Det blev en ny operation förra tisdagen, skulle skett på fredagen men efter diverse strul på sjukhuset med bortsprungen läkare (!) m.m. så blev det några dagar senare. Det blev heller inte den operationen man pratat om först utan vi bestämde helt enkelt att hoppas att det som gjorts från början ska hålla och ”bara” plocka ut 2 av spikarna som satt där inne, som de satt nu var de i vägen för att jag skulle kunna vrida handen. Det här var en ganska enkel operation som skulle göras med artroskopi och jag tyckte att det lät toppen!

När jag vaknade upp efter narkosen fick jag veta att läkaren (vilket inte var ”min” läkare för hon var på semester) hade bestämt sig för att göra lite mer smått och gott. Han hade öppnat hela armen igen och placerat om en spik som skulle sitta kvar, vilket har gett mig ganska mycket smärtor efteråt, samt plockat ut en ståltråd som höll ihop alla lösa benbitar, detta hade ”min” läkare sagt var för tidigt. Gjort är gjort och jag kan bara hoppas på att det håller ändå.

Tur att man bor i ett land som är känt världen över för sin otroligt bra sjukvård!!! (kunde inte låta bli den kommentaren:-)

Rörligheten börjar bli bättre, fast otålig som jag är tycker jag att det går lite för sakta framåt. Har fortfarande inte kunnat cykla, så fort jag blir smärtfri hoppas jag kunna göra detta då jag tror att sträckningen nu är tillräcklig för att det ska fungera.

Det känns jättetrist att sitta hemma just nu när det är SM vecka, den här veckan var mitt stora mål den här säsongen. Det var även ett mål precis efter olyckan, att kunna vara tillbaka till SM, vilket skulle vara 7 veckor, det visade sig vara på tok för optimistiskt. Jag som brukar tro att allting går bara man vill!! :-)

Nu ska jag kämpa vidare med min arm och se till att den blir riktigt bra och fortsätta hoppas att jag snart kan cykla!