Jennie Stenerhag

Senaste nytt

Historisk seger i CykelVasan!

2016-08-14

Foto: Vasaloppet.se

För första gången någonsin i Vasaloppets historia skulle vi tjejer få en egen starttid och det 45 minuter före herrarna, det skulle betyda att vi fick en helt egen tävling och det skulle även bli en tjej som korsade mållinjen först i en helt rättvis spurt. Jag såg verkligen fram emot det här nya formatet och det var skönt att kunna vara nervös för själva tävlingen, inte för om man skulle komma hel genom starten, om någon annan tjej skulle lyckas slinka iväg med någon herrklunga eller om det skulle bli kaos på upploppet. För första gången skulle vi även få spurtpriser på alla kontroller!

Vilken ära det var att få startnummer 1 av alla 22.000 cyklister som skulle köra lopp under de 2 dagarna, kanske lite extra press ;)

Det var kallt och regnigt i Sälen på fredagseftermiddagen men som tur var så vaknade vi upp till en solig morgon och det var 13 grader varmt vid starten, alltså varmare än vinterns Vasaloppet (förra året var det tvärtom)! Jag fick en nervös början på dagen då ventilen i mitt bakdäck läckte vätska och det var svårt att få det att täta, så jag åkte under loppet och bara hoppades att det skulle hålla!

Vi var ca 45-50 tjejer som körde iväg klockan 7.30 och direkt när bilen släppte oss så blev det körning, först låg Åsa framme och drog tills jag tog över. Uppe på toppen av startbacken tittade jag bak och såg att vi hade blivit 6 tjejer i en utbrytning och vi började samarbeta direkt och fick bra fart! När vi började närma oss Smågan gick jag fram och ökade farten så att ingen skulle komma förbi och jag lyckades ta hem första spurtpriset. Strax innan vi gick av asfaltsvägen innan Mångsbodarna ville Louise vara med i matchen om nästa spurtpris och satte hög fart med Ida på hjul men precis när vi skulle gå in på gräset ner mot kontrollen gick jag om för att säkerställa att jag kunde ta även nästa spurtpris, det blev hårt om det men gick bra. Det blev hårdkörning därifrån framförallt från Ida och i backarna mot Risberg tappade vi Louise och vi var 5 kvar. Jag tog hem priset i Risberg också och började känna att de andra började bli trötta. I en uppförsbacke fick jag lucka men väntade in de andra. Ca 1,5km före Evertsberg ökade jag farten för att vara först på stigarna som leder oss fram till bergspriset och fick en bra lucka och kunde ta bergspriset. Jag körde ensam i några kilometer och såg att Ida och Felicia jagade bakom tillsammans, de var ifatt strax innan backarna börjar innan Oxberg och vi körde tillsammans igen. I den sista backen upp tappade vi Felicia och därifrån körde Ida och jag tillsammans hela vägen. I kurvan till spurtpriset i Oxberg lyckades Ida klämma sig förbi på utsidan och ta hem det priset. Hökberg och Eldris kunde jag ta igen. Nu stod det klart att det skulle bli spurt och även om jag kände att Ida nog var lite trött så var jag osäker på om hon skulle ha en bra spurt i sig eller inte, vi har ju aldrig spurtat mot varandra tidigare. Vi växeldrog och jag var den som låg först genom Mora parken, inte det bästa taktiskt men jag hoppades att jag ändå skulle kunna dra en spurt när vi kom till rondellen. Det behövdes inte för när vi gick över den första av de två broarna ca 700 meter före mål tittade jag bak och såg att Ida släppte! Då var det bara att ge allt upp till asfalten så att jag kunde få en så pass stor lucka att jag kunde fira segern på upploppet.

Det var en helt fantastisk känsla att få komma helt först och helt ensam in på det klassiska upploppet i Mora! Efteråt fick jag höra att det var första gången i hela Vasaloppets historia som en tjej kommer helt ensam (som segrare och utan herrar omkring) in på det upploppet (både sommar och vinter) och sedan var jag också den första personen att vinna CykelVasan två år i rad.

Ett stort tack till Vasaloppets organisation för att det blev en egen damstart i år! Det fungerade klockrent och hela 20 tjejer hann i mål innan herrarna. Vi var fler tjejer i tävlingsklass i år än tidigare år och jag tror fler tjejer vill vara med när vi får vår egen tävling!

Tack också till alla runtomkring som hjälper mig med allt, jag kunde inte göra det här ensam!!! Ett speciellt tack till Åbro för allt stöd och support! Och förstås till pappa och Craig som körde till alla kontroller med hjul (ifall ventilen inte höll tätt) och flaskor (som jag ändå inte tog….(är sämst på att dricka vilket också visade sig när det skulle kissas i en kopp efteråt och jag fick vänta och kissa 2 gånger….))!!