Jag var ganska trött under veckan som var och fick ont i halsen på onsdagen och var osäker på om jag skulle starta en till 3 dagars tävling, och köra samma W2W en gång till. Jag ville väldigt gärna köra tillsammans med Craig i den mixade tävlingen, det var länge sedan vi körde en tävling tillsammans och eftersom vi i stort sett kör alla träningspass ihop så skulle det vara så himla kul att få köra en tävling ihop igen. Så när klockan ringde 04.30 på fredagsmorgonen packade vi allt i bilen och åkte iväg till Lourensford i Somerset West. Den här gången var det i alla fall inte regn utan det skulle bli en fin dag!
Alla mixade lagen hade fått en B seedning. Jag visste inte alls hur konkurrensen var men på startlinjen såg jag Cathrine Wiliamsson som alltid är bra, speciellt uppför, hon körde med Conway från Kapstaden. Sen såg jag också ett lag från Schweiz, såg dem bara bakifrån så såg inte vilka det var. Det visade sig vara Yvonne Waltert som jag känner lite sen tidigare, hon är bra och framförallt på landsväg men kör en del MTB också. Vi fick en bra start och öppnade en lucka till de andra i början av backen men så kände jag att benen inte höll riktigt, det var nog en kombination av att inte vara helt frisk och inte helt återhämtat från förra helgen. Båda de nämnda lagen kom ikapp oss och på toppen av den 8 kilometer långa backen var vi alla 3 lagen tillsammans. Vi körde bra utför och tappade Cathrine någonstans på någon stig och Yvonne fick en liten lucka men som vi kunde ta ikapp. Jag kände mig verkligen inte stark…. Mina växlar krånglade och sen började bromsen kännas konstig. Plötsligt säger Craig att vi måste stanna för mitt bakhjul håller på att lossna! Jag tittade ner och ser halva bakaxeln sticka ut! Vi stannade och skruvade fast den och ungefär samtidigt som vi kommer iväg kommer Cathrine och Conway ikapp oss, vi körde tillsammans ett tag och jagade de andra. På en lång stig strax innan andra vätskestationen kunde vi köra ifrån Cathrine och strax efter var vi ikapp det första laget. Vi kom till ”portage section” och kunde gå uppför snabbare än de andra. Därefter var det mycket stig, den här gången fick vi köra de stigar som tagits bort från etappen för en vecka sedan då det var för blött. Det gick väldigt bra där och det var kul! Vi körde på det vi hade men var båda väldigt trötta mot slutet. De andra hade varit ganska nära och kom imål bara 58 sekunder bakom oss. Även om marginalen var liten så var det kul att få en ledartröja till nästa dag.
Som jag skrev i rapporten från förra helgens tävling, så är Sydafrika fanatiska när det handlar om Rugby! Förra helgen gick det bra och SA gick till final i VM i Japan och det var dags för finalen i lördags. Så än en gång fick vi starta kl 6 så att så många som möjligt skulle hinna i mål till kl 11 när matchen började! Dessutom så om man var vid 40 kilometers märket kl 9.30 eller senare hade man valmöjligheten att ta en genväg för att hinna till målet innan det började och man skulle då få en 1,5 timmes tidstillägg!!!! Detta kan väl ändå bara hända i Sydafrika!?
Så det var bara att ställa klockan på 04.00 för att kliva upp och äta gröt och åka iväg till starten! Det hade precis blivit ljust och var fortfarande kallt när starten gick kl 06.00, vi var i startgrupp A den här dagen och det var lite omotiverande när det kändes som att ALLA körde om i första backen. Vi fick nog ändå en ganska bra start för vi var första mixade lag från start till mål, fast det var inte lättare för det och vi kunde aldrig slappna av! Jag såg de andra två lagen bakom oss, ofta! Och jag låg hela tiden på mitt max och allt jag ville var att sakta ner men de gångerna jag tänkte så och vände mig om så var de där, på ett litet avstånd. Det var ganska skönt att kunna banan från förra helgen och stigarna var torra och fina idag och väldigt roliga att köra! Utför och på stigar gick väldigt bra och vi kände att vi utökade avståndet på de partierna. Vi vann till slut dagen med 1 minut 2 sekunder, så vi hade en ledning på 2 minuter inför sista etappen.
Det gick inte att undgå Rugby hysterin när Sydafrika vann VM för 3e gången i världshistorien! Det var väldigt stort i det här landet!!
Jag mådde mycket bättre sista dagen och vaknade utan halsont för första dagen sedan i onsdags så jag hoppades att jag skulle känna mig starkare idag! Starten var kl 07.00 och jag försökte att inte tänka för mycket på att det var sista hårda passet innan jag tar min årliga vila och inte ska tänka på träning på 2 veckor, jag måste säga att jag såg fram emot det! Vi fick igen en bra start där vi kom iväg som första mixade lag och jag kände mig stark, men så efter ett tag vände jag mig om och såg de andra bara en liten bit bakom. Vi hamnade i en bra liten grupp tillsammans med ett lag som jag känner väl och de satt i vinden och höll ett bra tempo, men så kom ett annat lag och gick fram och de var långsammare. Jag kunde se hur Cathrine och Conway närmade sig och precis när vi kom ut på en asfaltsträcka var de bara 10-20 meter bakom. Precis i det ögonblicket gick Craig fram och drog väldigt hårt, det var en stark motvind vilket var perfekt då det inte var hårt för mig att sitta bakom samtidigt som Conway inte var lika stark som Craig och de kom aldrig in på hjul på vår lilla grupp och vi fick en lucka. I nästa klättring hjälpte Craig mig så att vi höll ett bra tempo och på toppen fick vi höra att vi hade en minuts ledning över Cathrine. Till slut var vi tvungna att låta de andra laget vi kört tillsammans med, köra iväg, jag orkade inte köra i det tempot längre och när jag visste att vi bara hade en teknisk utförskörning och sen 8 kilometer platt på stig kvar så slappnade jag av lite när jag inte såg någon bakom. Sista biten körde vi på men utan att ta ut oss helt och vi vann sista etappen med 2 minuter över 3 lag som hade hamnat ihop och spurtade om andra platsen.
Även om den mixade tävlingen inte är så prestigefylld så var en hård kamp och det blev ännu en tuff helg. Vi hade förstås kunnat åka dit och bara köra för skoj skull men vi är för mycket tävlingsmänniskor båda två att vi ändå ville vinna, så vi får skylla oss själva. Det var väldigt kul att tävla med Craig och vi körde otroligt bra tillsammans, bättre än jag hade förväntat mig om jag ska vara ärlig. Så det här var en perfekt avslutning på ett långt och intensivt tävlingsår! Med 48 tävlingsdagar under 2019 så säger jag tack och hej och tar lite vila!
Stort tack till alla som har stöttat mig under året!!
ÅBRO bryggeri
Fairtree capital
Right for bike
Silverback
Squirt
Kalas
Enervit
Ceetec
GripGrab
Spiuk
Continental
BikeYoke
Zenproducts
Gebiomized
Nike Vision
Skoda
Bilmetro
Fysiocenter