För någon vecka sedan fick jag ett telefonsamtal från min team partner Robyn med tråkiga nyheter, hon har ett Coxackie virus vilket kan påverka hjärtat och det finns inga mediciner att ta utan det måste bara få tid att försvinna, det finns heller inget tidsperspektiv… Det här betydde att jag behövde hitta en ny partner för Sani2C som jag och Robyn vann tillsammans förra året. 4 dagar före tävlingsstart blev det bestämt att jag skulle köra tillsammans med Vera Adrian, en 21 årig tjej från Namibia som bor i Stellenbosch och hon visade på senaste tävlingen i Clarens att hon har bra form då hon blev 4a. Det kändes som en bra ersättare för Robyn, även om jag självklart helst hade velat köra med henne!

Sani2C är en otroligt fin tävling med fina handgjorda stigar och under 3 dagar startar 3 tävlingar med sammanlagt 4500 cyklister! Jag har kört tävlingen de senaste 2 åren. Varje år går den på samma bana och det är de sista 3 dagarna av Joburg2C, en tävling som jag har kört 2 gånger tidigare. Så det här skulle bli 5e gången jag skulle köra samma banor, vilket gör det lättare när man vet vad som kommer.

Vårat boende natten innan tävlingsstart

Innan start dag 1

Dag 1 från Underberg till Mac Kenzie club (Ixopo) 81km, 1144 meters klättring.

När vi körde till starten från vårat boende visade bilens termometer 0,5 grader som kallast! Det var otroligt kallt när vi värmde upp, men lagom till starten kl 8 blev det varmare så det var bara att ta av armvärmare! Den neutrala starten gick fort och tävlingen var igång, vi kom i väg i en bra grupp och var tillsammans med RECM ett bra tag och lyckades köra ifrån de andra tjejerna och låg länge på en 2a plats. Vi körde hårt och jag måste säga att mina ben var inte de bästa för dagen… Vera körde bra och vi behövde inte prata mycket utan det bara fungerade, vi var alltid inom 10 meter ifrån varandra. Jag tyckte att vi höll bra fart så jag blev lite förvånad när Yolandi och Cathrine från Team Sasol kom ifatt oss och när de körde ifrån oss i en teknisk uppförsbacke hade varken jag eller Vera något att sätta emot. Vi kom imål som 3e lag ca 6,5 minuter efter RECM och 2,5minuter bakom Sasol.

Starten dag 1  var på ca 1600 möh och vi gick i mål på ca 1300 möh.

Vi fick massage, åt en stor lunch, sov och gjorde allt vi kunde för att återhämta oss. Vi hade vårat eget tält där husbilarna var parkerade vilket betydde att vi slapp sova bland alla de andra som alltid snarkar, mycket bättre:-)

Vårt hem i 2 nätter:-)

Dag 2 från Mac Kenzie (Ixopo) till Jolivet, 99km, 1662 meters klättring.

Vi startade kl 6.30, precis när det blivit ljust! Starten av den här etappen är helt fantastisk och en av de bästa stigarna i världen (i min mening), det är 20km av handbyggda stigar ner i en dal, vi startade på ca 1300 möh och som lägst går vi ner på 300 möh i dalen. Då det här är tidigt i tävlingen så gäller det att vara långt fram. Vi fick en bra start och körde ner som andra lag fast en bit ner kom Sasol ikapp oss och när det började gå uppför på andra sidan var vi tillsammans med dem i en bra klunga. Jag hade bra ben idag men tyvärr kände Vera sig inte så pigg och föll ur klungan. Det blev sedan en lång dag för oss och jag gjorde vad jag kunde för att motivera henne. Så länge vi var på 3e platsen var vi ändå nöjda. Vi kom imål som 3e lag men senare på eftermiddagen fick vi veta att Theresa och Samantha hade startat i B-batch och kört 10 sekunder snabbare än oss, vilket gjorde att vi var 4a för dagen, lite besvikna eftersom vi förstås hade kunnat pressa 10 sekunder någonstans om vi visste att vi var så nära dem!

Efter målgång dag 2

Dag 3 från Jolivet till Scottburgh 82km, 892 meters klättring.

Sista etappen har en omvänd startordning, så de långsammare cyklisterna startar kl 7 och vi i A och B batch väntar till kl 10 och startar, vilket gör att fler är vid mål när vinnarna kommer dit. Det sägs vara en lätt etapp eftersom vi startar på 700 meter över havet och går i mål vid havet, men jag måste säga att så inte är fallet! Det är en snabb etapp med många mindre backar och det gäller att koncentrera sig hela tiden då hastigheten är så hög. Vera startade hårt men tyvärr höll det inte så länge utan när vi kom till den första längre backen gick det tungt. De andra lagen passerade oss ett efter ett och vi var på en 4e plats. Jag hade super ben för dagen och pushade på henne mycket och hon höll fast i min ficka i de flesta uppförsbackarna, tyvärr var det inte tillräckligt för med ca 20km kvar körde ett till lag om oss och vi var på en 5e plats. När vi närmade oss målet såg vi 4e laget och gick ut på den sista 600 meter långa flytande bron tillsammans med dem. Det finns ingen plats att gå om där så vi slutade på en 5e plats för dagen. Vi var ändå nöjda då vi bara var 1,5 minut från 2a platsen och vi behöll vår 3e plats i totalen!

Målgång på stranden!

Trötta efter målgång!

Prispallen efter 3 dagar, Sasol med Yolandi och Cath som 2a, RECM med Ariane och Cherise som segrare och jag och Vera som 3a.

Vera har kämpat hårt och gjorde det jättebra, med tanke på att hon bara är 21år, aldrig riktigt tävlat etapptävlingar (hon har genomfört men inte tävlat) och bara hade 4 dagar på sig att förbereda sig så har hon presterat enormt bra genom att hamna på pallen i ett så starkt fält av tjejer! Stort tack till Vera som ställde upp med så kort varsel! Stort tack till vår mekaniker Magnus som hjälpte oss med allt under de 3 dagarna!!!