Idag gick den 25e upplagan av det klassiska loppet Finnmarksturen i Ludvika. Det blev en fin varm sommardag till loppets ära, något vi inte varit bortskämda med den här sommaren… Banan var torr, snabb och fin och det är en av mina favoritbanor med alla stigar och mycket upp och ner, det är något som händer hela tiden!

De tjejerna som jag brukar tampas om segern med var inte på plats så jag hade bestämt mig för att ta dagens lopp som ett hårdare träningspass och inte pressa mig allt jag hade för att inte gå för djupt inför nästa helgs tävling. Det gick bra att hålla den planen tills första backen…. Det var svårt att ta det lugnt när det är en massa cyklister runtomkring och jag gärna ville hålla bra hjul, så jag kände att jag tog i lite mer än vad jag hade tänkt mig i början. Hela loppet flöt på bra och jag satt med i klungor lite här och var och släppte några då jag inte kände att det var värt att trycka för mycket.

Det är alltid lika roligt att komma till målet och få ta emot segerkransen från kransmasen! Tack för alla hejarop längs banan! Jag växte upp 15 kilometer från Ludvika och känner fortfarande många där så det kändes som en hemmatävling:-)

Kul att min bror också körde tävlingen för andra året i rad, han börjar bli en cyklist:-) Tack mamma och pappa för supporten längs med banan!! 

Trodde jag skulle få draghjälp av killarna ;)

Tar emot segerkransen