Den här lunginflammationen tog längre tid än jag hade väntat mig, totalt blev det 4 veckor.

Efter förra uppdateringen blev det ett till läkarbesök och ny penicillin och jag blev lite lite bättre. Min plan inför årets VM var att köra Lida Loop och sedan åka direkt till Italien för att förbereda mig  i Val Gardena. Tävlingen skulle starta på 1550 meters höjd och högsta toppen vi skulle upp på var ca 2300möh. Jag brukar ha lite svårt för den höga höjden och ville därför bo däruppe i 3 veckor innan tävlingen för att acklimatisera mig.

Det blev förstås inte något Lida Loop vilket jag var besviken för då jag i och med det missde båda tävlingarna i Sverige (Långa Lugnet och Lida Loop) som hade bestämt att vi tjejer för första gången skulle få egen start och kunna köra vår egen taktiska tävling! Jag bestämde mig dock för att följa planen efter Lida och åka iväg till Val Gardena för att tillfriskna där samtidigt som jag började acklimatisera mig till den höga höjden.

Det gick inte riktigt som jag hade hoppats. De första dagarna gick bra och vi tog det lugnt för att bli van höjden, sen började min puls gå upp både i vila och under de lugna passen jag körde och det gick inte att börja träna hårt, passen blev max 1,5tim och på väldigt låg puls. Samtidigt fick Craig bronkit och blev sängliggandes i 6 dagar.

En dag när jag var ute på ett lugnt pass och var på väg nedför ett bergspass började plötsligt hjärtat rusa och pulsen bara steg och steg, jag stannade och klev av cykeln men pulsen låg kvar på 216 även om jag försökte att andas lugnt. Jag kom på att jag nog hade läst någonstans att man ska lägga sig ner om det här händer så jag la mig bredvid vägen och till slut så började pulsen gå ner. Det pågick i 2 minuter. Jag konsluterade en kardiolog som rekommenderade att göra ett EKG innan jag körde på hårt och någon dag senare hittade jag till ett sjukhus för att göra ett EKG. Läkaren som inte pratade någon engelska såg något som han inte gillade, exakt vad förstod jag inte riktigt, men han ville behålla mig över natten för mer tester. Det var en upplevelse att vara ensam på ett sjukhus där ingen kunde engelska och jag inte kunde deras språk. Jag fick sova med EKG, göra röntgen av hjärta och lungor, ultra ljud, arbets-EKG och otaliga blodprover. Till slut sa dom att hjärtat var bra och jag fick åka därifrån. Samtidigt sa de att det fanns spår av lunginflammationen på ena lungan.

Det blev några dagar till innan jag kände mig helt 100% frisk vilket var 4 veckor efter att jag blivit sjuk. Med en vecka kvar till VM kunde jag börja köra längre pass och 3 dagar före tävlingen blev första och enda intervallpasset.

VM är alltid en upplevelse med allt runtomkring så eftersom jag var på plats och kände mig helt helt frisk och inte fått något bakslag efter varken långa pass eller det enda hårda jag körde så bestämde jag mig för att starta. Mamma och pappa fanns längs med banan för att langa flaskor vilket också betydde att jag hade möjlighet att kliva av närsomhelst om det inte kändes bra!

Det var kallt på morgonen när vi startade kl 07.10 fast som tur var blev det en varm och fin dag, vilket vi inte hade haft många av under våra 3 veckor där. Första backen var brutal! Inom första minutens tävlan gick vi in i den 5,4km långa och branta backen, vi skulle klättra 800 meter på den korta distansen! Jag höll på att inte ta mig upp och tänkte några gånger att det var nog lika bra att kliva av direkt. Men så kom utförsbacken som jag hunnit träna några gånger och kunde utantill, jag körde om 8 tjejer utför och motivationen kom tillbaka. Ungefär så såg resten av tävlingen ut, jag blev omkörd av några uppför och körde förbi dem nedför. I sista av de 4 bergen var dock mina krafter helt slut och jag fick kliva av cykeln några gånger då jag helt enkelt inte fick runt tramporna i de brantaste partierna.

Det går helt enkelt inte att köra en tävling på 60km med 3400 meters klättring utan att vara i form. Jag körde i mål och efter omständigheterna var det en prestation i sig, utifrån den situationen jag var i. Resultatet är inget att skriva hem om utan jag tar med mig att utförskörningen gick väldigt bra och jag körde om tjejer utför, vilket var tvärtom emot VM för 2 år sedan då jag inte kunde köra utför och istället blev omkörd så fort det lutade nedåt:-)

Jag vill rikta ett enormt stort tack till mina sponsorer Cape Brewing Company och ÅBRO bryggerier för det stora stödet jag har och för att de gjorde det möjligt för mig att förbereda på absolut bästa sätt inför årets VM. Att det sedan inte blev som vi hade hoppats är något som hör till sporten och det är i sådana situationer som det är ännu viktigare att ha bra och förstående sponsorer! Tack CBC och ÅBRO!

Nu ser jag fram emot en frisk och stark säsong hemma i Sverige, redan på söndag kör jag min första tävling i Sverige för i år, vi ses på Mörksuggejakten! 

Vy över det vackra Selva Gardena

Ut på upptäcktsfärd första dagen!

 Fantastiskt landskap!

Jag hade äran att prova en Lauf-fork när jag var i Val Gardena, intressant! Och den gjorde cykeln otroligt lätt, fast tyvärr var den inte rätt för mig på VM.

Upp till Passo Sella blev rutin rundan under våra veckor. Vädret var tyvärr också oftast som på den här bilden...

Sjukhusfrukosten bestående av endast en fralla och kaffe var inte direkt gjord för en cyklist;)

Jag ansågs vara en hjärtpatient så jag fick inte gå utan måste köras omkring;)

Ute för att kolla banan, här på toppen av Passo Pordoi

På banans första utförsbacke med Craig

Craig på väg nerför en av banans brantaste och svåraste partier, tyvärr syns inte på bilden hur brant det var...

Svenskhörnan i Val Gardena;)

Söndagen den 21a Juni var det Sellaronda Bike Day, vägen över de 4 bergen som gör rundan Sellaronda var alla stängda för bilar!

Det var vi och 20.000 andra cyklister som var med! 

Vi hann med en liten utflykt med mamma och pappa och tog linbanan upp till toppen av Pordoi på 2950 meter över havet

Panoramabild uppe på Pordoi!

Craig fick för första gången i sitt liv uppleva snö!! 

På banan med Sellaronda Hero skylt

Cykel och kläder är tävlingsklara!

Kanske inte åkte hem som en svensk Hero men flaggan var ju fin;)

Om någon ska åka till Val Gardena kan jag varmt rekommendera Stoffel apartments, självhushållslägenhet som drivs av otroligt trevliga Petra och Günther, superbra boende! 

Inne i lägenheten.

Günther visade oss runt en dag!