Jennie Stenerhag

Senaste nytt

Lerfest på Lida Loop

2019-05-27

Andra deltävlingen i Långloppscupen blev en lerfest! Det ösregnade hela morgonen och jag såg inte alls fram emot de hala stenar och rötter som finns runt Lida friluftsområde. Igen hade jag väldiga problem med att bestämma hur mycket kläder jag skulle ha på mig, +7 grader och regn… vad väljer man? Det blev tjocka armvärmare och knävärmare, jag tänkte inte frysa. Vi startade 11.08, 8 minuter efter tävlingsherrarna. Det är alltid bra att ha egen start men det blir väldigt jobbigt när vi ska passera över 100 herrar under loppet, det fungerade väldigt bra idag, alla var snälla och trevliga och gick åt sidan men det tar mycket energi att ropa hela tiden och försöka köra om.

Jag fick en bra start och kunde gå först över krönet på slalombacken, det var väldigt halt i leran där det är som brantast. Jag insåg snabbt att det var en dum ide att köra med glasögon då de blev helt leriga efter bara några kilometer och jag inte såg ett dugg så det var bara att ta av dem. Vi var en stor klunga ganska länge på de snabba grusvägarna i början men till slut så bildades en tätgrupp med 4 tjejer, det var jag, Hanna, Emmy och Sandra Backman. Mot slutet av första loopen kom jag lite konstigt på ett stenparti och de andra körde om, tyvärr hamnade jag bakom Emmy som tappade de andra två och vi kom en bra bit efter. Vi jagade ikapp vid varvningen och var tillsammans när vi kom till det svåraste partiet på hela banan. Emmy trängde sig precis förbi mig så jag hamnade som 4a in och kom tyvärr inte om Emmy som tappade mycket på de andra två i täten. När vi kom ut ur skogspartiet såg jag inte Hanna längre som hade ett så stort försprång, Sandra var en bit bakom Hanna. Jag fick ge allt jag hade ett tag för att först gå ikapp Sandra och sen Hanna. Resten av loop 2 körde vi alla 4 tillsammans utan några större händelser. Jag trodde nog att det skulle bli en spurt i slutet på tävlingen då det är svårt att komma loss på en så platt bana, men strax efter att vi gått ut på den 3e och sista loopen så tappade Sandra i en uppförsbacke och vi var bara 3 kvar. Jag märkte att Emmy var trött då hon tappade några meter här och var på stigar och när hon gick fram och drog så tappade vi fart, så när Hanna och jag fick en lucka efter ett stökigt stigparti körde vi på lite extra och fick snabbt en lucka. Hanna och jag jobbade bra ihop de sista kilometrarna in mot mål. Med en kilometer kvar låg jag först och bestämde mig för att försöka gå först in på sista stigen för att kunna dra igång en tidig spurt uppför sista backen. Jag hade kört stigen på uppvärmningen så när jag såg ett riktigt lerhål som inte fanns där på morgonen tvekade jag lite och tappade fart, fast körde igenom, detta gjorde dock att Hanna tappade balansen lite och jag vet inte om hon klickade ur foten eller vad som hände men hon kom efter. Jag var inte medveten om detta utan tog i allt jag hade uppför målbacken för att säkra segern! Det var väldigt skönt att få vinna en sån riktigt skitig tävling då regn och halka kanske inte är min starkaste sida.