Sedan jag kom tillbaka till Sydafrika har jag varit väldigt trött och känt att jag verkligen såg fram emot vilan i november. Jag hade dock en viktig tävling kvar, vilket var Wines2Whales, en lagtävling som har vuxit och blivit en prestigefylld tävling. I år hade vi det starkaste fältet någonsin på damsidan och jag skulle köra ihop med Adelheid Morath från Tyskland. Jag behövde samla ihop de sista krafterna jag hade för i år och köra hårt innan jag kunde ta min efterlängtade vila.
Jag hämtade Adel på flygplatsen på onsdag morgon, vi hade aldrig cyklat ihop och det kändes lite nervöst att träffas mindre än 48 timmar innan start! Vi rullade lätt på onsdag och körde ett kortare pass på torsdag, sen var det dags för tävlingsstart!
Dag 1, Lourensford wine estate in Somerset West till Oak Valley wine estate in Grabouw, 68km 1400 meters klättring
På fredag morgon var vi båda lite nervösa och jag tror mest för hur vi skulle köra ihop men vi var båda lite osäkra på formen, Adel hade inte tävlat på nästan 2 månader.
Våra konkurrenter var Robyn och Sabine från Ascendis health, Sam och Amy från Valencia, Candice och Vera från Dorma och Carmen och Michelle från Velocity. Ariane och Ashleigh från Spur var också där men då det här är en teknisk tävling och Ashleigh är landsvägscyklist så var vi inte så oroliga för dem.
Vi fick en bra start och kom direkt iväg från de andra tjejerna i den 8 km långa startbacken. Jag kände mig stark och bestämde farten från början med Adel på mitt hjul. Hon tog över ungefär halvvägs upp och jag fick bra hjälp av henne. Nerför på andra sidan märktes det att vi inte var vana att köra ihop, jag vill ha en liten lucka framför mig för att ha bra sikt men när hon såg att jag lämnade lucka så väntade hon in… Inte så bra! I botten av utförsbacken såg jag att Vera och Candice var ikapp oss så jag gick fram och körde hårt men det var lönlöst då vi hade herrar bland oss också. Vi 4 körde ihop ett tag men Vera tappade snart och vi kunde köra ifrån. Jag började känna att det brände i benen och jag tappade kraft. Det regnade och blev kallt när vi gick över den obligatoriska ”gå-sträckan” på några kilometer över stora stenar, varje år önskar jag att jag hade längre ben när vi är på den sträckan! På andra sidan är det fina stigar och vi kunde köra på bra. De sista 15 kilometrarna var tunga och jag hade vänt mig om utan att se någon, så jag blev förvånad när jag frågade kameramannen på motorcykeln om vår ledning och han sa att det bara var 35 sekunder!! Jag fick bråttom och vi ökade farten något. Jag vände mig om och såg Vera och Candice komma närmare! Jag tog verkligen i precis allt jag kunde, hade inte kunnat pressa minsta lilla watt mer och vi lyckades precis vinna med 20 sekunder! Det kändes bra att ta ledartröjan från början!
När vi kom till boendet var vi iskalla efter att ha rullat ur i regnet och strömmen hade gått så vi fick duscha ute i en gasuppvärmd dusch, brrr! Vi fick bra massage av Craig och Pierre tog väl hand om våra leriga cyklar. Så vi var redo för nästa dag.
Dag 2 Oak Valley till Oak Valley, 70km och 1100 meters klättring – ”Play day”
Vädret var bättre dag 2 och vi skulle mest köra stig den här dagen, det är inte för inte som den dagen kallas för play day! Vi fick en bra start igen och kom först upp för första backen men det är en väldigt snabb början på den här etappen och klungan var stor och de andra tjejerna satt med. Till slut var det vi, Sam och Amy och Carmen och Michelle som körde tillsammans, Vera och Candice hade tappat. Vi körde ihop väldigt länge och det kändes jämnt. Jag hade ibland svårt att hänga med uppför och till slut gick det inte längre. Amy och Sam kom iväg men jag försökte att bara tänka på totalen, de var ca 6 minuter efter oss totalt och vi kunde fortfarande inte se Vera och Candice. Vi körde hela etappen tillsammans med Carmen och Michelle och kom i mål som 2a bara någon sekund före de andra. Vi var ca 1 minut och 20 sekunder bakom Amy och Sam och 4 min och 40 sek före Vera och Candice. Det var lite lustigt för båda de lagen och Carmen och Michelle var nu 5 minuter efter oss och det var endast 5 sekunder mellan de 3 lagen! Så utan att vinna etappen utökade vi vår ledning till 5 minuter. Det skulle bli en hårt sista etapp då de 3 lagen skulle kämpa hårt för andra platsen och även för att köra ifrån oss!
Dag 3 Oak Valley till Onrus (vid havet), 70 km och 900 meters klättring
Jag kände mig trött sista morgonen och den där måndagen då jag skulle börja min vila var inom räckhåll, bara 3 timmars tävlan kvar! Det var igen en snabb start på vägen mot havet och banprofilen visade mer utför än uppför. Vera och Candice körde hårt från början och vi lyckades hänga med ungefär halvvägs. Vi tappade dem och lyckades komma ikapp efter ett långt stigparti men tappade igen i dagens längsta klättring. När vi kom ut från ett skogsparti och kunde se långt på en öppen grusväg tog jag tid och såg att vi var ca 1 minut bakom och vi hade ca 15 kilometer kvar. Vi hade fortfarande 4 minuter till godo. Vad jag inte visste då var att Sam och Amy satt på våra hjul, det såg jag på bilder efteråt. Vi körde så fort vi kunde på de slingriga stigarna de sista 10 kilometerna och med bara någon kilometer kvar hörde jag Sam bakom mig, de hade suttit tysta länge bakom oss. Vi spurtade in på en andra plats, 2 minuter bakom Candice och Vera och säkrade totalsegern med 3 minuter!! Så otroligt skönt!
Detta betydde att jag vann W2W för 3e gången i rad och 4e gången totalt av mina 6 starter. Det var också mitt 7e etapplopp i år och jag har vunnit alla 7 (Tankwa Trek, Knysna Bull, Cape Epic, Winelands Encounter, Transalps, Swiss Epic och W2W). Jag kunde inte önskat att avsluta ett fantastiskt dröm-år på ett bättre sätt.
Det var kul att se att nivån på damtävlingen har blivit högre och att så många lag var med och fajtades i toppen, ser man på tidsavståndet så var det tightare i damernas topp 5 än vad det var i herrarnas topp 5, det säger en hel del om klassen på tjejerna som var med och körde! Alla 10 tjejerna i topp 5 är heltidscyklister vilket också är kul att se.
Nu ska jag ha fötterna i högläge i lite mer än 2 veckor och verkligen njuta av att inte cykla!! Det ska bli så skönt att sitta länge varje morgon med en kaffe utan att behöva fundera på vilken träning som står för dagen :-)
