Det var hård träning under förra veckan inför EM nästa helg och VM om 3 veckor. Ibland är det svårt med avvägningen hur mycket man ska träna och vila när det finns tävlingar under träningsperioder. Jag hade ändå en bra känsla i kroppen under träningspasset dagen innan tävlingen och jag vill skicka ett stort tack till Magnus på Cykel & Fjäll i Falun som fixade min sko som gick sönder under det träningspasset, jag var väldigt imponerad av att du till slut fick till lagningen!! Jag fick en uppmaning om att åka iväg och vinna tävlingen eftersom jag hade en hel sko igen!
Så med den uppmaningen åkte jag med mamma på söndagsmorgonen till Stockholm och Lida’s friluftsområde. Pappa fick stanna hemma och följa tävlingen live på internet eftersom han fortfarande var sjuk.
Jag hade en bra, lugn och taggad känsla innan start och det var kul att ha så mycket supporters som hade kommit för att titta, det peppade lite extra! Jag fick en bra start uppför slalombacken och på den första grusvägen. Efter några kilometer hörde jag att Emmy var med mig men hon kom aldrig framför, jag körde offensivt och kände att jag hade ett litet övertag. Första loopen avslutas med en ganska lång och teknisk stig, där kunde jag köra ifrån Emmy och fick en lucka till spurtpriset. Ut på andra slingan fick vi sakta ner för att en ambulans skulle fram, då kom Emmy ikapp. Till slut försvann hon och en av killarna sa att hon nog hade fått punktering.
Jag hade en bra dag där cyklingen fungerade, det kändes som att det hände något när jag tryckte på pedalerna och även om jag låg på hög puls och körde hårt så kändes det inte jobbigt, ibland har man sådana dagar och andra dagar har man samma höga puls och kör lika hårt och det känns som att man kämpar för varje meter. Det är sådana här saker som gör idrott så spännande och intressant!
Jag tog även det andra spurtpriset vid sista varvningen, där fick jag höra att jag hade 1 minut ner till Hanna som nu låg 2a. Jag körde på fast kunde känna att det inte gick så fort, jag hade ingen bra draghjälp utan fick göra det mesta jobbet själv. Med ca 9km kvar kommer en klunga ikapp mig med en himla fart och där i sitter Hanna. Jag behöll lugnet och visste att det här skulle bli en spurt så jag satte mig på Hannas hjul tills vi hade 1km kvar, då ville jag ha övertaget och la mig först i vår klunga in på sista stigen, med ca 450 meter kvar finns en 180 graders uppförskurva och där var vi så gott som jämnsides, jag la mig först och körde så hårt jag kunde uppför grässlänten som avslutas med ca 20-30 meter rakt uppför, jag bände upp cykeln så hårt jag bara kunde och hörde speakern säga att Hanna kroknade lite. Jag gasade på allt jag hade de sista 200 metrarna till målet och fick till slut 12 sekunder till Hanna i mål! Det var en otroligt skön känsla att ta segern efter att ha varit i ledning hela tävlingen och när det blev en så spännande avslutning!
Det känns alltid speciellt att vinna inför hejande supportrar, speciellt när huvudsponsorn från Cape Brewing company var där, tack Henrik för att du kom! Pronghorn var förstås också på plats och var stolta sponsorer! Tillsammans med dem var Jan från Norvelo som är återförsäljare av Pronghorn i Stockholm. Det var också kul att få träffa Thomas från Crow adventures som vi i iRide Africa har inlett ett samarbete med. Även ett stort tack till Ingrid som kom och tittade och uppdaterade Facebook med bilder och rapporter, så himla kul att ses efter så många år!!
Nu blir det bara 2 dagar hemma i Falun innan nästa resa och äventyr. På onsdag åker jag till Irland för att köra EM på söndag och direkt därifrån flyger jag till Sydafrika för att köra VM den 29e Juni.
Starten uppför slalombacken
Ut på loop 2, var himla glad att jag fick flaskan från mamma eftersom jag tappade den första i början av loppet!
Knixen upp till andra spurtpriset
Glad och trött efter målgång:-)
Prispallen med Hanna och Martina