Jennie Stenerhag

Senaste nytt

Ottarsloppet och Långa Lugnet i solsken :-)

2019-06-03

Det tog många tvättar för att få rent cykeln efter Lida Loop och vissa delar fick bytas ut på den, lertävlingar är inte kul för cykeln! Jag fick frågan under helgen om jag inte ville komma och köra Ottarsloppet på Kristihimmelfärdsafton, en kort och snabb tävling som jag kunde ta som träning. Right for bike skulle vara med och sponsra tävlingen med prover av Squirt kedjevax också. Jag vill alltid tävla så jag bestämde mig för att köra. Jag tänkte att det skulle bli ett träningspass men så anmälde sig Emmy och plötsligt blev det tävling istället. Jag kände mig väldigt trött på onsdagen och på morgonpasset på torsdagen så jag började tro att det var en dum ide att dra iväg på en tävling en torsdag kväll.

Ottarloppet har start och mål på en liten idrottsanläggning mitt i skogen lite norr om Uppsala. Det var ett imponerande arrangemang med så många deltagare i både löpning och cykling på ett så litet ställe, dessutom hade de ett kort längdskidåkningslopp också. Både pappa och jag skulle vara med och köra 52 kilometer och vi kollade första och sista biten lite så att vi i alla fall visste hur vi startade och hur det såg ut när vi skulle varva och komma i mål. Banan var 2 varv på en 26 km bana.

Det blev en kaotisk start, alla på en gång in på en smal liten väg, det blev en krasch redan efter ca 20 meter!! Jag såg hur Emmy for i backen precis framför mig och jag fick kliva av och lyfta cykeln över hennes framhjul och sen komma iväg. Jag var långt ner i klungan då och fick jobba hårt för att passera och komma fram. Jag blev omkörd av några herrar jag känner men snart kunde jag passera dem och fick in ett bra flyt i åkningen. Jag kände mig stark och kunde lätt sitta med i den lilla klunga jag hamnade i. Det var kul att se att ingen kom iväg framåt men det var hela tiden folk som droppade av bakåt. Det var en väldigt snabb bana, inte många höjdmeter och mycket stig med rötter, det var jättekul att köra en bana där farten var så snabb! Jag kom i mål som 12e person och första dam, 4,5 minuter före Emmy och endast 6 minuter efter Henrik Sparr som vann herrklassen. Det tog jag som ett bra betyg för benen som kändes sega på morgonen! Pappa körde väldigt bra och tog sig snabbt runt banan, imponerande!

Jag gjorde vad jag kunde för att återhämta mig bra till nästa tävling, jag borde ju klara av det eftersom jag är van att köra etapplopp, samtidigt så då är ju alla lika trötta, nu skulle andra komma med fräscha ben. Fredagen spenderades till att få massage, lämna in cykeln för att få alla delar bytta och sen sova! På lördagen jobbade jag med Right for bike som hade försäljning på Lugnet XCO, det var ruggigt kallt och jag blev helt genomfrusen, det kändes inte bra som uppladdning för benen.

Det var otroligt skönt att kunna cykla hemifrån till starten, inte behöva packa någon väska och sova borta eller kliva upp tidigt! Jag var som vanligt nervös och cyklade iväg för tidigt. Uppe på Lugnet kollade jag den sista kilometern några gånger och kollade var pappa kunde langa flaskor, det blev en längre uppvärmning än vanligt. Till skillnad från lördagen så hade vi strålande sol och varmt på söndagen, det var första tävlingen i Sverige i år som jag körde utan armvärmare!! I sista minuten tog jag t.o.m. av mig undertröjan!! Då är det varmt ;)

Vi tjejer startade kl 10 och herrarna 10.30. Det var ett stort startfält vilket är jättekul. Halvvägs uppför startbacken gick jag fram och drog och det var skönt att känna att benen svarade bra direkt. Vi blev en klunga på 6 tjejer efter backen och vi jobbade tillsammans på de första grusvägarna. Snart tappade de 2 She rides tjejerna Sara och Sandra och lite senare försvann även Åsa. Det var nu jag, Hanna och Emmy kvar resten av första loopen (av 3). Hanna och jag turades om att ta långa förningar, vi ville båda hålla ett högt tempo för att vi skulle kunna komma loss tillsammans, samtidigt är det också viktigt att vi håller hög fart så att herrarna inte kommer ikapp oss på slutet. En bit in på andra loopen drog Hanna hårt på ett stigparti med mycket rötter och jag kunde se att Emmy blev trött, strax efter det kom en backe som tar ca 1,5 minut så i botten av backen gick jag fram och körde nästan så hårt jag kunde. Hanna satt bra med på mitt hjul men Emmy var borta. Jag fortsatte att köra på hårt på de följande stigarna för att vara säker på att hon inte skulle komma tillbaka. Hanna och jag jobbade bra tillsammans och gick ut på sista loopen 2,5 minuter före Emmy. Sista loopen börjar med en del klättring, jag låg först och kände mig stark, jag fick en liten känsla av att Hanna var lite trött och tänkte att jag skulle testa att gå loss. Jag var tveksam då hon inte släppte men fortsatte ändå att ligga först. Till slut fick jag några meters lucka efter en stig och körde på hårt, hon tappade men det var segt att komma iväg och jag såg henne länge bakom mig. Jag kände att jag hade mycket kraft kvar så jag körde på och till slut såg jag henne inte mer. Det var en skön känsla att trycka på hårt när benen och kroppen svarar! Efter 62 km och 2 tim 45 min tävlan kunde jag vinna med ca 2 minuter över Hanna och nästan 7 minuter ner till Emmy.

Det var bra att avsluta ett ”tävlingsblock” på det här sättet och med den här känslan, nu blir det inga tävlingar på en månad utan nu ska jag träna inför Långlopps EM som går i Norge den 6 juli. Men först några dagars vila.

Jag blev uppringd av lokaltidningen på kvällen efter tävlingen och reportern kom med en intressant statistik, tydligen har jag vunnit de senaste 24 långloppscupstävlingarna som jag har startat! Jag har inte förlorat en cup-tävling sedan Långa Lugnet 2014! Det var mer än vad jag visste!