Jennie Stenerhag

Senaste nytt

Pearl Izumi MTB i Uppsala

2019-05-19

Jag var i valet och kvalet om det var bättre att sova hemma och kliva upp riktigt tidigt för att åka till Uppsala på morgonen innan start, eller att packa väskan och bilen igen för att sova borta. Att sova i min egen säng vann! Vi klev upp kl 04.45, det kändes som att jag inte ens hade somnat för jag var så nervös. Vi tog Kodiaqen till Uppsala och var där på tok för tidigt. Jag värmde upp länge, mest för att jag inte hade något annat för mig. Det regnade hela morgonen men vi hade tur och det blev uppehåll precis när starten gick. Vi hade egen damstart för första gången på den här tävlingen och det fungerade suveränt bra! Tävlingsherrarna startade 20 minuter före oss och motionärerna körde senare på dagen. I många tävlingar finns det väldigt många motionärer i tävlingsklass och dessa får vi köra om och det blir väldigt jobbigt att ropa hela tiden. Här var det uppdelat så att det bara var tävlingsherrar framför och de få vi kom ikapp gick snabbt åt sidan. En stor eloge till organisationen för att ni fick till det så bra!!

Det är en relativt platt, snabb och lättkörd bana så vi var en lite större grupp från början men snart började tjejer tappa en efter en och det var igen Åsa, Hanna, jag och Emmy kvar (precis som på Lidingö för några veckor sedan). Inne på en stig kraschade Hanna och Emmy åkte in i henne och föll. Åsa och jag fortsatte och jag fick en lucka till Åsa. Jag kunde köra över bergspriset ensam men snart såg jag att Hanna var på väg tillbaka så jag släppte på gasen och väntade in henne så att vi kunde köra tillsammans, det var fortfarande långt kvar. Vi körde två varv på samma bana och när vi var inne för varvning såg vi Emmy och Åsa jaga tillsammans strax bakom, dom kan inte ha varit mer än 10 sekunder bakom. Hanna och jag pratade ihop oss för att köra ihop för att hålla undan och efter det såg vi inte de andra mer. Vi jobbade på bra tillsammans men så plötsligt försvann mitt framhjul under mig och jag slog hårt i backen och jag blev lite skärrad av att jag landade med huvudet först. Jag var snabbt upp men fick jaga ikapp Hanna. Det blev lite katt och råtta lek mot slutet då ingen ville gå först. Jag tror att Hanna ville vara först genom sista kurvan för att kunna dra igång spurten först uppför backen till slottet. Jag var nöjd med den positionen och växlade upp när hon drog igång, hon hade först några meter men jag kände mig stark och kunde gå om och ta vinsten med några meter. Det kändes riktigt bra både i kropp och huvud idag och det var skönt med en vinst.