med ca 3 kilometer kvar och verkade vilja sitta där, jag gick fram en gång till men hon kom direkt om igen och eftersom det var perfekt för mig så lät jag henne köra så. Vi gick hårt uppför Aukland-bron och runt sista kurvan vid Zornmuseet, jag tittade bak och såg att Borghild hade släppt, då kände jag att det här nog skulle gå hem. Min plan från början var att spurta från rondellen ca 150 meter från mål, jag gick om Hanna strax efter rondellen och kunde ta hem min 3e vinst i rad i CykelVasan!!!! Vilken härlig känsla det var!

Tack till Vasaloppet för ett bra arrangemang och för att ni gör det här för oss tjejer, ni är föregångare och vi hoppas många fler tävlingar tar efter! I och med att vi kommer i mål ca 15 minuter före herrarna så får vi också mer medial uppmärksamhet än när de går i mål först. Det här betyder mycket för mig och mina sponsorer! Tack ÅBRO för all support!!

Reportage från svt.se

dt.se