”Birken” är en tävling som jag har velat köra länge men den har alltid krockat med någon Svensk tävling som jag har prioriterat. Så i år var det första gången som den inte krockade och jag hade chansen att köra den! En bidragande anledning till att jag velat köra den är att en mycket god vän, Kristin,som tidigare jobbat på Birken magazinet och alltid frågat om jag inte ska komma och köra den, hennes pojkvän, David, är också involverad då han jobbar för Lillehammer CK. Birken är världens största MTB tävling sett till antalet deltagare. Under fredagen och lördagen är det 26000 personer som tar sig an ett av de många Birken-loppen!! Självklart är det en tävling man som MTB cyklist måste uppleva.
Banan är lättkörd och kan jämföras med CykelVasan fast med mer klättring! Det som är lite annorlunda med den här tävlingen är att det är obligatoriskt att bära en ryggsäck som måste väga minst 3,5kg under hela loppet!
I onsdags morse åkte jag, tillsammans med mina trogna supportrar, iväg i husbilen med första anhalt Rena och Birkenstarten. Jag blev avsläppt en bit efter starten med min ryggsäck och en karta för att ge mig iväg över fjällen och se banan, det blev en lång dag, kanske aningen längre än jag hade tänkt så här några dagar innan tävlingen, men det är helt klart värt att se banan och framförallt var spurtpriserna var utplacerade. Jag såg markeringarna för 3 av 4 spurtpriser. Det är också alltid en fördel att veta vad som kommer under tävlingen.
Mamma och pappa mötte upp på några ställen längs banan och sedan vid målet och vi åkte till Kristin och David för att campa på deras tomt. Det var jättekul att träffas, speciellt då Kristin och jag har känt varandra i 10 år men enbart träffats i Sydafrika, aldrig i Sverige eller Norge. Under torsdagen öste regnet ner och det var skönt att ha vilodag och bara ta en sväng på stan och ta det lugnt.
Tävlingen har en väldigt speciell avslutning med ”balettbacken” ca 2 km till mål, en brant grusbacke som verkligen går rakt ner och kan bli ganska slirig, en herrelitåkare hade en ledning med 1 minut där för något år sedan men tappade hela sin ledning så det kunde vara bra att köra den några gånger. Innan mål fanns ännu en snabb utförsbacke och ett antal kurvor så det fanns mycket att öva på under sista kilometern. Just det var uppgiften för fredagsmorgonen, jag snurrade runt på sista biten några gånger så att jag kände att jag hade full kontroll på hur jag skulle ta den.
Damerna startade kl 8.50, då hade redan ca 3000 personer startat sedan kl 7, det var uppehåll på 15 minuter före oss och 5 bakom men ändå hade vi otroligt mycket folk att köra om under banan. Jag sa i artikeln på svt.opinion att det fungerar bra på Birken med damstart, det får jag nog tyvärr ta tillbaka, även om vi startar ensamma så blir det inte bra med 3000 motionärer och elitmotionärer framför oss… Då jag inte hade kört tidigare så var jag seedad i damernas B grupp så jag stod 50 meter bakom de andra tjejerna när startskottet gick. Det blev en ganska avvaktande start uppför den första 10 kilometer långa backen, jag hade väntat mig hårdare körning, på toppen attackerade jag hårt för att ta hem första spurtpriset som var redan efter 13 km! Jag, Ariane (Kleinhans som jag är så van att tävla emot i Sydafrika), Hildegunn och Borghild (mina vanliga Norska konkurrenter) kom loss i det enda tekniska partiet på banan men tyvärr fungerade inte samarbetet så väldigt bra, vilket var synd. Jag lyckades ta hem andra spurtpriset efter 26 km också även om det sprängde i benen! Efter ca 45 km så kom en stor grupp tjejer ikapp oss igen vilket tydde på att vi körde riktigt sakta, det var svårt att hålla ett högt tempo när alla inte ville jobba. Det 3dje spurtpriset var det som jag inte visste precis var det var så det gick till Hildegunn, hon attackerade mycket under dagen och jag var nog den som gick på varenda av hennes attacker vilket gjorde mina ben sega och tyvärr kunde jag varken kontra eller gå runt när jag väl var på hennes hjul igen, hon var stark idag! I ”russinbacken” (tävlingens sista långa klättring) spräckte vi fältet igen och det blev vi 4 igen + en landsvägstjej från HiTec. Sista spurtpriset var på toppen av sista uppförsbacken ca 23 km från mål och jag lyckades ta det också.
Sista 20 km är bara utför så där stod det klart att vi skulle komma 5 tjejer till ”balettbacken” Jag bestämde att jag kunde vara sämst 2a där och jag lyckades med det, bara Ariane var framför, hon körde snabbt ner och fick en lucka men jag jagade ikapp, sen fick hon igen en lucka ner för den andra långa backen men jag kom ikapp, jag var precis på hennes hjul när man går in i en fålla där det kan vara svårt att passera, jag skulle bitit i lite hårdare och försökt att gå om där för efter det hade vi fullt med herrar framför oss och jag fick både motorcykeln och en herre i mitt spår och fick bromsa till. Med 2 kurvor till mål var jag nästan jämsides med Ariane men i sista svängen är det en man som bestämmer sig för att spurta ner mig och jag får ta ytterkurva och har inte en chans. Jag blir 2a någon meter efter Ariane.
Så än en gång är jag besviken på att vi inte får ett fritt upplopp och kan avgöra en tävling rättvist, jag säger absolut inte att jag hade vunnit men jag hade iallafall haft en ärlig chans att försöka. Det känns inte som att damtävlingarna tas på allvar när ingen arrangör bryr sig om att ge oss rättvisa förhållanden. Vi hade 3 motorcyklar framför oss under hela tävlingen men inte en enda gång sa de till herrarna att hålla höger utan vi höll på att skrika oss hesa för att få passera. Jag hoppas verkligen att det blir ändring på de flesta tävlingarna till nästa år!
Stort tack till Kristin och David för gästvänligheten och all hjälp med förberedelser och langning på tävlingsdagen!! Det är verkligen uppskattat! Och än en gång stort tack till mamma och pappa som tar 4 dagar för att åka iväg med mig på en sådan här tävling, jag skulle inte kunna satsa på det här sättet utan er!
Birkenbeiner TV - vår tävling visas lite här och var från ca 2timmar och vår spurt kommer på 4.42.41 – 4.43.49 sedan 4.45.07 – 4.46.34 och sen kommer min intervju på 4.49.32
Sändning från NRK
Kul att se Scott där
Kristin med sonen Noah