Idag var det dags för Mörksuggejakten i Rättvik, en av mina absoluta favorittävlingar i Sverige! Dels för att det var min första MTB tävling när jag fick för mig att gå över till MTB och dels för att banan är så otroligt vacker och rolig!
Jag var ganska nervös eftersom jag kände mig osäker på formen efter lunginflammationen och VM starten, det var ju också min första tävling i Sverige för i år.
Starten gick bra igenom Rättvik och jag kunde hålla mig ganska långt fram ända tills vi kom till startbacken på ca 2,5km med en stigning på ca 200 meter. Jag körde på hårt men snart var Hanna jämsides med mig. Jag lyckades ta hem bergspriset på toppen av backen bara för att se Hanna köra om och ifrån mig strax efter. Jag kände att benen fick en chock då jag inte tagit i så hårt på ganska länge och kroppen var nog inte med på det. Jag kom en bit efter och blev omkörd av några killar i en liten uppförsbacke, tankarna kom att nu är det nog kört. Ute ur skogen såg jag Hanna nästan sist i en herrklunga och jag började jaga utför. Vid nästa stigparti var jag och några andra killar nästan ikapp och lite senare anslöt vi till den klungan.
Vi körde ihop länge och vid ett tillfälle kände jag att jag fick en liten lucka på ett längre stigparti, det var fler killar som anslöt och jag var inte helt säker på exakt var Hanna var. I en kurva med rullgrus hörde jag tumult bakom och det lät som en krasch. Lite senare hörde jag någon tala om för de som langade flaskor åt Hanna att hon hade kraschat.
Jag körde på i ett ganska lagomt tempo på grusvägar och hårt på stigar och i skogen. Med 15 kilometer kvar fick jag höra att jag hade ca 1 minut ner till Hanna och kanske att tanken kom att det borde gå vägen. Inne på stigarna mot slutet med ca 3km kvar går vi upp för en brant backe som viker av på toppen, där kan man se lite bakåt och jag såg Hanna komma. Jag fick fart på cykeln och körde så fort jag kunde även om jag hade två killar framför mig. När vi gick ut från stadion och ut på en ny liten slinga på ca 1,5km som avslutning såg jag Hanna komma, hon var nära nu. Jag tog i allt jag hade och de sista 1,5km kändes som en enda lång spurt! När jag hade några hundra meter kvar och vände mig om utan att se henne så kunde jag slappna av och sträcka armarna i skyn över mållinjen! Det blev ynka 7 sekunder som skiljde oss åt och det var en otroligt skön vinst!
Stort tack till Craig och mina föräldrar för support längs banan med flaskor, gels och tidsrapporter! Alltid lättare att göra ett bra resultat med bra support! Och självklart stort tack till min sponsor ÅBRO, det var kul att äntligen få visa upp min nya tröja på en svensk tävling!
Nu är det hela 3 veckor till nästa tävling och äntligen lite tid åt träning, det ser jag fram emot! :-)
Skön seger!
Var helt slut efteråt...
Prispallen med Hanna och Felicia
Den obligatoriska seger-glassen hos Rättviksglass!!