Efter VM bilade vi tillbaka upp till Sverige och hade lite semester. Först hälsade vi på Malin och Pär i Hässleholm, alltid lika kul men tyvärr lite för kort besök! Sedan passade vi på att köra lite downhill i Vallåsen bike park, något jag länge velat göra.
Vallåsen bike park
Därifrån gick Kodiaq’en till Vimmerby där vi stannade några nätter. Väl framme på Fredensborgs herrgård kände sig Craig sjuk och gick och la sig, han sov i stort sett tills vi lämnade hotellet 3 dagar senare, feber och otroligt ont i halsen…. Jag var väldigt rädd att jag skulle bli smittad och gjorde vad jag kunde för att undvika det. Mina föräldrar och borsdotter Maria kom också till Vimmerby och jag fick sällskap av dem på en guidad tur på ÅBRO. Jag har gjort denna tur tidigare men kan se det om och om igen, det är en fascinerande historia bakom detta bryggeri och det är en härlig känsla man får där inne där det märks hur stolta och passionerade personalen är. Jag är precis lika stolt att representera dem och deras varumärke! Jag fick vara barn på nytt en dag också då vi besökte Astrid Lindgrens värld, det var riktigt kul att återse alla de filmer och berättelser jag växt upp med.
Utanför ÅBRO
Under torsdagen åkte jag till Eksjö för att köra igenom Ränneslättsbanan med några ur klubben där, det var en jättefin bana och jag såg verkligen fram emot tävlingen. På lördagen flyttade vi till trästaden Eksjö och vi såg en glimt av stadskärnan när vi väntade på att hotellet vi skulle bo på bokade om oss då det blivit fel i systemet och vår bokning blivit avbokad. Stackars Craig ville bara komma till en säng för att fortsätta sova…
Ränneslättsturen var en fin tävling med en snabb, rolig och fin bana och ett toppenbra arrangemang! Det var första gången jag körde den tävlingen då något alltid kommit i vägen tidigare år. Vi hade gemensam start med herrarna och då de första 21 kilometrarna var på grusväg och helt platt så visste jag att det skulle gå fort och bli hetsigt. Jag tog det lugnt och flyttade mig hellre än att fightas för positioner med herrarna. Till slut bildades en liten klunga där jag kunde sitta med ganska bekvämt. Jag hade bra ben för dagen och målet blev att försöka sitta med den klungan till mål. Det var nog någon som kom iväg framåt (tror jag) och några droppade av bakåt. Oftast är herrarna väldigt trevliga men den här gången fick jag en spydig kommentar från en av åkarna när jag försökte köra om på en stig. De andra killarna gled iväg och den här personen stoppade upp på de tekniska partierna, jag ville passera och sa att jag kommer vänster, svaret jag fick var ”Men jag kör ändå om dig sen” gissa om det gav mig motivation!? ;) Jag kom om och iväg men senare blev vi fast bakom en motionär och denna person kom ikapp. Vi var i samma klunga länge men med 10 km kvar körde 2 killar om och jag gick med. Jag gav mig tusan på att gå i mål med dem, vilket jag lyckades med och denna ”spydiga kommentar” kom en bit efter ;) Det blev vinst i damklassen ca 17 minuter före Felicia som kom på andra platsen. Jag hade väldigt bra ben den dagen och var 17 minuter bakom herrsegraren efter 3 timmars tävlan, vilket jag (utan att veta fakta) tror är det närmaste jag varit på en så lång tävling.
Ränneslättsturen
Efter tävlingen körde vi vidare till Västervik och hälsade på Henrik och Marie ute på Gränsö, vilket fint ställe dom hade ute vid vattnet!!! Riktigt avkopplande och skönt! Perfekt för Craig för att vila upp sig, han var på bättringsvägen men långt ifrån frisk. På måndagen tog Henrik med oss på en båttur och lunch på Idö, det var jättefint ute bland öarna i skärgården!! Jag hade lätt kunnat stanna där längre!
Gränsö udde
Tisdag morgon var det dags att åka vidare, nästa anhalt var Motala för att köra igenom banan inför Långlopps-SM med Patrik. Craig fick vänta i bilen… Det var en fin bana i Motala och gott fika uppe vid farfarsstugan längs med banan. Så till slut var det dags att åka hem till Falun igen efter nästan 3 veckor på resande fot!
Farfarsstugan i Överlid
Dagen efter hemkomst mådde Craig nästan helt bra och det var då min tur att få ont i halsen… Det blev ingen träning på 3 dagar och även om jag inte blev lika sjuk som Craig varit så var Mörksuggejakten i fara. På lördag morgon mådde jag ändå lite bättre och provade att träna, det kändes helt okej under passet och jag bestämde mig för att hämta ut nummerlappen för att köra. Men så under lördagskvällen började jag känna mig sämre igen och på söndag morgon var det ett väldigt svårt beslut att fatta men det förnuftiga var att inte starta. Jag fick sova lite mer istället. Det är viktigare saker som närmar sig, på torsdag åker vi från Falun igen för att köra Transalps som startar på söndag, då ska jag vara frisk och kry för att köra hårt tillsammans med min Epic partner Esther Süss, det ser jag verkligen fram emot!!!