I måndags lämnade jag värmen i Sydafrika och flög hem till ett soligt och fint Sverige, våren verkade vara här! Det var kanske inte så jättevarmt men i alla fall behagligt. Första dagen hemma hämtade jag hem min Scott Scale som jag kommer att tävla mycket på i Sverige och även på VM. Senare samma dag hämtade jag en helt ny Skoda Kodiaq från Bilmetro i Borlänge, det är första gången jag har haft en helt ny bil! Känns jättelyxigt!!

Efter 2 dagar hemma åkte vi iväg till Stockholm för Lidingöloppet MTB. Jag körde delar av banan på fredagen och det var bra att få lite känsla för terrängen. Det var lite annorlunda och speciellt att köra på fina cykelvägar och vandringsleder runt Lidingö med inslag av tekniska partier ute vid Bosön, det skulle bli en snabb tävling och jag hoppades på att jag skulle kunna hitta lite snabbhet i benen, i Sydafrika går det aldrig så fort då terrängen är mer krävande.

Vi startade kl 12.00 på lördagen, så jag hann bli ordentligt nervös när jag satt och väntade hela förmiddagen. Mina trogna supportrar, mamma och pappa, åkte till mässan vid tävlingsområdet där vi hade försäljning med produkterna från Right for Bike. Jag blev kvar på hotellet eftersom jag ville vila benen fram till start.

Starten var som väntat kaotisk när vi startade med herrarna. Det var masterstart i de 1,2 kilometer som vi körde på en bilväg, när masterbilen försvann svängde vi in på en smal grusväg som gick uppför, det blev total kaos när hundratals cyklister ska gå från 15 meter bredd till ca 2 meters bredd i en 90 graders kurva!! Det var inte svårt att räkna ut att det skulle bli en krasch precis där… Jag hamnade bakom och kunde precis ta mig runt cykeln som låg på marken utan att behöva klicka ur. När jag kommer igång ser jag både Nellie och Åsa en bit upp i backen så det var bara att jaga. Jag passerade snart Nellie och kom ikapp Åsa, jag satt med henne ett tag och hämtade andan efter den snabba starten. Jag gick förbi Åsa och därifrån var jag i ensam ledning resten av tävlingen. Jag hamnade i en klunga med ca 10 herrar, det gick väldigt snabbt och jag fick bita i ordentligt. Efter ett tag lugnade det ner sig och det blev riktigt behagligt, jag kände aldrig att jag skulle tappa dem utan kunde lugnt sitta med. Det gick fort och med alla korta uppförsbackar och nedförsbackar och kurvor så blev det otroligt mycket igångdrag vilket tog hårt på benen. Jag kände mig jättepigg när vi gick ut på andra varvet efter 40 kilometer men helt plötsligt när 2 killar i gruppen stack iväg med 9 kilometer kvar var det som att jag blev slagen av en hammare och det kändes otroligt tungt! Jag lyckades bita mig i och gick i mål med 2 av de killarna som jag kört med hela vägen, vi hade tappat några av klungan vi hade från början.

Jag kom i mål på nya rekordtiden 2 timmar 17 minuter 38 sekunder och vann med ca 5,5 minuter före Felicia som spurtslog Hanna om andra platsen. Detta gjorde att det bara var dalatjejer på prispallen.

Jag måste säga att det var en rolig bana då det hände saker precis hela tiden, jag var positivt överraskad då jag hade väntat mig att det skulle vara lite tråkigt utan teknisk körning. Det var ett bra arrangemang fast nästa år hoppas vi på egen damstart så att vi kan göra upp om placeringarna utan att ha herrar runtomkring oss. 

Min klunga inne för varvning

Precis efter målgång

Pallen med Felicia och Hanna och mina 2 kg choklad :-)