Falu Bike Week var minst sagt en annorlunda tävling med olika discipliner. Det började med långlopp på MTB och troligtvis Sveriges mest tekniska långloppsbana. Jag är ingen teknisk åkare så kom hela tiden efter på de tekniska delarna, kände mig dock stark i benen när det var grusväg och kunde nog ta in en del där. Slutade 7:a vilket jag ändå var lite nöjd med eftersom jag aldrig kör sådant här.

Andra dagen var det dags för XC och Sveriges tuffaste bana, inget för en landsvägsåkare. Jag kände inte att det här var speciellt kul och valde att kliva av efter en vurpa eftersom jag inte ville riskera något. Det blev poängpåslag i sammanslaget om man hade brutit.

Tredje dagen var det Cyclecross, något jag aldrig hade provat tidigare. Vi körde 6 varv på en bana som gick på gräs, grus och asfalt och även hade 2 trappor som vi skulle uppför och där det bara var att bära cykeln. Det var en rolig tävlingsform även om trapporna förstörde en hel del för mig. Jag slutade 4:a

GP loppet den fjärde dagen såg jag fram emot, det skulle bli kul att äntligen få sitta på vägcykeln och köra på asfalt igen. Tyvärr kände jag direkt att något inte stämde i kroppen, det fanns ingen kraft alls, jag och Alexandra Engen hamnade efter och jobbade sen tillsammans hela loppet, jag blev 5:a efter att förlorat spurten med en decimeter mot Alexandra.

Sista etappen skulle vara en linjetävling men 7 varv på en 4,2km lång bana med 400m grus och en lång uppförsbacke och en lång nedförsbacke var inte mycket till linjelopp. Jag var tveksam till start eftersom kroppen inte kändes riktigt bra, startade dock och tog det som ett träningspass. Blev 4:a på etappen och slutade 3:a sammanlagt.

Igår fredag fick jag svaret varför kroppen inte svarade som den skulle de senaste dagarna, jag vaknade med ont i halsen och huvudet så tyvärr blev det inget kortbane SM i helgen utan det blev istället Friidrotts EM på TV. Det är bara att lyssna på kroppen och göra som den säger.