Jennie Stenerhag

Senaste nytt

Engelbrektsturen 2019

2019-07-22

Det tog lite längre tid än vanligt att återhämta mig efter förra helgens tävling, förkylningen satte sina spår och en tävling och allt som hände efteråt blev jobbigt åt kroppen. Sedan fick jag mer ont än jag trodde i benet jag landade på i kraschen och var väldigt svullen i början av veckan. Det började kännas bättre de sista dagarna innan Engelbrektsturen. Den tävlingen är den i Långloppscupen som jag har kört minst antal gånger, den brukar alltid krocka med VM (som nu har flyttats till slutet av September) eller något annat så 2015 var senast jag körde Engelbrektsturen i Norberg. Jag har lite blandade minnen härifrån också, det var här jag vann mitt första långlopp någonsin i Sverige 2012 och jag kraschade lite otäckt där 2013 när jag gick i backen redan 200 meter från starten och spenderade eftermiddagen på akuten.

Nu var det dags att köra igen och jag såg fram emot det! Banan har en hel del grusvägar och är lite för platt för vad jag gillar, det fanns ett bergspris efter 47 km så planen var att försöka gå loss där. Vi var en stor klunga tjejer som startade 10.30 i strålande sol, 30 minuter före herrarna och motionärerna. Återigen ett stort tack till de arrangörer som gör separata damtävlingar åt oss!! Redan efter 5-6 km kom det en lite längre backe där vi körde på hårt och strax efteråt tittade jag omkring och såg att det bara var Emmy, jag och Clara Lundmark (en landsvägstjej från Norberg) kvar. Vi körde bra tillsammans och höll ett bra tempo där alla gick runt och hjälpte till. Efter ca 32 kilometer körde vi på ett längre stigparti och det blev lite för tekniskt för Clara som tappade. Emmy och jag körde ihop och växeldrog på de långa grusvägspartierna tills vi kom till backen upp till bergspriset. När vi svängde upp i backen gick jag fram och la lite extra tryck på pedalerna, jag märkte att jag direkt fick en liten lucka och ökade då farten. Jag tittade bakåt med 100 meter kvar till linjen och hade fått en rejäl lucka och kunde då lätta lite på trycket. Det var då 20 kilometer kvar till mål och jag körde i ett jämnt tempo utan att ta i 100%, jag ville fortfarande spara lite krut ifall att jag skulle se någon bakåt. Det var en skön känsla att komma ut på den platta raka vägen med 4 km till mål, där visste jag att ingen skulle komma ikapp. Det blev en segermarginal på 2.21 ner till Emmy och det var skönt att få en till vinst i Långloppscupen.

Himlen öppnade sig strax efter att vi gick i mål, så vi hade i alla fall tur med vädret! Sen blev det en fika på det mycket populära Elsa Anderssons konditori i Norberg.