Det blev en lång resa från nordligaste Norge till sydligaste Afrika förra söndag/måndag, resan gick bra och tog lite drygt 30 timmar. Jag hade 3 dagar hemma i Stellenbosch innan det var dags att packa bilen och köra 6 timmar till Plettenberg Bay där den 4 dagars långa etapptävlingen PetoPlett började i lördags. Jag skulle igen teama upp med Robyn De Groot som jag tidigare vann Sani2C tillsammans med. Vi ska även köra Cape Pioneer tillsammans i Oktober, en 7 dagars UCI tävling, och vi hade bestämt oss för att köra PetoPlett som ett träningsläger tillsammans.
Dag 1 Kurland till Kareedouw, 123 km, 2300 meters klättring
Jag har nästan glömt bort hur långa tävlingarna är här i Sydafrika efter en sommar i Sverige, idag blev det en lång dag!! Vi gick ut ganska reserverat och gick aldrig riktigt på rött. Första stigen redan efter 8km var ganska klurig, det var grenar som stack ut och träd att köra under och vi var glada att vi inte är så långa. En nära vän fick en gren rakt in i benet och fick tas med helikopter till närmaste sjukhus och sy 106 stygn, det var ett djupt sår! Strax efter skulle vi korsa en flod där vi inte var så glada att vi är korta, vattnet gick upp över midjan på oss! Det var en hel del ställen där vi var tvungna att gå så medelhastigheten var inte så hög. Mittenpartiet av banan gick bra fast när vi hade kört ca 100km och varit ute i ca 5 timmar började min energi ta slut och de sista 23 kilometrarna blev ganska tunga! Vi kom i mål som första damlag och som 5e lag totalt, det var vi ganska nöjda med! Tiden blev 5 timmar och 49 minuter! Det var länge sedan jag tävlade så länge, perfekt träning för Pioneer!
Dag 2 Kareedouw till Hankey, 92km 1888 meters klättring
Dagens etapp började med ett asfaltsparti innan vi svängde av på en stenig uppförsbacke där fältet spreds ut, vi kom iväg lite längre bak i fältet men kunde köra om lag efter lag uppför tills vi låg på en 6e plats. Banan var lite tråkig idag, det var bara tekniskt i början sedan mesta dels på grusvägar, det hade dock varit bra med en heldämpad idag då vägarna var väldigt bumpiga. Jag hade varit lite konstig i magen på morgonen och för första gången någonsin i min cykelkarriär blev jag tvungen att stanna längs banan och gå in i buskarna, det var hemskt att tävla så och jag kände bara hur energin gick neråt. Till slut körde vi i träningstempo och jag var himla glad att jag har en så tålmodig team partner som drog mig till målet. Vi kom i mål efter 4 timmar och 49 minuter som första damlag och 6e lag totalt och den här dagen var jag extra glad över att vi bodde på Guest houses istället för i tält!! Jag fick senare höra att det var fler som varit magsjuka idag, så antar att det var något i gårdagens middag…
Dag 3 Hankey till Woodbridge, 71km 1969 meters klättring
Jag mådde bättre på morgonen vilket var tur då det var en snabb start och det var bra att komma iväg med några av de starka killarna. Vi började nu märka att herrlagen verkligen tävlade mot oss, dom ville förstås inte få stryk av ett tjejlag. Det var mycket backar idag och vi tappade ett lag i en lång brant uppförsbacke och låg på 5e platsen under hela tävlingen. Mot slutet blev banan rolig med fina handbyggda stigar och mot slutet körde vi på banan där de haft nationella cross country mästerskapen, riktigt skoj! Det blev en åktid på 3 timmar 52 minuter och vi höll 5e platsen av alla och var första damlag.
Dag 4 Woodbridge till Port Elisabeth, 71km 1518 meters klättring
På genomgången dagen innan fick vi höra att det skulle bli en enkel sista dag till målet vid stranden i Port Elisabeth, men jag vill lova att det var ingenting enkelt med den här dagen. Mentalt var vi nog inställda på en kortare och enklare dag och det kan också ha gjort att det kändes hårdare. Det var en tuff bana med många branta klättringar och mycket vatten att åka igenom vilket gör att cykeln går tyngre, det var också många ställen där vi var tvungna att gå. Samtidigt hade vi fantastisk utsikt när vi närmade oss kusten, om man hinner titta sig omkring under dessa tävlingar så ser man platser man inte skulle komma till annars! Vi tävlade hårt i början då vi hade ett herrlag som verkligen ville komma före oss så vi gasade på extra för att komma ifrån dem och vi lyckades ta en 4e plats av alla lag för dagen och 5e totalt. Vi vann damtävlingen alla dagar och totalt.
PE to Plett var hårdare än vi hade väntat oss, det var 4 väldigt bra träningsdagar för oss som lag då både distanserna och terrängen påminner mycket om Cape Pioneer som vi ska köra i Oktober! Vi ser fram emot den tävlingen!
Nu blir det 4 dagars vila innan det är dags för en av Sydafrikas största endagstävlingar Karoo2Coast, hoppas benen hinner återhämta sig!
