För ett år sedan var det väldigt känslosamt och mycket tårar när jag skrev om Cape Epic, då för att jag blivit tvungen att bryta pga ett hjärtfel. I år var det känslosamt och tårar när vi gick i mål på Cape Epic fast den här gången var det glädjetårar! Det gick inte att hålla tillbaka när Esther Süss och jag gick i mål som segrare av Cape Epic 2017, världens tuffast MTB tävling eller som den kallas ”mountainbikens tour de france”. Vid prisutdelningen sista dagen pratade jag med George Hincapie som har kört hur många Tour de France som helst, han sa att han kan inte förstå vilken tuff sport vi håller på med!!
Innan tävlingen var vi inte ens tänkta som favoriter i media, det är alltid en presskonferens veckan innan starten och då vi själva såg oss som ett möjligt lag för pallen så trodde vi att vi skulle dit, vi blev lite förvånade när vi blev tillsagda att de inte ville prata med oss. Det kanske kryddade på motivationen ännu mer:-) Både Esther och jag var taggade och redo att tävla. Jag kände mig i riktigt bra form, troligtvis bättre än någonsin tidigare och jag litade till 100% på att Esther också var i toppform!
Prolog 26 km, 683 meters klättring
Prologen gick på Esthers födelsedag och det började med att personalen i restaurangen på Meerendal kom ut med tårta och sjöng för henne. Det kanske var det som gjorde att vi hade en bra vecka framför oss:-) Vi var båda nervösa innan start, som det ska vara. Vår starttid var 10.27 och det var riktigt varmt. Team Ascendis, mitt gamla lag med min tidigare lagkamrat Robyn De Groot och hennes nya partner Sabine Spitz startade bakom oss och jag hade hela tiden sagt att de skulle bli våra största konkurrenter. Jag tog i max från start och Esther hade svårt att hänga med i första backen, jag saktade ner lite. I nedförsbacken på andra sidan kom hon efter igen, jag började bli lite orolig för jag kände att jag kunde köra på riktigt fort. Esther kom ikapp och ute på den öppna vägen där det blåste lät hon mig dra hela tiden, jag tänkte att det var ok eftersom jag kände mig stark. Esther halkade efter då och då och jag såg Robyn och Sabine lite då och då och blev lite nervös, men jag hade en riktig fighter som lagkompis så även om hon var extremt trött så körde hon på hårt! Jag drog oss runt hela prologbanan och kände mig stark, Esther föll ihop efter mål och gick sedan direkt till dopingkontrollen. Det tog nog 45 minuter innan jag träffade henne och kunde prata med henne. Jag gillar hennes svar när jag bad om ursäkt om jag hade kört för hårt med henne: Jag är inte här på semester så det var bara bra!! Vi blev 2a, 39 sekunder efter Robyn och Sabine. Lite besviken men ändå en bra början.
Efter prisutdelningen hämtade vi tårtan i kylskåpet och åkte iväg till Hermanus där första etappen startade. Jag hade bokat ett guest house vilket var bokstavligt talat 100 meter från mattältet vid målområdet, perfekt!!
Esthers födelsedagstårta :-)
Under prologen
Etapp 1 Hermanus till Hermanus 100 km, 2200 meters klättring
I år startade damerna som 3e klunga, det fungerade jättebra då inga män kom ikapp oss och de män vi kom ikapp var ju långsammare så vi körde bara förbi dem, det blev väldigt rättvist och en bra damtävling! Dagens etapp började med en lång asfaltsbacke, jag trodde det skulle spricka upp redan där men det höll ihop. Vi hade en Hotspot redan efter 16 kilometer och strax innan det stället där jag trodde linjen skulle vara gick vi in på en stig, jag gick in först och när jag vände mig om hade jag en lucka på ca hundra meter till Ariane, jag såg att Esther var bakom henne så jag fortsatte och hoppades att Esther skulle komma upp så fort det blev lite bredare. Mycket riktigt, snart var hon med mig men Sabine och Robyn kom också med. Det var längre till Hotspotlinjen än jag trott så det blev hårt, men jag var fast besluten om att vi skulle ta det och jag gav allt! Det var brant så jag kunde inte titta bakåt så på toppen såg jag att Esther kom som 2a och vi hade tagit priset! Hon frågade mig om det var lätt för mig? Jag förstod inte riktigt frågan eftersom jag hade tagit i precis allt jag hade. 5km senare när Esther frågade mig när vi skulle komma till Hotspot förstod jag! Hon hade inte förstått att vi var där när jag spurtade uppför backen, hon hade undrat varför jag tog i så mycket!! Vi såg inte Robyn och Sabine mer efter början av Hotspotbacken utan kunde köra vårt eget tempo genom hela etappen. Vi körde ett lagom tempo fast i Tesslardalbacken gick det hårt för mig, Esther såg ut att inte ta i alls. Temperaturen gick upp till 45 grader under dagens etapp och jag fick slita ordentligt runt 20km kvar. Strax innan backen hade vi kört om Jenny Rissveds och hennes partner Thomas, utför backen blev jag omkörd av Thomas och förstod att jag körde med Jenny på mitt hjul utför en teknisk utförskörning…. Jag kände mig som en nybörjare;). Mot slutet fick jag nya krafter då jag förstod att vi skulle ta över tröjan, vilken känsla!
Seger på första etappen
Etapp 2 Hermanus till Caledon 63 km, 1370 meters klättring
Pga den otroliga värmen som var dagen innan hade sjukvården bestämt att andra etappen skulle kortas ner av säkerhetsskäl. Sjukhustältet hade fått besök av 220 cyklister efter första etappen! Jag vet inte om det var bra eller dåligt för oss att det blev kortare. Jag hade inte riktigt lika bra ben som dagen innan så kanske var det bra. Vi kom loss med Robyn och Sabine efter ca 13km och höll undan hela etappen. Jag kände mig lite orolig för dagens långa klättring då jag kände mig svagast av oss 4 för dagen men när vi kom dit såg jag att Robyn och Sabine också var trötta då jag och Esther gick över toppen först. Det var riktigt skoj att köra alla stigar efter Shauns pass ner mot Caledon!! Jag ledde oss genom och kunde välja tempo själv. De sista 15 km var på grusvägar och vi lät de andra dra mest. Med 2 km kvar hade vi en brant uppförsbacke framför oss, Esther attackerade och jag var bara tvungen att hänga med, vi fick lucka men de kom ikapp precis innan mål. Vi spurtade och lyckades ta segern!
Blev en del logistik när vi var tvungna att åka till målområdet där vi egentligen skulle gått i mål i Greyton för prisutdelning och dopinkontroll. Sen vidare till nya boendet i Greyton.
Intervju efter etapp 2
Etapp 3 Greyton till Greyton 78 km, 1400 meters klättring
Dagen började med ca 15 km på grusvägar och klungan höll ihop. När vi närmade oss första stigen drog Sabine på ordentligt, hon måste ha vetat precis vart den var. Vi lämnade de andra lagen där då det var en uppförsbacke. Tempot var riktigt hårt och både jag och Esther fick ta i ordentligt för att hänga med. Plötsligt när vi hade passerat första vätskekontrollen och gick in på nya stigar sänktes farten ordentligt, vet inte riktigt varför. Både OMX och Dorma Karma kom ikapp oss till nästa vätskekontroll. Därefter ökades tempot igen då vi hade en Hotspot igen 3 km senare. Igen drog jag på max uppför och lyckades gå först över toppen, Sabine var efter mig och sen Robyn och Esther, de var tvungna att titta på bilder på eftermiddagen för att se vem som var först, tyvärr bestämdes det att Ascendis tog det. Upp och ner för the Zig Zag hill hade vi mycket andra cyklister och svårt att passera, så vi 4 kunde inte göra mycket annat än att köra kontrollerat tillsammans. I sista backen kände vi att vi var starkare men kunde inte få någon riktig lucka, samma sak i den tekniska utförskörningen. Det blev spurt igen. Esther hade dragit lite för mycket mot slutet och det i kombination av många kurvor de sista 400 metrarna tog krafterna ur henne, jag gick först över linjen men hon var 0,2 sekunder bakom Sabine. Vi tappade i alla fall ingen tid och fick köra ännu en dag i tröjan!
Uppvärmning
Efter en hård dag
Etapp 4 Greyton till Grabouw 108 km, 2000 meters klättring
Temperaturen började bli lite bättre med lite duggregn på morgonen innan start. Det var ännu en dag men en lugn start på grusvägar. Det blev körning i första långa backen efter 17 km där herrarna hade dagens Hotspot. Vi och Ascendis kom loss men sen avtog det och resten av klungan kom ikapp. Det gick lite upp och ner och mycket öppna vägar i stark vind vilket gjorde att klungan höll ihop och tempot var inte speciellt högt. Vid ca 70 km blev vi 5 lag kvar och när vi började dagens längsta backe upp till Houw Hoek spreds det ut direkt. Ascendis fick en liten lucka då jag halkade ner i ett dike, vi började jaga och precis när vi kom ikapp så hörde vi en smäll, Sabine punkterade. Vi körde på och tog oss tid att stanna vid sista vätskekontrollen för att fylla på. Vi hörde länge speakern därifrån men hörde aldrig att Ascendis kom. Vi körde på hårt men utan att köra slut på oss själva och kunde vinna etappen före Annie och Mariska och det viktigaste var att vi utökade vår ledning med ytterligare 3 minuter och 40 sekunder. Tankar på totalvinst började komma, fast det gällde att slå bort dem lika fort som de kom…
På kvällen fick vi högklassig middag när Andy från CBC kom för att laga mat åt oss:-)
Mästerkocken :-)
Etapp 5 Grabouw till Grabouw 86,5 km, 1900 meters klättring
Det var riktigt kallt på morgonen den här dagen. Vi bodde bara några kilometer från starten så vi cyklade dit. Vi såg att Sabine satt på rulle precis vid starten så vi förstod att hon skulle köra hårt från start. Mycket riktigt, hon låg först hela tiden de första 13 kilometrarna! Vi hade en Hotspot efter 14,8km på toppen av en 500 meter lång backe. Robyn kunde inte hänga med när jag och Esther drog upp farten så vi kunde lätt ta priset utan att behöva spurta, det kändes bra inför resten av etappen. Vi körde tillsammans med Ascendis och strax efter andra vätskekontrollen kom Team Spur ikapp oss, det var inte bra då de kom emellan oss och Ascendis in på en stig vilket gjorde att Ascendis kunde komma iväg. Efter stigen fick vi jaga väldigt hårt för at komma ikapp, Esther var riktigt trött där och jag är tacksam över att hon kämpade så hårt. Vi kom ikapp och körde tillsammans när vi hade 7 km kvar till mål. Vi var inne på ett stigområde och hade ca 4-6 herrar framför oss, de stannade och klev åt sidan och lät oss alla passera, alla förutom han som stod först, han trodde nog att det bara var ett lag för efter Sabine klev han tillbaka in på stigen, precis framför Esther! Hon hann bara skrika till och sen låg hon intrasslad under cykeln i ett träd! Jag tänkte att ”nu är det kört”! Vi fick ur henne ur trädet och hon klagade på bröstsmärtor! Det kändes som vi stod där i evigheter men på videon tar det inte så lång tid ändå. Vi kom iväg och allt jag kunde tänka var att vi måste ikapp igen, jag fick krafter från någonstans och kände mig urstark och körde på så hårt jag kunde med Esther på hjul. Med bara någon kilometer kvar kom vi ikapp Robyn och Sabine och kunde utmana dem i spurten! Jag gick först över linjen men Esther var 0,3 sekunder bakom Sabine så det blev en 2a plats för oss vilket vi var nöjda med då vi inte tappade någon tid!
Min lagkompis är så otroligt tuff, hon sa inte ett ljud om kraschen eller att hon hade ont efter att det hade hänt!!
Hotspot prisutdelning
Etapp 6 Grabouw till Grabouw 101 km, 2400 meters of climbing ”The Queen stage”
Min personliga åsikt är att Ascendis gav upp lite efter gårdagen, kanske för att vi lyckades komma tillbaka på slutet när de hade en så pass stor lucka. Det var lika kallt den här morgonen men de värmde inte upp på rulle och det märktes också när vi startat, de var inte på hugget. Det gick i lagom tempo de första 20 kilometrarna tills vi började klättra upp Groenlandsberg. Esther och jag hade sagt att vi skulle försöka köra ifrån de andra uppför så att vi kunde ha tid på oss att ta det lugnt nedför för att inte riskera punkteringar eller krascher. Det gick lättare än väntat att följa vår plan. Esther körde först med Robyn på hennes hjul och sen jag. Jag såg hur Robyn började släppa och tittade på hennes kassett, hon satt på lättaste växeln redan och vi hade bara börjat den långa klättringen, vilken tog oss ca 44 minuter!! Jag passerade Robyn och vi lämnade dem direkt. Vi kunde köra ett bra tempo upp och försiktigt ner och såg ingen annan på länge. Vid ca 70 kilometer började jag bli riktigt trött, det var blåsigt och gjorde all klättring ännu tyngre, jag hade också ätit och druckit dåligt under dagen. Vid 75 kilometer säger en av motorcyklisterna att Sabine har brutit av styret och de är långt bakom. Min motivation att kämpa hårt sjönk och jag sa till Esther att sakta ner. Kanske att vi saktade ner lite för mycket för vid ca 90 kilometer kom OMX ifatt oss. Vi körde tillsammans med dem ett tag men jag fick ta i väldigt mycket för att hänga med och till slut kunde jag inte se meningen med det då de inte var något hot i totalen. Annie och Mariska hade kört bra de senaste dagarna så vi var bara glada att de kunde vinna en etapp. Vi kom i mål ca 30 sekunder bakom som glada tvåor! Ascendis kom i mål 35 minuter efter oss och halkade ner till en 3e plats i totalen.
Vår ledning var nu ca 35 minuter över OMX. Alla började gratulera till totalvinsten i Epic och det kändes farligt och nervöst att höra sådana saker, vi hade ju fortfarande en hel etapp kvar.
Starten av "Queen stage"
Brant uppför i Grabouw
Etapp 7 Grabouw till Val De Vie 85 km, 1230 meters klättring
Både jag och Esther var otroligt nervösa sista dagen, vad som helst kan hända som vi alltid säger i MTB, och ingenting är klart förrän vi kör över den där sista mållinjen! Mina ben var som stockar i början av etappen och det gjorde ont! Det tog ca 25 kilometer för mig att känna att jag kunde cykla! Efter det kändes allt bra. Tempot var inte alls högt idag och det var jag tacksam för i början. När vi kom till Franshoek pass, vilket var dagens enda klättring, satt jag mycket längst fram och drog men det var bara för att jag kände att jag hade krafter att göra det. På vägen ner hade vi en teknisk del utför och tyvärr fick jag en kille framför mig som inte var så bra och Ascendis, OMX och Spur kom iväg från oss. Jag visste inte om vi skulle jaga hårt eller inte bry oss men sitter det en nummerlapp på cykeln så är det svårt att låta bli. Så jag började jaga hårt, Esther var trött men gjorde så gott hon kunde. Vi körde förbi Spur ganska snabbt och efter ett tag kom vi ikapp OMX och Ascendis. Med 5 kilometer kvar började jag förstå och acceptera att vi faktiskt skulle vinna Cape Epic 2017!!!!!!! Det var helt otroligt fantastiskt att komma in till målområdet och låta de andra 2 lagen köra iväg och göra upp om den där sista spurten och bara cykla med armarna i luften, ta emot publikens jubel och njuta av stunden!!!
Grattis partner - vi fixade det!!!!
Champange-dusch!
När vi kom i mål kunde jag inte hålla tillbaka tårarna som kom av glädje över att vi gjorde det!!! Det här har varit mitt största mål länge och jag har trott att jag hade kapacitet samtidigt som det är mycket som ska stämma för att det ska bli verklighet! Vi blev nedsprutade med champange och överrösta med grattiskramar! Craig var där vilket kändes viktigt. Den mest speciella kramen var när Craig talade om att Dr Jann Killops var där i målområdet, jag är så oerhört tacksam till henne, hon var nämligen läkaren som tog hand om mig i sjukhustältet på Cape Epic för ett år sedan och det var tack vare henne som jag så snabbt fick hjälp av den bästa hjärtläkaren som gjorde min hjärtoperation. Det är helt fantastiskt att jag kunde stå som vinnare av Cape Epic ett år senare!
Dr Jann Killops
Esther har varit den bästa lagkompisen jag någonsin kört med och vi har varit så himla bra tillsammans, vi har haft varannan dag där vi varit starkare eller svagare, men inte någonsin har vi varit trötta samtidigt, det har helt enkelt fungerat perfekt! Det handlar om att hjälpa varandra, inte visa vem som är starkast för tillfället!
Jag har så otroligt många att tacka för det här!!! Först och främst min sponsor Henrik från Åbro/CBC som tror på mig och stöttar mig på bästa möjliga sätt! Jag kan inte be om en bättre sponsor och det är en stor del i att jag kan köra bra! CBC med Andy i spetsen som alltid finns där när det behövs även om han har ett helt bryggeri att sköta också! Resten av personalen på CBC som alltid får mig att känna mig som en i familjen när jag kommer dit! Meerendal för att de gick med på att jag och Esther kunde köra ihop! Craig för ALLT! Mina föräldrar och familj som alltid ställer upp och stöttar! Alla andra sponsorer som sponsrar mig med produkter, Scott, GripGrab, Nike Vision, Continental, Squirt, Sahmurai Sword. Det är många fler som har del i det på ett eller annat sätt!
Våra hjälpare för veckan!
Lite fler bilder:
CBC och Meerendals camp under Epic
Lycka-till-puss
Starten
Alla ledartröjor under kvällens prisutdelning