Jennie Stenerhag

Senaste nytt

Bra start på 2020! Äntligen vinst på Attakwas :-)

2020-01-19

Årets första tävling känns alltid lite för tidig! Det är alltid svårt att veta hur formen är och i år kändes det extra osäkert för min del då jag dels börjat med en ny tränare och träningen känns lite annorlunda mot vad jag varit van vid tidigare, och även för att jag spenderade 2 veckor i Sverige över jul och nyår vilket i vanliga fall är de veckor då jag tränar som mest. Mönsterbrytare är dock alltid bra och eftersom jag inte hade spenderat en jul med min familj på 10 år så var det värt både eventuellt missad träningstid och om formen skulle komma senare för att få lite vinter och svensk jul! Det var en upplevelse för Craig också som aldrig tidigare sett snö eller åkt skidor, det var många nya intryck för honom.

Bara 11 dagar efter att vi kom tillbaka till Sydafrika var det dags för första tävlingen och även första UCI World series på kalendern. Vi hade haft stekande värme med dagar över + 40 grader i Stellenbosch så väderleksrapporten om kyligare väder och regn på tävlingsdagen kändes välkommet! Vi brukar vanligtvis köra till Oudtshoorn på fredagen (dagen innan tävlingen) men det brukar alltid bli stressigt och lång resa i benen inför tävlingen så i år testade vi att åka på torsdagen istället och det fungerade bättre eftersom det gav oss en avkopplande dag på fredagen. Michael Olsson kom ner till Sydafrika för att köra Attakwas och ha lite träningsläger så det var jag, Craig, Michael och hans flickvän Jennie som packade in oss i bilen och åkte iväg för att bo på La Pension, det börjar bli rutin för oss att bo där, ett väldigt fint guest house i Oudtshoorn!

Jag var som vanligt väldigt nervös och hade knappt sovit när klockan ringde kl 04.00 och det var dags att kliva upp och äta gröt. Som tur var hade det inte börjat regna när vi åkte iväg och medans vi värmde upp. Det här är en tävling från A till B och vi hörde att det regnade mycket på andra sidan bergen dit vi var på väg och organisationen hade en plan B om att dirigera om banan om det blev för mycket regn. Det var svårt att tänka sig under första delen av banan vilken var snustorr och med perfekt väder! Även om det här är en stor tävling i Sydafrika med mycket prestige och med UCI status och är första deltävlingen i UCI World series så var vi bara 9 tjejer på startlinjen, nu var det 9 bra tjejer så tävlingen skulle inte bli lättare för det men det är samtidigt synd att inte fler är med och kör!

Foto: Deidre Cloete

Foto: Zoon Cronje Marketing

Jag hade inga som helst förväntningar på dagen, jag har startat Attakwas 7 gånger tidigare så det här blev min 8e start och resultaten har varit

2013 – DNF

2014 – 5a

2015 – 3a

2016 – 2a

2017 – 3a

2018 – 2a

2019 – 3a

Det är bara något med mig och Attakwas och jag hade nog gett upp hoppet om att vinna den här tävlingen…. Jag visste att Robyn var i bra form så det skulle vara bra att hålla ett öga på henne och Yolandi som vann förra året är alltid stark även om hon just kommit tillbaka från en skada. Det blev lite avvaktande körning från början men i första backen körde vi på lite hårdare och var sen 5 tjejer i täten. Vi hängde ihop mestadels med Yolandi i täten.

Foto: Zoon Cronje Marketing

Efter att ha kört tävlingen så många gånger kan jag banan bra och visste att det var viktigt att vara långt fram (gärna först) uppför den första steniga backen, efter 30 km, där är det viktigt att kunna välja linje för att hålla sig på cykeln. Yolandi kom av cykeln i vattnet precis innan och det tvingade oss alla av cykeln, jag var snabbast upp på cykeln igen och lyckades komma in i backen först, jag körde mitt eget tempo och kunde köra hela vägen upp och blev förvånad när jag vände mig om och inte såg någon av de andra!

Foto: Zoon Cronje Marketing

Efter en liten bit på platten såg jag att de var samlade en bit bakom. Jag körde på utan att gå för hårt och lite senare såg jag att Robyn var på väg ikapp ensam, det kändes väldigt bra då jag var säker på att vi skulle kunna komma iväg om vi jobbade ihop. Hon satt mest bakom mig ett tag men jag lät henne återhämta sig och i nästa branta tekniska uppförsbacke (vilken jag aldrig någonsin lyckats cykla uppför) gick jag först och fick lucka igen, när Robyn åter var ikapp satt vi nästan ihop hela tävlingen. Jag körde dumt innan bergspriset då jag gick hårt i backen innan och först utför och Robyn satt kvar bakom tills bergsprisbacken började och hade då inga problem att gå om mig för att ta priset.

Foto: Zoon Cronje Marketing

Efter ungefär halva loppet började det ösregna och när vi var klara med den tekniska biten (vid ca 68km) och gick ut på grusvägarna var det så blött att däcken körde ner sig i leran, det blev väldigt tungkört! Vi körde bra ihop och det var på något sätt kul att köra med Robyn igen, vi var ju trots allt lagkompisar i 2,5 år och har kört 10 etapplopp tillsammans, så vi känner varandras åkstilar! Vi fick tidsangivelser en gång och Barbara Benko från Ungern var bara 1,5 minut bakom oss, vi trodde nog båda att vi hade en större lucka och vi ökade tempot lite. Senare fick vi höra 2 minuter och sen 3 minuter, men backarna på slutet är så otroligt jobbiga och branta på trötta ben så inget är givet förrän man är i mål. Vid fjärde vätskestationen blev jag förvirrad när Craig stoppar mig på cykeln och säger att jag ska göra en 180 gradare, banan brukar alltid gå rakt igenom vätskestationen och nerför en lerig stig, de hade dragit om banan på vägen runt då det var för blött att köra ner!

Foto: Deidre Cloete

Det var halkigt utför på grusvägarna och jag kände att jag körde aningen fortare och säkrare, det gav mig självförtroende inför avslutningen! Men först skulle vi ta oss uppför de sista två backarna vilket är de jobbigaste på hela banan och jag var säker på att Robyn skulle attackera där, men jag bet i allt vad jag hade och hon märkte nog att hon inte skulle bli av med mig. Jag fick ett perfekt upplägg då Robyn satt först i motvinden när vi bara hade några kilometer kvar och när det börjar gå brant utför strax efter 2 kilometersmärket gick jag först och körde så fort jag bara vågade! Det var halkigt och jag fick plocka fram allt jag lärt mig på mina senaste tekniklektioner om kurvtagning när jag kom till 90 gradaren som tar oss nerför en ännu brantare backe med cementremsor, det gick riktigt fort här och jag fick bromsa rejält i 90 gradaren i botten och ut på gräset. Därifrån var det bara att gå på absolut max och hoppas på det bästa runt sista kurvan där det också står ett träd mitt i! Förra året gick jag på utsidan så nu tog jag insidan och allt fungerade perfekt och jag lyckades för första gången, i min 8e start, att vinna denna prestigefyllda tävling!! Jag var överlycklig och trött efter nästan 6 timmar tävlan!!

Foto: Zoon Cronje Marketing

Jag var också väldigt glad över hur känslan var i kroppen, tydligen var det bra att åka hem över jul och ta 2 veckor ledigt från cykeln och köra annat! Jag var återigen imponerad över hur otroligt bra min Silverback Stratos kör i den här terrängen, det var första gången som jag lyckades cykla uppför alla tekniska branta uppförsbackar och den är samtidigt så stadig utför! Bästa cykeln någonsin!! (Hör av dig till mig om du är intresserad av att köpa en Silverback i Sverige)

Foto: Zoon Cronje Marketing

Prispallen med Yolandi 4a, Robyn 2a, jag, Barbara 3a och Laura 5a. Foto: Craig

Nästa på schemat är Tankwa Trek tillsammans med Nadine Rieder om 2,5 veckor, det ska bli väldigt skoj!

Michael Olsson körde också bra, han blev 4a efter att ha kraschat 2 ggr, det var starkt och speciellt för att vara första gången på Attakwas och inte ha sett banan tidigare, den är väldigt speciell!

Stort tack till Craig och Jennie som langade åt oss!!