Jennie Stenerhag

Senaste nytt

Tankwa Trek 2019

2019-02-12

Nytt för i år var att Tankwa Trek började med en prolog men det var fortfarande en gemensam start så egentligen var det en kort etapp på 29 kilometer på torsdag eftermiddag. Det är en ny UCI regel att etapptävlingar måste vara 4 dagar för att få UCI status och Tankwa ville fortsätta att vara en UCI tävling. Det fanns bra med UCI poäng att hämta för XCO cyklisterna som börjar samla poäng inför OS kvalificering så vi hade hårt motstånd från Team Ghost med Barbara Benko (Ungerska XCO mästarinnan) och Anne Terpstra (Holländska XCO mästarinnan) och Team Summit med Candice Lill och Annie Last (Engelska XCO mästarinnan). Jag körde igen med Mariske Strauss (Sydafrikanska XCO mästarinnan) och hon var också sugen på att plocka poäng. Med på startlinjen hade vi också Team Kross med Ariane Luthi och Cherie Redecker som båda var i bra form och även Team Dormakaba med Sam Sanders och Amy McDougle, som alltid är starka. Det skulle bli en hård damtävling med bra tjejer från 6 olika nationer och att hamna på pallen var absolut ingen självklarhet!

Torsdag: Prolog 29km, 410 meters klättring

När vi anlände vid tävlingsplatsen 3 timmar innan start i torsdags var det 39 grader varmt och längsmed banan mätte man upp 42 grader som varmast. Det är det absolut varmaste jag någonsin har tävlat i och det var fruktansvärt. Ju kortare tävling desto hårdare kör man, så brukar det vara, och så tänkte nog hjärnan nu också men kroppen protesterade! På en UCI tävling är det alltid damstart och inga damer får sitta på några herrars hjul, så vi startade 2 minuter efter elitherrarna kl 15.02. Det kändes som att benen kokade och jag inte fick luft från start. Jag hade lite svårt att få en bra placering i klungan men till slut efter att vi kom ut på en öppen grusväg efter en stig kunde jag avancera och vi kom iväg tillsammans med Ghost och Summit, jag tyckte att det gick otroligt fort och kunde till slut inte hålla deras tempo utan var tvungen att släppa och låta dem åka iväg. Det kändes som att jag stod still uppför den enda backen på banan och jag hade ingen koll på cykeln utför en 4 km lång stig som bara var sand. Med några kilometer kvar hörde jag att Ariane och Cherie kom ikapp oss och de satt snart på hjul, sen plötsligt hör jag hur det är en krasch bakom och tittar bak, både Mariske och Ariane ligger på backen, de är snabbt uppe och Mariske kommer men Cherie blir kvar, hennes sadel hade vridits. Samtidigt som det här händer kommer Sam och Amy ikapp och går förbi oss, vi lyckas hänga på dem och Amy ser trött ut och men 1 kilometer kvar kan vi lätt gå om och gå i mål som 3a, men vi är hela 3.06 minuter efter Ghost som vann.

Jag höll på att svimma efter målgång och det tog lång tid innan jag kunde stå upp igen, pulsen var det högsta jag har sett på många många år samtidigt som watt siffrorna inte var något att skriva om, det var kroppens sätt att ta hand om värmen. Jag var imponerad av de Europeiska cyklisterna som klarade av värmen bättre än oss som bor här.

Fredag: Etapp 2 84 km, 1800 meters klättring

Det blev en lite lugnare start idag och klungan var samlad tills vi kom till den första stigen vid ca 15 kilometer, där blev det ett långt led och jag har svårt att ta plats bland alla dessa XCO cyklister som är vana att armbåga sig fram. Jag hade Ariane framför mig i en lång utförsbacke och hon var väldigt nära att krascha och tappade på gruppen, vi hamnade efter och hon kunde köra fortare än mig så jag blev ensam jagandes en stund. Jag kom ikapp Mariske och Team Kross och vid första vätskekontrollen efter 23 kilometer var vi åter tillsammans med Summit och Ghost. De 4 lagen höll ihop ett tag fast ca 10 kilometer senare tappade Kross och vi var 3 lag kvar. Jag har kört varje Tankwa Trek sedan tävlingen startades 2013 och banorna är i princip samma varje år, så jag visste var dagens tuffaste och brantaste backe fanns, har man inte en bra linje och bra balans uppför så är det svårt att hålla sig på cykeln. Jag attackerade strax innan och Mariske hängde på och gick fram, det var perfekt tajming då vi fick eget spår upp och det var bara Ghost som hängde på oss. På toppen hade vi en ca 2 minuters lucka ner till Summit. Vi jobbade bra tillsammans med Ghost hela vägen till mål, de var väldigt starka och jag fick slita hårt för att sitta med i backarna. Vi blev 2a, bara en sekund bakom och vi var 2 minuter före Summit i mål och vi gick upp till andra platsen i totalen. Även om jag inte kände mig jättestark så kändes det bättre än dagen innan.

Lördag: Etapp 3 87km, 2200 meters klättring – ”Queen stage”

Merino monster är det som förknippas med tävlingen Tankwa Trek, en 10 kilometer lång backe med 1000 höjdmeter! Den är brutal! Det är ibland så brant att man inte tror att man ska ta sig upp och även om man vet att man är på lättaste växeln så letar man efter en lättare… På ”race briefing” gör man också alla första gångs tävlande uppmärksamma på att backen innan Merino alltså inte är monstret, den är dock så lång och brant att det kan förväxlas. Det är helt enkelt en väldigt jobbig etapp med mycket klättring. Det är också den dagen där det är störst sannolikhet att det blir större tidsavstånd och det såg vi som vår chans.

Redan från början kunde vi se att både Ghost och Summit inte verkade lika pigga som tidigare dagar. Efter ca 12 kilometer kom vi fram till Du Toits drop, en 4 km lång stig utför med 10% lutning och väldigt lös med skarpa kurvor, inte min starka sida, och det var precis innan det som Esther kraschade väldigt illa förra året. Jag tog det väldigt försiktigt utför och tappade Summit och Kross som var framför, men samtidigt höll jag mig lugn för jag visste att vi skulle komma ikapp dem. Ghost hade redan tappat och det visade sig att de hade haft något mekaniskt problem alldeles innan utförsbacken. Vi var snart ikapp Kross och strax efter vätskekontrollen vid 25 kilometer kom vi även ikapp Summit. Vi körde ihop med dem länge men det märktes att ingen var villig att dra för mycket. När vi kom till andra vätskekontrollen efter 47 kilometer och backarna börjar gick vi fram och ökade tempot lite, jag kände mig pigg och bekväm i det högre tempot. Jag tittade inte bakåt men hörde att det blev tyst bakom oss och vi hade gått ifrån! Den första backen gick bra fast när jag tittade bakåt på toppen såg jag fortfarande Kross så vi fick köra hårt på den platta delen fram till Merino monster och när vi startade klättringen hade vi en lucka på ca 1.20. Backen var lika brutal som jag mindes, den blir aldrig lättare och jag var helt säker på att de andra skulle komma ikapp. Mariske var superstark och peppade på mig och mot slutet gav hon mig lite hjälp både med knuff i ryggen och att jag kunde hålla i hennes ficka, allt för att vi som lag skulle köra lite fortare, det är vad lagkörning handlar om. Vi visste att ju större lucka vi hade på toppen desto större var chansen att det kunde hålla till mål. Det var också ett bergspris på toppen som vi lyckades ta. På toppen hade vi en lucka på 2.50. Utförskörningen gick väldigt bra och de sista 15 kilometrarna på platten till mål jobbade vi stenhårt tillsammans, jag kunde se att vi var båda lika trötta och kämpade lika hårt. Vi vann etappen och lyckades t.o.m. ta över ledartröjan!! Det kändes fantastiskt kul att vi kunde göra det på den hårdaste etappen!

Söndag: Etapp 4, 85 km 1250 meters klättring

Det var kul att få köra i rosa ledartröjan på sista etappen! Det skulle bli hårt att behålla den då endast 1.25 skiljde de första 3 lagen åt. Dagen började med ca 30 kilometer på grusvägar vilket gjorde att det blev en lite avvaktande start och mest en transportsträcka till stigarna började, hela fältet var samlat där och det blev en hård spurt till första stigen. Igen hade jag svårt att få plats så det var Summit, Ghost, Mariske, Cherie, jag och Ariane, i den ordningen. Vi höll bra fart utan luckor men jag hörde hur Ariane kraschade igen och tappade på oss andra. Efter den första stigen gick vi in i dagens enda långa backe och egentligen enda stället man skulle kunna gå loss på, precis i slutet på stigen bestämmer sig Cherie för att vänta in Ariane, vilket lämnar mig med en lucka till de andra och jag får börja backen med att jaga ikapp! Det sved ordentligt i benen och jag fick tankar på att släppa. Ungefär halvvägs upp släppte Ghost och vi såg dem inte mer. Jag fick bita i ordentligt för att sitta med Summit men inne på de långa stigpartierna gick det bra och jag kunde återhämta mig lite. Vi var tillsammans med dem vid andra vätskekontrollen vilket också var enda stället där vi kunde få en flaska, jag slängde min flaska (vilken inte var tom) för att ta en ny av Nicole, men jag såg henne först inte bland allt folk och när jag ser henne var det för sent så jag missade flaskan. Vi hade 30 kilometer kvar i värmen utan vätska! Jag hade som tur var en väldigt bra och stark partner så vi delade Mariskes flaska och vid sista vätskekontrollen spurtade hon iväg före oss andra för att fylla sin flaska så att vi hade en till att dela på. Vi körde taktiskt och lät Candice och Annie göra mestadelen av dragjobbet, de behövde ju egentligen köra ifrån oss. Med ca 6-7 kilometer kvar är det en vänsterböj upp på några sandsäckar vilket Annie inte såg så hon åkte rakt fram, hon insåg det efter bara ca 2 meter och kom av cykeln snabbt för att komma upp på rätt väg, de tappar inte mycket tid på det men däremot tror jag att de tappade kraft. Vi fick en liten lucka och när vi gick in på nästa stig och sandparti kunde vi gå ifrån och ta hem etappen!

Det var en så otroligt skön känsla att vinna årets Tankwa Trek och stå på pallen med några av de bästa cyklisterna i världen! Jag vann min 4e Tankwa Trek vilket också kändes häftigt och det här var min absolut bästa prestation sedan min skada 11,5 månader sedan! Jag är inte tillbaka i den formen jag var när jag ramlade men jag är på god väg!

Ett stort tack går till Mariske som var en väldigt bra partner, vi körde fantastiskt bra ihop och nu ser vi fram emot Cape Epic om 5 veckor! Tack till vår massör Nicole som är vår allt i allo på tävlingen och hjälper oss med allt vi behöver! Tack till Geordie som såg efter våra cyklar så att de var i toppskick varje dag! Och ett stort tack till både Fairtree och Silverback som gjorde det möjligt för oss att köra tävlingen! Tack till Dryland för en toppenbra tävling, det var min 7e Tankwa Trek och jag kommer tillbaka nästa år!