Jennie Stenerhag

Senaste nytt

Ännu ett år som Svensk Mästarinna! :-)

2015-09-14

Idag vaknade jag med en salig blandning av känslor, det var trötthet, glädje, stolthet och lättnad! Jag måste erkänna att jag var väldigt nervös inför gårdagens SM tävling i MTB långlopp! Jag har haft en bra säsong men i en MTB tävling kan vad som helst hända, speciellt med materialet och efter förra helgens lervälling var det en hel del som behövdes bytas och fixas på cykeln och jag var lite nervös att något skulle hända. Min Scott Spark som jag är fantastiskt nöjd med skötte sig exemplariskt och inte så mycket som ett gnissel hördes från den!!!

Det var en annorlunda start, herreliten startade först och damelit startade 15 sekunder efter tillsammans med herrjuniorerna, 15 sekunder efter oss startade H30 och sedan H40 osv. Vi hade en ca 2km lång backe att starta med och när vi var uppe hade H30 kommit ifatt oss och ganska snart var även H40 ikapp och det var kaos med massor med folk på väldigt snabba grusvägar. Jag jobbade hårt för att hålla mig så långt fram i klungan som möjligt. I toppen på startbacken hade jag Åsa bredvid mig och Nellie strax bakom så jag trodde de var med i samma klunga men fick senare höra att de hade tappat innan vi gick in på grusvägarna. Det gick fort de första 30km och jag slet hårt, jag ”hängde på snöret” i en herrklunga på ca 10-15 cyklister och fick verkligen kämpa för att hänga med, speciellt i igångdragen efter stigar och kurvor och jag tänkte för mig själv att jag nog gjorde något riktigt dum som gick lite över min egen gräns. Jag lyckades sitta med i ca 55-60 kilometer och fick betala för det på slutet. Jag hade hört att jag hade en ledning på 6min efter ca 50 km och när jag gick in i de sista backarna med ca 8km kvar fick jag höra att Åsa var ca 4-5 min bakom och att hon hade blivit ikapp åkt av en klunga. Då fick jag fart i benen och kämpade verkligen allt jag hade på slutet, Åsa i en klunga kunde nog komma ikapp fort mot mina trötta ben. Jag stängde av totalt och försökte att inte känna efter hur ont det gjorde i benen! De sista 4km tog jag i precis allt jag kunde och tittade till och med bakåt med ca 400 meter kvar för att vara säker, jag visste inte då att jag hade en ledning på över 9 minuter!

Det var en otroligt skön känsla att köra i mål som Svensk Mästarinna för 3e året i rad, jag är stolt och glad över att jag får bära den gula och blå tröjan i ett år till!

Stort tack till mamma och Peter (han hoppade in när pappa var bortrest) som skötte langningen och skjutsade mig till tävling!! Och stort tack till Åbro och Cape Brewing Company, kul att jag kan fortsätta köra i samma kläder nästa säsong:-) Och till Scott Sydafrika för min fantastiska cykel!