Jennie Stenerhag

Senaste nytt

Svensk mästarinna i långlopp!

2016-09-12

Jag är alltid lika nervös inför en viktig tävling och att försvara Svenska mästartröjan kändes otroligt viktigt! Så självklart var jag nervös. Vi bestämde oss för att åka till Ånnaboda kvällen innan tävlingen för att jag skulle kunna sova längre på morgonen. När vi vaknade där så strålade solen men strax innan jag skulle börja värma upp började det regna, bara för att sluta lagom till start och sen fick vi lite regn under tävlingen. Vi hade i år fått damstart för första gången på ett SM och det tackar vi organisationen för, även om det är lite tråkigt att inte fler kommer till start, jag hoppas att det växer och att fler tjejer lockas att köra SM när vi har en egen tävling!

 

Det var ett litet fält som drog iväg 45 minuter före herrarna, så det var inte mycket publik vid starten som var i botten av en lång och stundvis brant backe. Åsa Erlandsson tog täten uppför och jag tyckte det var en lagom fart så la mig på hennes hjul, efter en stund tyckte jag att det var väldigt tyst bakom och vände mig om men såg ingen annan cyklist! Jag blev förvånad att vi kom loss så tidigt men tänkte att nu är det bara att köra på ihop med Åsa som är en stark cyklist. Vi körde på bra och samarbetade bra men efter ca 40 km började jag känna att Åsa började bli trött. Vi kom till ett stigparti som jag kände till och jag försökte öka tempot lite, jag visste att det kom ett ganska tekniskt ställe och när jag tagit mig förbi hörde jag att Åsa fick lite problem där, då drog jag på allt jag kunde och hade fått en liten lucka när vi kom ut på nästa grusväg, jag fortsatte att köra på så hårt det gick och kunde se hur luckan växte. Därefter blev det solokörning vilket kan vara väldigt svårt ibland när man inte har någon som helst koll bakåt. Tar man i för lite så att de andra kommer ikapp eller tar man i för mycket så att man själv kroknar?? Det är en balansgång och jag bestämde mig för att köra så hårt jag kunde utan att få för ont i benen, låter kanske konstigt men det är bästa förklaringen.

 

Jag ville så gärna vinna tävlingen så att jag skulle få behålla min tröja och jag var riktigt nervös de sista kilometrarna eftersom jag vet att en tävling aldrig är över förrän jag korsat mållinjen och vad som helst kan fortfarande hända med cykeln även om man har en stor ledning. Det var så otroligt skönt att nå toppen på sista backen och bara få rulla ner till målet och på målrakan kunna sträcka armarna i skyn som Svensk mästarinna för fjärde året i rad! Det är en ära att få bära de gula och blå färgerna ännu ett år!

 

Ett stort grattis till Nellie som lyckades passera Åsa och ta silver medaljen och till Åsa som höll bronset efter att ha kämpat hårt och vågat satsa i början!

 

Tack ÅBRO för allt stöd! Nu kan vi behålla årets kläder ett tag till :-)

Jag och Åsa vid varvning

Foto: Eva Önnemar

Seger!!!

Pallen tillsammans med Nellie och Åsa

Emil och jag - 2 glada Svenska mästare!

Antal kommentarer: 2

2016-09-12 20:11:09 - Henrik, Stombergh@hotmail.com

Hej Grattis till ett bra genomfört lopp!
Som tävlingsledare för aktuell tävling är jag lite förvånad över det magra deltagarantalet på damsidan. Beslutet att damer ska ha en egen start på SM kändes självklart. Men jag har förstått att det också gör att de flesta får köra stora delar av sitt lopp helt solo, såväl damer som herrar. Tycker damer det blir ensamt? Vill man generellt se mer åkare under loppet och därmed åka med herrar ändå? Kan en egen damstart verka skrämande?

2016-09-13 08:40:36 - Nellie Larsson , nellielarsson79@hotmail.com , Www.hjulsnurr.blogspot.Cot

Hej Henrik! Jag tror inte deltagarantalet kan kopplas till egen damstart, utan det är nog andra faktorer som spelar in såsom tid på året, brist på pr riktad mot damer etc. Jag tycker att det blev en mycket bra tävling med en rättvis utgång. Vi fick möjlighet att göra vår egen tävling, vilket känns väldigt bra. Jag har kört felar solo på både Cykelvasan och nu på SM och jag tycker inte det gör något, jag vet ju att förhållandena är lika för alla. Jag är helt övertygad om att egen damstart är rätt väg att gå. Nu handlar det om att göra ett arbete för att få fler tjejer att vilja och våga tävla. Men det är ju en annan fråga. Kanske förbundet och de stora tävlingarna kan hjälpas åt?
Namn: E-postadress: Hemsideadress:
Meddelande:
:) :( :D ;) :| :P |-) (inlove) :O ;( :@ 8-) :S (flower) (heart) (star)